Primetime
Robert Pattinson jagar både pedofiler och bekräftelse i ett rejält skruvat och snyggt berättat karaktärsporträtt...
TV-personligheten Chris Hansen (Robert Pattinson), som har blivit känd för att jaga pedofiler genom To Catch a Predator, tror innerligt att det är hans kall i livet. Han är den som rensar världen från barnförövarna, han är den som kan överträffa Lost på bästa möjliga sändningstid! Tillsammans med sitt senaste äss, en ung skådespelare (Skyler Gisondo) som agerar lockbete till barnskändarna, tar de TV-världen med storm fram tills de når en gräns de inte tror de kan överträda utan att själva bli fördärvade. Om det alltså inte var det från början…
Vi kände nog alla av den där brytpunkten för television, ögonblicket där manusdrivna blev gårdagens rester och reality-TV fångade vår morbida nyfikenhet. Det var inte bara billigare att producera en uppgjord verklighet; det var en direktsänd spegelbild som reflekterade våra mest obehagliga vanor, drivkrafter och fantasier. To Catch a Predator var en true crime-bomb som har etsat sig fast i vår popkulturella medvetande med odödliga repliker som ”Why don’t you have a seat right over there?” och att se Pattinson axla rollen pedofilernas största mardröm kändes… märkligt till en början, då dramatiseringen är starkt stiliserad och det dokumentära verklighetsfiltret blir som bortblåst. Det har inte samma effekt som den verkliga showen, men det är just denna vridna tillvägagångssätt som för Primetime till en riktig vinnare.


Berättelsen i sig vecklar ut sig från ett skruvat porträtt om en TV-värd som drabbas av hybris till en slags Moby Dick-historia, vilket gör att historien inte har så värst mycket nytt att berätta utöver det vi redan känner till om reality-TV:s fulaste sidor. Det är dock berättandet och i synnerhet klippningen i sig som ger Primetime en direkt hypnotisk lyster, där mycket av humorn och humöret ligger just i vinklarna, övergångarna, ljussättningen, färgsättningen, splittringarna och det som inte visas. Samspelet mellan ljud och bild är också dynamiskt, där flera bilder och ljudklipp smälter över varandra på ett mardrömslikt vis.
Filmens tema om den tvinande moralen och besatthet förstärks tack vare de många kreativa idéerna som genomsyrar det hela, som exempelvis Hansens armband som plötsligt transporterar en av huvudpersonerna till en skräckhistoria som utspelar sig i Indien – eller scenen där en av pedofilerna konfronterar Hansen och allt ljus försvinner från de klaustrofobiska närbilderna av deras ansikten. Filmregissören Lance Oppenheim är ständigt i kontroll över narrativet vilket gör att det inte finns en enda tråkig sekund här. Kanske den mest överraskande aspekten är humorn i all sin besvärliga prakt, där man exempelvis kan se en reklamskylt av Jared Fogle medan en polis hyllar Hansen i bakgrunden.
Hansen såg rött
Pattinson har spelat brottsbekämpare förut som Batman, men hans utredande journalist i Hansen-skrud tar det hela till direkt otäcka nivåer, som han gestaltar ett tomt skal som enbart kan fyllas med beröm, strålkastarljus och bekräftelse på att han gör det rätta. Detsamma kan sägas om Skyler Gisondos naiva rollfigur som bara vill bli en skådespelare, vars första steg i rampljuset involverar en pedo som visar penisen för honom. Han blir också en slags vriden surrogatson till Pattinsons Hansen, där prestationerna engagerar i sin råhet och i den etiska konflikt som uppstår mellan dem när de närmar sig verklighetens fula nuna lite väl mycket. Dynamiken är påtaglig, med andra ord.
Primetime krafsar mest på ytan i jämförelse med exempelvis den mästerliga Nightcrawler, men samtidigt ställer Oppenhelm enkla men obekväma frågor med en finess och självmedvetenhet; om det Hansen verkligen gör är rättvisa, eller ens journalistik, kommer det snart visa sig i en minst lika obekväm final. Det är unket, förvrängt, lortigt, mörkt, komiskt och samtidigt ganska dystert. Om du vill se om något stirrar tillbaka från avgrunden kommer Primetime att vara precis det du söker efter…
Heta artiklar
Hoppa över listan
SPELARTIKEL
Mitt första möte med GTA
Att stämpla ett spel som "farligt" är som att bygga ett pepparkakshus av godis och säga till ungarna att inte gå in.
SPELARTIKEL
Bungies 5 bästa spel
Världens mest märkvärdiga studio har stått för innovation, berättande och multiplayer i över 20 år. Här är deras bästa.
SPELARTIKEL
Tänk på barnen! Barnen som inte får spela GTA
Förra gången vi bokade en resa till Vice City blev det svarta rubriker, varför är det så annorlunda denna gången?
SPELARTIKEL
Hur parodierar man en parodi?
Rockstar vill göra satir av vår samtid i GTA VI. Men vad gör man när verkligheten redan känns som ett sidouppdrag?
SPELARTIKEL
Världens 10 mest sålda spel
Spelhistorien kryllar naturligtvis av ultraframgångsrika speltitlar som miljontals gamers inhandlat. Men vilka tio har sålts i flest exemplar?
SPELARTIKEL
De 10 bästa spelen till Playstation 5
Det finns såklart hundratals köpvärda guldtitlar till Sonys senaste konsol. Här har du de vi anser vara de tio främsta.
SPELARTIKEL
De 10 bästa spelen till Switch 2
Så du har köpt en Switch 2... Grattis! Underhållningen är säkrad! Här kommer våra bästa tips på spel du inte får missa.
MISSIL
MISSIL är tillbaka
26 års dvala är över. MISSIL är tillbaka och chefredaktör / grundare Hegevall hälsar dig välkommen åter...
MISSIL
Därför lämnade jag Gamereactor
Efter mer än 24 år som Gamereactors chefredaktör tog resan abrupt slut under 2025. Men vad hände egentligen?
Kommentarer (1)
Logga in för att kommentera.
Ska ses på bio