Dragon’s Dogma 2: Dark Arisen
Norgan kallar, Arisen! Det är dags att följa ditt öde, och få rejält med stryk i Dragon's Dogma-uppföljarens expansion.
Det är någonting speciellt med Dragon’s Dogma. Det är inte handlingen, inte heller spelvärlden, eller grafiken, eller karaktärerna. Capcoms västerländskt inspirerade japanska rollspel är i grund och botten en relativt föråldrad och spartansk saga på ytan. Jag har som rollspelsfantast ofta kallat Dragon’s Dogma och den aktuella uppföljaren Dragon’s Dogma 2 för ”världens bästa sämsta spel”, och det är verkligen en titel som givits med genuin kärlek. Det är någonting speciellt med Dragon’s Dogma. Det är inte handlingen. Inte heller spelvärlden, grafiken eller karaktärerna. Capcoms västerländskt inspirerade japanska rollspel är i grund och botten en ganska föråldrad och spartansk saga. Åtminstone på ytan. Som rollspelsfantast har jag ofta kallat både originalet och uppföljaren Dragon’s Dogma 2 för ”världens bästa sämsta spel”. Och det är verkligen en titel som delats ut med genuin kärlek.
Precis som i FromSoftwares spel krävs det att man gräver en hel del på egen hand. Man behöver hitta rätt personer att prata med, leta i undangömda hörn och undersöka diverse märkliga mackapärer för att förstå vad som egentligen pågår. Visst har Dragon’s Dogma 2 filmsekvenser och en handling som berättas ganska rakt ut, men det är allt runt omkring som får pusselbitarna att falla på plats.
Min egen kärlek till Dragon’s Dogma handlar framför allt om striderna, de monstruösa fienderna och deras fantastiska design. Det finns få saker jag uppskattar mer än att strategiskt klättra omkring på en enorm odöd drake, slänga explosiva ämnen i nyllet på en satyr eller klyva döden själv på mitten. Allt tillsammans med mina tre så kallade Pawns – datorstyrda följeslagare som hjälper till i striderna och som man kan rekrytera till sitt äventyr. Jag brukar låtsas att de är mina vänner. På mute, visserligen, men de finns åtminstone där för mig.

Striderna dundrar, handkontrollen skakar och varje träff känns ända in i benmärgen. Jag mår helt enkelt bra av Dragon’s Dogmas våld, intensitet och brutala, snabba taktiska beslut. Och Dark Arisen bjuder på allt detta, samtidigt som antalet bossar, brutaliteten, svårighetsgraden och mörkret skruvas upp rejält. I Dark Arisen känner jag mig hemma. Även om Dragon’s Dogma 2 på många sätt känns mer som en enorm expansion till föregångaren än en regelrätt uppföljare, skiljer sig Dark Arisen-upplägget en hel del mellan spelen. I originalet inleddes expansionen i den lugna kustbyn Cassardis, där en mystisk lyktbärare väntade i hamnen om nätterna. Hon kunde föra spelaren över vad som närmast kan beskrivas som Capcoms egen version av floden Styx, till det mörka och närmast skräckinjagande Bitterblack Isle.
I Dragon’s Dogma 2 får vi i stället möjlighet till en lite mjukare start. Expansionen introducerar nämligen tolv nya dungeons, utspridda över spelets tre områden: Vermund, Battahl och slutspelsvärlden Unmoored World. Efter ett besök hos Brant i Vernworth, en av basspelets viktigaste uppdragsgivare, dyker två nya samtalsämnen upp: Lost Rites och en ny Arisen i ett fjärran land. Kusligt! Dark Arisen är egentligen tänkt att spelas efter att man klarat av allt som basspelet har att erbjuda. Rent praktiskt kan du visserligen påbörja resan till den nya regionen Norgan redan efter att du nått huvudstaden, men det är knappast något jag rekommenderar. Inte om du vill undvika att bli fullständigt slaktad och gråta hjälplöst hemma i soffan, åtminstone.
En förlorad strid
Mitt råd är därför att börja med de nya Lost Rites-striderna innan du ger dig av mot Norgan. Och det finns två goda skäl till det. För det första fungerar de som en utmärkt introduktion till expansionens betydligt högre svårighetsgrad. Visst bjuder även dessa strider på rejält motstånd, men jämfört med vad som väntar i Norgan är de rena barnleken. För det andra kan du efter varje avklarad dungeon plocka upp en så kallad offering flame. Dessa kommer väl till pass senare i expansionen och kan ge riktigt fina belöningar.
