Marvel Tokon: Fighting Souls

Jag minns fortfarande ögonblicket när Arc System Works visade upp Marvel Tokon: Fighting Souls och hur osäker det gjorde mig. Vad skulle jag tycka? En del av mig skrek av glädje över mer Marvel i TV-spelsform medan en annan del av mig skrek av hur annorlunda det såg ut, på grund av den japanska designen. Trots att det gått åtta år sedan Batman Ninja hade premiär har jag inte kunnat släppa hur usel den var och hur makalöst löjliga dessa etablerade superhjältar blir när de anammar en mer asiatisk kulturell tolkning. Jag ska inte sticka under stolen med att det till en början kändes… konstigt. Vem är målgruppen, egentligen? Men efter att ha tillbringat mer tid med Arc System Works försök att ta sig an Marvels superhjältar i ett fightingspel står det klart att jag är imponerad över vad de åstadkommit.

Utvecklarna bakom Marvel Tokon: Fighting Souls är knappast noviser när det kommer till fighting med hyllade titlar såsom Guilty Gear Strive och Dragon Ball FighterZ i bagaget. Ambitionen här är enorm där de försökt att nå ut till så många målgrupper som möjligt med olika spellägen och en mekanik som välkomnar nybörjare såväl som veteraner där man definitivt kommer att behöva torka av både sina händer och handkontroll från all svett. Hela 20 karaktärer finns redo från start med ytterligare en kämpe som låses upp efter att ha klarat kampanjen med en av de fem uppsättningarna av hjältar och skurkar. Något som inte kan beskrivas som annat än ambitiöst där de alla sätter sin unika prägel på fightingen, där det snabbt blir lockande att testa på alla för att se vilka som passar ens stil allra bäst.

Precis som i flera av de andra titlarna som studion står bakom sätter du här ihop ett eget lag, bestående av fyra kämpar. Alla delar de samma hälsa och för att inte låta den tömmas snabbare än en student tömmer CSN-bidraget på krogen gäller det att utnyttja dem alla väl. Går du in i en strid och låter tre av dina kämpar sitta kvar på avbytarbänken är sannolikheten stor att du kommer att lämna arenan i en pöl av blod. Här finns möjligheten att kalla in någon av dem för att dela ut ett enskilt slag, för att sedan fly igen, alternativt att beordra din nuvarande kämpe att ta en timeout och bytas av med någon av de andra tre. Allt handlar om att snabbt försöka läsa av situationen och din motståndare för att veta hur du ska använda ditt lag för att gå segrande ur striden – vilket är lättare sagt än gjort.

Spelsystemet är otroligt djupt där de som verkligen vill nå de högsta ligorna i det rankade spelläget kommer att kunna tillbringa otaliga timmar i träningsläget för att bemästra de olika karaktärerna. Detta gör också Marvel Tokon: Fighting Souls till ett svårt spel att bli riktigt bra i där timingen på attackerna behöver vara oerhört precis för att inte tappa bort sig själv och bli förnedrad. Personligen skulle jag skatta mig själv som hyfsad i fightingspel. Jag är varken proffs eller värdelös, men jag kan lätt konstatera att jag stundtals velat slita mitt hår av vrede (om jag hade haft en frisyr) eftersom jag upplevt mig själv som värdelös just här. Att hålla sig till automatiserande combos genom att hamra på en av knapparna på handkontrollen funkar i enspelarlägena på lägre svårighetsgrad, men om man har planer på att sätta sina färdigheter på prov mot andra onlinespelare kommer detta enbart sluta i tårar. Att bekanta sig med var och en av karaktärerna samt lära sig hur man bäst utnyttjar hela sitt lag är ett måste för att ens ha en liten chans till seger.

Det här är naturligtvis subjektivt men i mina ögon upplever jag ibland systemet som lite bestraffande mot dem som inte är experter där jag anser att timingen på ens attacker behöver vara lite för exakt för att vara effektiva. Marginalerna är lite för små, lite för smala. På samma sätt som detta är subjektivt gillar jag inte heller hur Arc System Works bestämt sig för att låta hela laget dela på samma hälsa då detta ofta leder till att hela laget inte utnyttjas fullt ut. Istället för att någon av spelarna vinner tre ronder, hade jag mycket hellre sett att vinnaren behövde två vunna ronder där alla hjältar fick chans till lika mycket tid på arenan. För att tvingas möta någon som med enkom en kombo lyckas dränera halva ens hälsomätare blir lite trist när jag då inte ens hunnit skicka ut någon av min nuvarande kämpes kompanjoner. Det här är som sagt helt individuellt och jag har all förståelse för att man gillar det systemet, men mig faller det inte riktigt i smaken.

Efter att ha blivit besviken på den extremt korta, tillika ointressanta, kampanjen i Invincible VS, som också släpptes i år och som är ett Tag-spel, var jag väldigt nyfiken på att spana in berättelseläget i Marvel Tokon: Fighting Souls. Som Marvel-nörd är detta såklart en självklarhet och hoppade därför snabbt in i en av de fem episoderna som spelets berättelse består av. Varje episod fokuserar på fyra av spelets kämpar där man ges chans att bekanta sig med dem, liksom deras personligheter och berättelsen i sig. Tidigt in märks det att studion verkligen förstått sig på de olika hjältarna och skurkarna, där deras krafter utnyttjas fullt ut samt att deras starka personligheter lyser igenom.

