De 10 bästa spelen till Playstation 5

12 november 2020 rullade Sony, efter tre år av spekulationer och mindre läckor, ut den femte stationära konsolen sedan debuten, 1995. Med en specialanpassad AMD 8-core Zen 2-processor och ett specialbyggt AMD Radeon-grafikkort, 16 GB arbetsminne var den för sex år sen ett riktigt kraftpaket och såhär sex år senare, renderar den fortfarande upp några av de absolut vackraste spelvärldarna som går att hitta. Sedan lanseringen i november 2020 har Sony släppt en slim-variant som tar 30% mindre plats i din TV-möbel samt en Pro-version som är 44% mer kraftfull sett till ren beräkningskapacitet och därmed möjliggör skarpare grafik och framförallt möjligheten till högre bildskärmsuppdatering.

När Playstation 5 först släpptes led Sony av samma komponenttorka som resten av den Covid-drabbade världen vilket drev upp priserna något enormt, framförallt på andrahandsmarknaden. Detta lugnade ned sig 2022 och det gick då att köpa en PS5 för 5990 kronor. Idag, fyra år senare kostar ”Standard Edition” saftiga 7890 kronor (svenskt riktpris) medan Pro-versionen har en minst sagt ordentlig prislapp på 10 990 kronor.

Det finnes även en ursnygg, ljusgrå jubileumskonsol som avser hylla Sonys förstfödda och till den än läcker Dualsense-variant i samma snygga färg. Det går även att införskaffa Sonys elit-handkontroll kallad ”Edge” som möjliggör särskilda, skräddarsydda profiler för varje enskilt spel, enkla byten av analoga styrspakar samt Scuf-doftande knappar på undersidan, perfekta för diverse krävande onlinespel. Sony har under de gångna sex åren lyckas kränga iväg 96 miljoner PS5-konsoler vilket innebär att de kommer att nå samma siffror som Playstation 4 innan slutet av 2027 (117 miljoner sålda exemplar).

Redan i det PSVR-exklusiva Playstation 4-äventyret Astro Bot: Rescue Mission bevisade Team Asobi att de inte bara var fullt kapabla att producera ett supermysigt familjespel med en ultracharmig minirobot i huvudrollen, utan kunde utmana självaste Super Mario. Det var dock i Playstation 5-äventyret Astro Bot (2024) som producenten Nicolas Doucet och hans 90-mamnateam på riktigt gav den blåvita lilla Playstation-krabaten sitt stora genomslag via ett av de absolut bästa plattformsspelen som någonsin gjorts. Faktum är att detta är bättre än Super Mario Odyssey, jämförbart med Super Mario Galaxy 2 och långt bättre än allting som Sonic the Hedgehog medverkat i sedan 90-talet. Astro Bot är ombytligt, supercharmigt, finurligt, varierat, utmanande på helt rätt sätt, humoristiskt och lekfullt på helt rätt sätt och ett absolut måste för alla som äger Sonys senaste konsol.

Vi vet. Vi vet. Det finns en uppföljare till det här Playstation 4-spelet som stavas Ragnarok och släpptes till Playstation 5 med snyggare grafik än det numer åtta år gamla originalet, och större, miljöbaserade pussel. Det förändrar dock inte det faktum att Cory Barlogs originalspel från 2018 är det överlägset bästa av de två och det bästa ur hela Sony Santa Monicas mångåriga serie av actionkavalkader. Kratos och sonen Atreus ger sig ut på en omvälvande episk resa för att sprida den avlidna frun/modern Fayes aska på en avlägsen bergstopp och på vägen ramlar de rätt in i den ena gigantiska bossfighten efter den andra. God of War har uppgraderats med PS5-funktionalitet och PS5-grafik och det står sig som ett av Sonys allra finaste spel – någonsin.

Våren 2013 rullade Uncharted-teamet hemma hos Naughty Dog först ut The Last of Us, den känslomässigt toppladdade thrillern om en avdankad, bitter, ärrad smugglare i ett dystopiskt Boston präglat av en landstäckande zombieepedemi, som får i uppdrag att smuggla ut en 13-årig tjej och föra henne till San Diego. Joel och Ellies resa grep tag i oss alla, då, och har fortfarande inte släppt taget och när det nu finns i form av en remaster med Playstation 5-optimerad grafik och Dualsense-funktioner, är det naturligtvis ett av de där spelen som ingen PS5-ägare ens får fundera på att skippa. Detta är ett tidlöst, odödligt, fenomenalt mästerverk till spel som dröjer sig kvar, väcker känslor och bygger minnen som få andra spelproduktioner någonsin lyckats med.

Sam Porter Bridges står dränkt i skuldkänslor och sorg när Metal Gear Solid-pappan Hideo Kojimas expansiva, surrealistiska uppföljare till det Sony-finansierade Death Stranding tar sin början och det blir ofta känslosamt i kombination med en tematik och symbolism som är lika storslagen som obegriplig, här. Kojimas hjärna fungerar som vi alla vet verkligen inte som alla andras och hans drömlika, öppna landskap och gamepaly-loopen som utgör grundstommen i Deathg Stranding harmonierar ena sekunden perfekt ihop för att i nästa skapa en intressant kontrast som inte liknar något annat spel.

