Mario Kart World

Diddy Kong Racing, Crash Team Racing, Disney Speedstorm, Sonic Racing, Nickelodeon Kart Racers, Wacky Races, Looney Tunes: Space Race, Konami Krazy Racers, Chocobo GP… Att försöka räkna upp alla de skamlösa Mario Kart-kloner som jag tillbringat tid tillsammans med genom åren tar tid. Jag har redan nämnt nio stycken och kan utan problem hala fram nio till. Så ikonisk, stilbildande och partyracing-definierande har Mario Kart som spelserie varit och med tanke på att Mario Kart 8 + Deluxe sålts i hiskeliga 80 (!) miljoner exemplar, är det såklart bara att konstatera att Mario Kart aldrig varit mer populärt än just precis nu.

Den stora nyheten i Mario Kart World är den gemensamma världen som knyter samman de olika banorna som Mario och hans vänner tävlar på. Nintendo beskrev tidigt det här spelet som ”open world racing” och även om det på ett sätt stämmer överens med det spel som vi nu fått, är det väl samtidigt ett smart sätt att säga att de inte ville förändra grundkonceptet, men byggde en semiöppen hub-värld som knyter ihop de olika Grand Prix-tävlingarna. Mellan loppen kör Mario & Co alltså runt i hubben och även om jag uppskattar tanken, är det verkligen en helt meningslös gimmick i ett spel som absolut hade mått bättre av att vara lika traditionellt sett till upplägg som föregångaren var.

Inne i själva Grand Prix-portionen är dock allt som vanligt, lyckligtvis. Det handlar såklart om att memorera banor, nyttja power-ups så finurligt som det bara går och om att komma först genom att drifta genom kurvor, samla boost som man sen använder när det passar bäst. Racingen här är identisk med den i Mario Kart 8 sånär som på att de ljusblå sektionerna på banorna som möjliggjorde svävaraktig körning i taket är borta. I dess ställe finns det nu något som Nintendo kallar för ”Charge Jump” som tillåter mig att precis som namnet antyder ladda upp kraft för att kunna hoppa med sin gokart, extra långt och extra högt. Det går via detta superhopp att köra på väggarna, men inte med infällda hjul på en blå, magnetisk yta som en svävare.

Banorna har blivit lite simplare i World jämfört med Mario Kart 8 och det handlar lite mindre om att lära sig alla små egenheter i de olika vägarna, och själva banorna i sig är bredare och enklare. Detta har mest troligt att göra med att Nintendo vill nå ännu bredare med World och därmed har anpassat racingen för en yngre målgrupp, men för mig som alltid uppskattat mixen mellan lättuggad arkadracing och utmanande drifting i framförallt Mario Kart 8, är det en nedgradering vi får här sett till de flesta av banorna. Det är dock ingen katastrof, alls, eftersom banorna i föregångaren är spelseriens bästa och en del av ett racingspel som på alla tänkbara sätt och vis är värd ett klockrent maxbetyg.

Nintendo har haft den goda smaken att bygga nya versioner av en rad favoritbanor från tidigare delar och World-versionen av Rainbow Road samt Wario Castle är favoriter hos mig. Jag önskar bara att jag slapp open world-aspekten här då de landsvägssektionerna efter 20+ timmar känns otroligt enformiga och som ett nödvändigt ont för att ta mig till nästa tävling snarare än en tvåsekunders menyomgång, som sig bör.

Det absolut bästa spelläget här och den trevligaste nyheten i World är utan tvekan Knockout Tour som dels är en slags passning till battle royale-genren men också en liten trevlig stöld från ett av Need for Speed-seriens mest omtyckta upplägg. Under sex stycken GP-tävlingar (med open world-aspekten inbakad) ska 24 förare bli en och om du hamnar på efterkälken, elimineras du och kastas ut ur tävlingen för gott.

Tack vare hårdvaran i Switch 2 har Nintendo kunnat fokusera mer på kartfysiken i World än i något tidigare spel och för mig som racingtorsk är detta såklart härligt att bevittna. Kartarna kränger under kurvtagning mer än någonsin, det syns tydligt hur man denna gången simulerat fjädring, fjädringsväg och även hur kartchassit flexar vid ”max load” och däckfysiken här är mer nyanserad än i något annat kartingspel ur partygenren som jag stött på. Det handlar naturligtvis inte om någon simulering, men ändå… En klar uppgradering jämfört med tidigare delar.

Grafiken är såklart även den bättre än någonsin och Nintendo har lyckats väl med att förvalta det estetiska arvet från framförallt Mario Kart 8 med ett antal välkomna tekniska förbättringar. Det ser charmigt ut, mysigt, färgstarkt och trevligt utan att för den skull vara någon slags stor uppgradering jämfört med hur det förra spelet ser ut till Switch. Musiken är såklart lysande också precis som presentationen som är tydligt typisk men fräsch på samma gång. Mario Kart World är dessutom också sådär superpolerat som Nintendos spel i stort sett alltid är, vilket alltid är välkommet i en spelvärld där alla utgivare släpper titlar som sällan är helt färdiga.

Det finns inte särskilt många familjeanpassade partyracingspel som är bättre än Mario Kart, genom tiderna. Jag har njutit av i stort sett alla delar sedan Super Mario Kart (Super Nintendo) och kör idag Mario Kart 8 samt Mario Kart World med mina två barn (och min sambo, när hon inte tappar humöret efter en förlust och lämnar vardagsrummet i vild protest). World är väldigt bra, väldigt snyggt och väldigt polerat och jag kan inte annat än rekommendera det till dig som gillar spelserien och som äger en Switch 2. Det är dock aldrig lika perfekt som föregångaren var, och är, vilket i sig är något av en pyttebesvikelse för egen del.