Allt börjar med att den ganska okända serietidningsfiguren The Champion vill hitta den ultimata utmaningen att mäta sina krafter mot. Han reser runt mellan olika planeter och baserat på deras population och egenskaper väljs ett antal kombattanter ut. Vinner de, räddar de sin planet. Förlorar de, förintas planeten och dess population. Medan en planet får tävla med 100 personer mot The Champion får inte jorden samma tur, där endast fyra personer väljs ut som hans motståndare. Beroende på vilken episod man spelar är det alltså fyra olika hjältar eller skurkar som väljs ut i en väldigt förutsägbar och ärligt talat tråkig berättelse som mest är ett sätt för spelare att testa på varje karaktär. De stora delarna av berättelsen är dessutom identiska för alla fem olika episoder och därmed bjuder de olika episoderna tyvärr inte på några större överraskningar. Inte heller blir det bättre av att mellansekvenserna består av illa tecknade serierutor med ett röstskådespel som minst sagt pendlar i kvalitet.

Vad flest förmodligen bryr sig om är onlinefunktionerna och det är tydligt att det är här som teamet bakom spelet lagt ned mest tid på. Hubvärlden är fantastiskt välgjord och mysig att traska runt i, hälsa på och utmana andra spelare i där man kan skräddarsy sin avatar utifrån någon av de befintliga kämparna. Det mest centrala handlar såklart om att utmana vänner och främlingar i dessa rum, men det är trevligt att även kunna stå och kasta lite basket eller spela mer avslappnade matcher som blandar riktiga strider med att tackla andra spelare i dessa hubvärldar för att samla poäng och vinnare. Det kanske inte är vad proffsen söker efter, men det är något som framför allt en yngre publik kommer uppskatta och gör att Marvel Tokon: Fighting Souls har något som alla åldersgrupper kan uppskatta – och för det vill jag höja mina imaginära hatt för.

Vad som dessvärre brustit under de timmar jag tillbringat med onlinefunktionerna är att det kan ta orimligt lång tid att hitta motståndare när man söker efter dem i både avslappnade och rankade matcher. Jag har tvingats sitta i väntrummet i över tio minuter innan jag parats ihop med en motståndare, som sedan inte accepterat under nedräkningen på tio sekunder som sedan lett till att jag fått fortsätta vänta, allt medan jag pucklar på övningsdockan i väntrummet. Det känns definitivt som att teamet borde ha satsat mer på nätkoden för att öppna upp för snabba matcher där adrenalinet inte hinner sjunka mellan dem.

Det går inte heller att tala om spelet utan att nämna de otroliga arenorna som det utspelar sig på, som sträcker sig över hela Marvels serietidningsuniversum. Att slåss utanför X-Mansion där Nightcrawler, Beast, Iceman och Professor X kikar och hejar på dig ser alldeles förträffligt ut och gör matcherna extra trevliga. På samma sätt är det en fröjd att se hur bakgrunderna förändras under matchens gång där mutanterna blir attackerade av sentinels. Utöver X-Mansion ges spelare chansen att stöta på exempelvis She-Hulk och Mary Jane i New York och hundastronauten Cosmos på planeten Knowhere.

Designen tycker jag känns väldigt ojämn. Iron Man sticker exempelvis ut lite väl mycket och känns mer som Gundam. På samma sätt tycker jag man tar sig lite för stora friheter med Carnage som ser ut som ett skelett med enorma lår vilket framifrån bara ser konstigt ut. Och apropå designen förstår jag inte heller varför Arc System Works inte bara kunnat bestämma sig för om de vill satsa på en mer amerikansk eller japansk design. För det blir konstigt när Captain America, Iron Man, Star-Lord, Loki och Miss Marvel ser väldigt japanska ut, men alla mutanter i bakgrund på X-Mansion samt kämpar såsom Ghost Rider och Wolverine ser ut som de brukar göra i serietidningarna. Det känns lite som att Tokon saknar en konsekvent visuell riktning.

Marvel Tokon: Fighting Souls är verkligen proppat med ett djup, med många alternativ som låter spelaren fatta många olika beslut, som passar sig för olika scenarion. Med två olika mätare som kan användas för att dela ut kraftfullare slag, parera en motståndares slag men också sätta knapptryckandet på paus och avnjuta en spektakulär attack där hela laget släpper loss hela sin arsenal mot motståndaren finns det många alternativ att experimentera med. Att vara aggressiv belönar sig dessutom då det ger ytterligare poäng till den ena mätaren som behövs för att utlösa domedagsattacker. Tillsammans med respektive kämpes attackmönster är det mycket att hålla reda på men allt fyller en funktion där spelet bara blir djupare, snarare än att använda sig av enkla gimmicks.

Det går knappast att påstå att Tokon i dagens skick är en fullträff med flera mindre brister, men de är också just det… Mindre brister. För som helhet är Marvel Tokon: Fighting Souls ett gediget fightingspel, proppat med fanservice men framför allt komplex och välgjord fighting som är A och O. Av denna anledning ser jag ljust på dess framtid med flera kämpar och alternativa utseenden på ingång där sistnämnda kan användas av de som inte riktigt diggar karaktärsdesignen. Ska du lira ett fightingspel i år behöver du inte fundera längre. Detta är skatten i slutet av regnbågen.