PUBG: Battlegrounds

Det finns ju som vi alla vet en hel del helt underbara framgångssagor inom spelhistorien där hemmabyggda småprojekt dominerat de internationella topplistorna i årtionden. Alla känner vi till hur bästa kompisarna Minh Le och Jess Cliffe byggde Half-Life-modden Counter-Strike i källaren, som sedan skulle ta över multiplayersfären fullständigt (och fortfarande är ett av världens mest populära spel). Eller hur Marcus ”Notch” Persson utvecklade Minecraft på egen hand hemma i köket. En annan sån historia är såklart den om Brendan Greene som inspirerad av Hunger Games och den koreanska förlagan Battle Royale pillade ihop en Arma-modd hemma på kammaren, som skulle komma att bli världens mest populära multiplayertitel. Historien om PUBG är en frän sådan. Idag är spelet nio år gammalt och även om subgenren tappat en del i popularitet medan extraction shootern tagit över, är Battlegrounds fortfarande superstort. Men hur bra är det 2026?

För den som spelat PUBG: Battlegrounds vid tidigare tillfällen behövs här inget förspel alls. Spelet är i stort sett detsamma som det varit framförallt de senaste fyra åren och den senaste kartan som lagts till stavas Rondo. En nyhet som adderats under de senaste månaderna är realtidsdestruktion på den klassiska spelarfavoriten Erangel. Du kan nu panga granater ned i backen, skjuta upp hål eller spränga fram skyttegravar för att kunna gömma sig ute på öppna fält, mot fiendeeld.

För dig, däremot, som aldrig rört PUBG handlar det om spelvärldens mest oförlåtande och klassiskt skoningslösa battle royale-upplevelse där spelmekanik såväl som layout och estetik fortfarande påminner mer om Arma II än om de närmaste konkurrenterna Apex, Warzone samt Fortnite. Grafiken har uppgraderats genom åren, med små effektiva medel och det går såklart att argumentera för att det ser rent ut, städat, gammaldags på rätt sätt och flyter fint på samtliga plattformar. Det går även att göra en sak av att PUBG rent grafiskt faktiskt ser ut som ett 2017-spel, vilket det ofta gör. Krafton hade utlovat ett motorskifte till Unreal Engine 5 under 2026 men har nu backat och meddelat spelarna att det först kommer att ske under nästa vår.

Upplägget är lika simpelt idag som det var för nio år sen, fortfarande genialiskt i min bok. 100 spelare hoppar ur samma flygplan ned på stor karta. Väl nere på marken gäller det (som alla vet) att samla på sig tillräckligt med bra utrustning för att kunna överleva och framförallt ta kål på motspelare. Det finns bilar, prylar, förbandslådor och tonvis med vapen av alla de olika slag och när cirkeln krymper gäller det som alltid att skynda sig in, skynda sig till skyddad position och inte befinna sig ute på öppet fält för länge. Battlegrounds är ett himmelrike för skickliga prickskyttar och ska du bli riktigt bra här, krävs det att du bemästrar sniper-portionen.

Personligen har jag alltid sett PUBG som bökigt, först och främst, men inte på ett direkt dåligt sätt utan mer så old school-aktigt, som spel var förr i tiden. Ingen av oss som spelade Metal Gear Solid, Tomb Raider, Resident Evil eller Super Mario 64 när det begav sig skulle ju beskriva den spelkontrollen som något annat än just bökig, åtminstone inte till en början men vi kom alla in i det, vi vande oss och när vi väl gjort det, kändes det lika självklart att volta runt Lara som det gjorde att vända håll i en snortrång korridor i rollen som Chris Redfield. För mig är PUBG exakt så. Retrobökigt rent spelmässigt men samtidigt så otroligt belönande efter att jag vant mig vid det, igen. För det går inte riktigt att hoppa mellan Warzone, Fortnite, Apex och sen in i detta utan att slås av hur mycket långsammare och stökigare detta är som spelupplevelse. Resurshanteringen tar tid jämfört med framförallt Warzone och Fortnite, du tål mindre skada och löper långsammare med ett animationsmönster som doftar 90-tal lång väg. Och jag gillar det.

När alla storspel i alla genrer från alla utvecklare dräller av mocap-hysteri, polish och assetsbibliotek som kostat hundratals miljoner, är PUBG mer av en old school-upplevelse som jag tycker har sin givna plats inom battle royale-genren. När Fortnite och Apex känns för barnsligt gulligt och när Call of Duty: Warzone är för inkonsekvent i hur Activision realtidsmanipulerar spelet för att tvinga kvar spelarna, är Kraftons onlinebaserade storfight alltid mer jordnära, rå och avklädd sett till den spelkänsla som erbjuds, och det krävs inte många matcher innan jag kommer in i det, igen.

En annan aspekt av det här spelet som med enkelhet slår Apex Legends såväl som Fortnite samt Call of Duty: Warzone är ljudet. Akustiken här är fantastisk och har så varit under många år. Det är enkelt att höra varifrån motspelarna närmar sig och knallarna från vapnen med grövre ammunition ekar så pass långt att det går att avgöra med enkelhet var andra spelare fightas, och ungefär hur långt bort det sker. Det går samtidigt inte komma från riktigt att uppdateringstakten från Kraftons håll är lite för långsam och har så varit nu under ett par år. Som Live service-torsk har vi ju lärt oss via framförallt hur Epic Games bombat ut nästan dagligt nytt innehåll i Fortnite att spelvärlden och allt runt omkring är under ständig förändring, vilket ger en fräschör som PUBG bara inte innehåller. Här kan Krafton vara bättre, på bred front, och jag hoppas att det sker i och med uppgraderingen till Unreal 5.

Så! Är PUBG: Battlegrounds värt din tid 2026? Tveklöst. Det finns inget battle royale-spel på marknaden som är mer skillbaserat och det finns heller inget som är mer kompromisslöst sett till hur spelmekaniken verkligen fungerar. Här finnes ingen auto aim, det finns inga andra chanser eller svårighetsgrad som manipuleras i realtid beroende på hur bra eller dåligt du träffar med dina skott. PUBG håller kvar vid allt som gjorde spelet stort för nio långa år sen och det uppskattar jag, även om jag i grunden är så dålig i det här spelet att det torde vara mänskligt omöjligt.