De flesta av de nya grottorna och fängelsehålorna hittar du i Vermund och Battahl, områden som är enkla att återvända till om du redan har spelat igenom grundspelet. Tre av dem ligger däremot i Unmoored World, som öppnas först efter att du tagit dig an slutbossen med hjälp av svärdet Godsbane. Det är med andra ord vägen till spelets ”sanna” slut vi pratar om. Här gäller det dock att planera lite. Resan till Norgan kan nämligen bara påbörjas innan du aktiverat Unmoored World. Vill du klara samtliga Lost Rites innan du ger dig på expansionen måste du därför välja mellan två alternativ. Antingen tar du dig an de första nio riterna, reser till Norgan och återvänder senare till basspelets klimax för att avklara de sista tre. Eller så spelar du igenom hela Unmoored World, börjar om och tar dig tillbaka till Brant i Vernworth för att påbörja expansionen därifrån. Inte världens smidigaste upplägg, men det fungerar.
När resan väl börjar hamnar du på en iskall ö långt från basspelets huvudkontinent. Du kan när som helst resa mellan de båda platserna, men Norgans kyliga välkomnande gör det svårt att vilja lämna ön. Här möts du nämligen av ännu en Arisen. Alltså ytterligare en krigare med koppling till Dragon’s Dogmas ikoniska drake och huvudantagonist. En person som, precis som du, besitter styrka, mod och förmågan att knyta band till världens alla Pawns. Problemet är bara att det egentligen ska finnas en enda Arisen under varje cykel. Och den personen är ju du. Eller?
Jakten på svar leder till en by i hjärtat av Norgan. Här bor det härdade folket Norgander, som inte direkt hyser någon större tillit till besökare från kontinenten. Dessutom ligger de sedan länge i konflikt med öns andra folk, Beorgans. Flera av byborna erbjuder uppdrag och vissa kan till och med utveckla romantiska känslor för spelaren. Det senare råkade jag själv ut för när jag pratade lite väl mycket med smeden Hal i jakten på nya vapen. Plötsligt hade jag tydligen fått mig en beundrare på halsen. Vissa förälskar sig snabbt, det är sedan gammalt.
Norgan är en riktigt intressant plats att utforska. Trots att området är förhållandevis litet gör den genomtänkta designen och de stora höjdskillnaderna att äventyret känns betydligt större än kartan antyder. Under expansionens ungefär 15 timmar får man dessutom tillgång till flera port crystals, vilket är oerhört välkommet efter basspelets ganska snåla möjligheter till snabba resor. Det nya verktyget klätterhaken gör det också möjligt att skapa genvägar över den snötäckta kartan.
Miljöerna förändras dessutom rejält under äventyrets gång. Isbarriärer bryts ned, våldsamma snöstormar bedarrar och platser som tidigare varit omöjliga att nå blir plötsligt tillgängliga. Till och med sjöarna, som vanligtvis skulle ha slukat både spelaren och dennes Pawns, fryser till is och förvandlas till nya promenadstråk. Det gör att den ganska kompakta kartan hela tiden öppnar upp för nya möjligheter och känns större än vad den faktiskt är.




Dark Arisen är en riktigt matig expansion, och precis som med föregångarens motsvarighet tycker jag att berättelsen är mer lockande än den i basspelet. Fienderna är dessutom stundtals så obehagliga att rysningarna letar sig ända ut i tummarna på handkontrollens styrspakar. Mot slutet öppnas också gott om möjligheter för den som vill fortsätta grinda och maxa sina Pawns. När handlingen är avklarad kan man nämligen ta sig an särskilda rifts, där nya utmaningar och belöningar väntar.
Tyvärr är det också här som expansionens största svaghet blir tydlig. De nya fienderna återanvänds alldeles för flitigt i dessa rifts, vilket gör att variationen snabbt blir lidande. När jag till slut nådde level 300, varav ungefär hälften av nivåerna hade samlats ihop under mitt våldsamma köttande i Norgan, hade jag och mina NPC-vänner slaktat ofantliga mängder satyrer, drakar och demoner. Däremot hade vi stött på förvånansvärt få andra fiendetyper.
Samma problem drabbar tyvärr den nya utrustningen. Norgans exklusiva vapen och rustningar får man till stor del tag på genom ett nytt material som kallas spoils. Dessa kan lämnas in för värdering i öns hub, där de förvandlas till slumpmässigt genererad utrustning. Systemet påminner mycket om originalets Bitterblack Ore, där ovanliga fynd kunde resultera i riktigt värdefulla belöningar.