Det började inte jättebra för Polyphony Digitals sjunde omgång JDM-fokuserat banracing då mikrotransaktionerna och mängden ren grind som stod på menyn vid release skvallrade om ett spel som inte var helt färdigt, och mer än lovligt girigt. Men spelseriens förfader och producent Kazunori Yamauchi tog på sig hårdhandskarna, bet ihop och lotsade sitt 80-mannateam genom åratal av värdefulla, vältrimmade gratisuppdateringar och märkvärdiga förändringar vilket sedan releasen för fyra år sen gjort Gran Turismo 7 till det bästa spelet i serien och det enskilt bästa racingspelet till Playstation 5. Bilarna är många, ohyggligt välgjorda precis som samtliga återskapade, verkliga tävlingsbanor, trim/styling-möjligheterna är expansiva och utförligt designade vilket tillsammans med racinggenrens överlägset bästa AI och klockren onlineracing gör detta till en ständig vinnare.

Rebirth är ett storslaget, känslosamt och fullständigt hänförande rollspel där Square Enix har lyckats fånga magin från en av spelhistoriens mest älskade berättelser och samtidigt skapa något som känns nytt. Världen är enorm, färgsprakande och fylld av en upptäckarlust som gör varje resa minnesvärd. Från vidsträckta landskap till små oväntade möten finns det en känsla av äventyr som få spel lyckas förmedla.

Det är inte bara storleken som imponerar, utan också omsorgen bakom varje detalj. De charmiga minispelen, de engagerande sidouppdragen och alla små avstickare ger världen en levande puls och får resan att kännas personlig. Samtidigt levererar berättelsen en perfekt balans mellan storslagna ögonblick, humor och emotionella stunder där karaktärerna får möjlighet att verkligen lysa. Med en makalös visuell presentation, ett av spelvärldens mest minnesvärda soundtrack och en känsla för detaljer som genomsyrar varje sekund är Final Fantasy VII: Rebirth ett mästerverk. Det är en hyllning till det förflutna, men framför allt ett bevis på hur kraftfullt, vackert och magiskt ett modernt rollspelsäventyr kan vara.

När Divinity: Original Sin-studion Larian Studios fick ta hand om utvecklingen av det tredje spelet i Baldur’s Gate-serien lyckades de skapa det enskilt mest ambitiösa rollspelet någonsin. Här spelar dina val inte bara roll. Du är med i en Dungeons & Dragons-kampanj där det känns som att dungeon mastern lyssnar på din input och improviserar nytt material i stunden, som sedan kommer att följa med dig genom hela kampanjen. Det tar många hundra timmar av tänjande på gränserna innan du börjar se glimtar av något som helst ramverk, och slutresultatet är ett fantasy-mästerverk som går utanpå allt annat. Att det dessutom innehåller ett matigt multiplayer-läge och en generös inställning till community-moddar innebär att Baldur’s Gate 3 är här för att stanna i vårt kollektiva medvetande i generationer.

Om du aldrig bekantat dig med Geralt of Rivia i polygonform utan endast lärt känna Andrzej Sapkowskis mytologiskt välbyggda, färgrika, mörka fantasyvärld genom Netflix skamliga dåliga TV-serieadaption råder vi dig att försöka tvätta bort samtliga av de intrycken från hornhinnan och istället ge dig i kast med vad som utan tveksamheter fortfarande är ett av världens bästa spel, alla kategorier. Geralt letar i det här expansiva, vackra, ombytliga, vidsträckta och variationsproppade actionrollspel efter sin adopterade dotter Ciri som jagas av en burk skoningslösa skurkar och mitt i allt detta tar du på dig demondräparjobb i de allra mörkaste av skogar i ett spel som ingen PS5-ägare får missa. Det har dessutom, precis som God of War och The Last of Us uppgraderats riktigt rekorderligt för att på bästa sätt dra nytta av PS5:ans grafiska kapacitet.

Ett isometriskt, postapokalyptiskt rollspel baserat på dialogsekvenser och spelarval snarare än strider och action… Det låter verkligen inte särskilt revolutionerande. Inte heller det faktum att Robert Kurvitz unisont ultrahyllade äventyr kretsar kring en försupen detektiv med akut minnesförlust som måste pussla ihop sin egen identitet under tiden som han försöker klösa ett mord – är särskilt nydanande. Tvärtom. Samtliga av delarna som bildar denna anmärkningsvärt kluriga, fantastiskt finurliga, märkvärdigt mästerliga mordgåta har vi sett förut men aldrig ihopmekade med den precision, personlighet och originalet som den numer borttynade estländska indiestudion bjöd på. Disco Elysium är lika vackert som det är kittlande smart, lika existentiellt och utsökt skrivet som det är varierat, tankeväckande och omfångsrikt. Det är ett mästerverk som alla med en Playstation 5-konsol bara måste uppleva.

Utan att kompromissa på en enda punkt lyckades From Software göra Elden Ring till ett spel för alla och en omistlig titel i samlingen. Studions sedvanligt världsklassiga världsbygge och atmosfär var inte längre låst bakom en veritabel vägg av ”git gud”-svårighetsgrad som stängde ute 95 procent av alla spelare utan självspäkande böjelser. Den öppna världen i The Lands Between, så sprängfylld av mystik, hemligheter, vertikalitet och lakoniska karaktärer med kryptiska uppdragsformuleringar, gav ett helt nytt tempo och en helt ny slags inramning till den fortfarande blodigt hårda actionfesten som Miyazaki och gänget alltid bjudit på. Att upptäcka och ströva runt fritt i det ogästvänligt karga landskapet i Elden Ring för första gången, och bit för bit göra världen till sin, är en ynnest och inget någon bör missa.