Paper Tiger
Adam Driver och Miles Teller imponerar i ett drabbande familjedrama om lojalitet och ryska maffian...
Året är 1986. Livet leker för familjen Pearl när ex-snuten Gary (Adam Driver) erbjuder sin ingenjörsbrorsa Irwin (Miles Teller) ett välbetalt konsultjobb för en rysk hamnfirma. Hur kan man tacka nej till snabba cash i krisande tider? När Irwin och hans söner får för sig att snoka runt hos ryssarna blir de dock indragna i en maffiamardröm som hotar familjens liv. Medan Gary försöker lösa det alltmer eskalerande problemet drabbas Irwins fru Hester (Scarlett Johansson) av en akut livskris, vilket inte direkt underlättar den redan otrygga tillvaron för Pearl-klanen…
Jag gillar filmer där det inte finns någon lätt lösning på ett problem. Paper Tiger är just en sådan film, där du vet med detsamma att det bara inte kan sluta särskilt väl för alla inblandade. Inledningen är en gnutta styltig, men detta är en ett väldigt klent klagomål för så fort huvudpersonen lägger näsan i blöt och blir påkommen av ett gäng otäcka ryska gangstrar sjunker hjärtat ner i maggropen och man vet att man aldrig riktigt kommer att ta sig ur den grav som karaktärerna precis har grävt till sig själva.

Filmmakaren James Gray förstår hur man bygger upp en olycksbådande stämning, för efter en solstänkt början är resten av filmen en lågmäld och återhållen thriller som inte behöver ta till klyschor för att driva spänningen framåt. Filmen är som en pistol-ljuddämpare riktad mot tinningen, där man bara väntar på att avtryckarfingret ska få det överstökat.

Adam Driver är precis som väntat lysande alldeles förträfflig som den världsvane ex-snuten som alltid har ett äss i ärmen, men som inte nödvändigtvis har svar på allt eller någon aning om hur man ska navigera sig genom maffians skrämseltaktiker. Som tittare vet man aldrig riktigt var man har karaktären eller hur hederlig han faktiskt är, hur mycket bett det faktiskt finns under den tuffa fasaden. Driver hittar här en sårbarhet bakom den karismatiska ytan och som leder till en bitande konflikt med brodern. Frågan är dock om inte Miles Teller är strået vassare som den klassiskt vardaglige helyllepappan, för man glömmer snabbt bort att det är Whiplash-pojken bakom de där inrutade, tårfyllda glasögonen. Hjälplösheten och tafattheten känns genuint äkta, och som kompletterar Drivers missvisande lugn.
Scarlett Johansson är också oigenkännlig bakom sin tjocka New York-accent till en början, men hamnar snart i ett sidospår som har koppling till varken maffiahandlingen eller till brödernas konflikt. Att följa Hester genom sin egna livskris känns som att man titta på en helt annan film, men det bidrar snarare till det melankoliska mörker som omringar karaktärerna och som harmoniserar väl med filmens allt blekare stämning, vilket klämmer till rejält i hjärtat när filmen väl når sin upplösning. Om man dessutom har i åtanke att Johanssons karaktär är baserad på Grays egna moder blir det hela plötsligt väldigt personligt och påtagligt.
All bark, no bite
Den som söker en skjutglad actionmacka kommer inte att hitta det här. Likt en papperstiger gör den måhända inte så mycket väsen i jämförelse med genrens mer explosiva och skjutglada berättelser, men det innebär inte att Paper Tiger skulle vågar visa tänderna. Det är just det Gray vill åt här: den lika tysta som tystade utsattheten och oundvikligheten. Paper Tiger är snarare en liten och avskalad ”slow burner” om tomma löften och den hårda verkligheten bakom den brustna amerikanska drömmen.
Det är en film som känns som hämtad från 80-talet (att den har spelats in i 35mm hjälper såklart till här), men som också känns brännande aktuell och relevant. Familjekrisen, och de till synes ostoppbara främmande makterna som hotar att riva allt man tar för givet, är genuint hjärtskärande och när den sista scenen väl bränner sig fast i näthinnan är det svårt att släppa tag om den bilden. Filmen är som att få en smäll i ansiktet; det går snabbt, men det är först efteråt som man kan känna hur det verkligen svider.
Heta artiklar
Hoppa över listan
SPELARTIKEL
Mitt första möte med GTA
Att stämpla ett spel som "farligt" är som att bygga ett pepparkakshus av godis och säga till ungarna att inte gå in.
SPELARTIKEL
Bungies 5 bästa spel
Världens mest märkvärdiga studio har stått för innovation, berättande och multiplayer i över 20 år. Här är deras bästa.
SPELARTIKEL
Tänk på barnen! Barnen som inte får spela GTA
Förra gången vi bokade en resa till Vice City blev det svarta rubriker, varför är det så annorlunda denna gången?
SPELARTIKEL
Hur parodierar man en parodi?
Rockstar vill göra satir av vår samtid i GTA VI. Men vad gör man när verkligheten redan känns som ett sidouppdrag?
SPELARTIKEL
Världens 10 mest sålda spel
Spelhistorien kryllar naturligtvis av ultraframgångsrika speltitlar som miljontals gamers inhandlat. Men vilka tio har sålts i flest exemplar?
SPELARTIKEL
De 10 bästa spelen till Playstation 5
Det finns såklart hundratals köpvärda guldtitlar till Sonys senaste konsol. Här har du de vi anser vara de tio främsta.
SPELARTIKEL
De 10 bästa spelen till Switch 2
Så du har köpt en Switch 2... Grattis! Underhållningen är säkrad! Här kommer våra bästa tips på spel du inte får missa.
MISSIL
MISSIL är tillbaka
26 års dvala är över. MISSIL är tillbaka och chefredaktör / grundare Hegevall hälsar dig välkommen åter...
MISSIL
Därför lämnade jag Gamereactor
Efter mer än 24 år som Gamereactors chefredaktör tog resan abrupt slut under 2025. Men vad hände egentligen?
Kommentarer (0)
Logga in för att kommentera.
Inga kommentarer än. Bli först med att kommentera!