Skillnaden är att spoils i Dark Arisen delas ut nästan konstant. Det dröjer därför inte länge innan man sitter med en enorm samling vapen och rustningar som sällan är särskilt mycket bättre än det man redan har. Där originalets expansion bjöd på en härlig spänning varje gång ett sällsynt material skulle värderas, blir det här mest en tröttsam inventeringsprocess. Att gång på gång behöva gå igenom och sälja 45 par dolkar är inte riktigt vad jag kallar underhållning.
När det gäller nya färdigheter finns det däremot betydligt mer att glädjas åt. Utspridda över Norgan hittar man nämligen klasspecifika obelisker, ofta placerade på lite kluriga platser som belönar den nyfikne upptäcktsresanden. Dessa aktiveras med hjälp av de offering flames som samlats in under basspelets Lost Rites och låser upp flera riktigt intressanta uppgraderingar. Du får permanenta förbättringar av exempelvis stamina, styrka och magi för både dig själv och din Pawn, en helt ny attack per obelisk samt en välsignelse som ökar chansen att de spoils du hittar innehåller utrustning anpassad till din egen klass.
När världen förändras mot slutet av berättelsen dyker dessutom obeliskernas beskyddare upp. Dessa kan utmanas vid respektive obelisk och belönar dig med en ny så kallad, maister skill. Starka specialfärdigheter du får av respektive klassmästare genom att göra deras uppdrag eller höja din relation till max. Något du med största sannolikhet vill göra innan du ger dig på expansionens verkliga slutboss.
Dragon’s Dogma 2: Dark Arisen är kort sagt ett riktigt bra tillskott till Capcoms efterlängtade uppföljare. Expansionen bjuder på gott om innehåll, kusliga fiender, spännande nya spelmekaniker och betydligt fler möjligheter till utforskning än kartans storlek först antyder. Tyvärr tappar äventyret lite av sin glans mot slutet. Fiendevariationen blir allt mer begränsad och jakten på ny utrustning förvandlas från spännande skattjakt till ett ganska förutsägbart och stundtals frustrerande samlande.
Är du ute efter ett mer rättframt äventyr som du kan spela igenom och sedan lägga bakom dig, är Dark Arisen däremot ett utmärkt val. Vill du i stället ha en riktigt brutal grindfest där varje strid kräver taktiska beslut och där allt står på spel, kan du med fördel återvända till originalet när expansionens eftertexter har rullat. Att spela Dark Arisen ska du absolut göra. Det råder ingen som helst tvekan om.
Heta artiklar
Hoppa över listan
FILMARTIKEL
10 filmer som är bättre än bokförlagan
Smaken är som baken, heter det ju och när det gäller tolkningar av böcker i form av långfilmer, luktar den sällan särskilt angenämt.
SPELARTIKEL
Mitt första möte med GTA
Att stämpla ett spel som "farligt" är som att bygga ett pepparkakshus av godis och säga till ungarna att inte gå in.
SPELARTIKEL
Bungies 5 bästa spel
Världens mest märkvärdiga studio har stått för innovation, berättande och multiplayer i över 20 år. Här är deras bästa.
SPELARTIKEL
Tänk på barnen! Barnen som inte får spela GTA
Förra gången vi bokade en resa till Vice City blev det svarta rubriker, varför är det så annorlunda denna gången?
SPELARTIKEL
Hur parodierar man en parodi?
Rockstar vill göra satir av vår samtid i GTA VI. Men vad gör man när verkligheten redan känns som ett sidouppdrag?
SPELARTIKEL
De 10 bästa spelen till Playstation 5
Det finns såklart hundratals köpvärda guldtitlar till Sonys senaste konsol. Här har du de vi anser vara de tio främsta.
SPELARTIKEL
Världens 10 mest sålda spel
Spelhistorien kryllar naturligtvis av ultraframgångsrika speltitlar som miljontals gamers inhandlat. Men vilka tio har sålts i flest exemplar?
SPELARTIKEL
De 10 bästa spelen till Switch 2
Så du har köpt en Switch 2... Grattis! Underhållningen är säkrad! Här kommer våra bästa tips på spel du inte får missa.
MISSIL
Därför lämnade jag Gamereactor
Efter mer än 24 år som Gamereactors chefredaktör tog resan abrupt slut under 2025. Men vad hände egentligen?
Kommentarer (0)
Logga in för att kommentera.
Inga kommentarer än. Bli först med att kommentera!