Tänk på barnen! Barnen som inte får spela GTA

Förra gången vi bokade en resa till Vice City blev det svarta rubriker, varför är det så annorlunda denna gången?

Anton Göransson
Tecknad man med mörkt tillbakakammat hår och turkos blommig skjorta håller en revolver framför rosa himmel, palmsilhuetter och stadssiluett.

Jag minns ett barskt samtal i klassrummet år 2002 från en särskilt engagerad lärare. Hon pratade om “Gee tee aaah”, och om det nu fanns några av oss i klassrummet som hade så dumma föräldrar att de skulle låta oss spela det så skulle vi veta att vi i alla fall inte fick prata om det på rasterna. Det gick nog sådär, som den typen av censur alltid gör. Jag fick faktiskt inte spela GTA hemma, jag hade inte ens Playstation 2. Men oj vad jag spelade hos alla de där dumma föräldrarna. 

Jag minns begrepp som ”meja ner oskyldiga”. Det var sånt som sades när vuxenvärlden skulle förklara Grand Theft Auto. Det var en stor grej det där, inte utomjordingar, inte cowboys – oskyldiga. Ofta kom begreppet i samband med rubriker om något hemskt som hade hänt, som drabbat riktiga människor. Alltså såna som existerar i en social kontext, och finns även när du inte tittar på dem.

Förra gången vi välkomnades till Vice City var frågan vad det skulle bli av oss. Nu undrar istället vi mest vad det ska bli av oss om vi inte får ett nytt GTA. Sexan har fått karaktären av en gemensam angelägenhet, något som rimligen borde ingå i ett fungerande samhälle tillsammans med dricksvatten och sophämtning. Jag stöter faktiskt inte på några kritiska rubriker om Rockstars sexa alls.

Det är lätt att i backspegeln få det att låta som om ingen tyckte om GTA förr och att artiklarna alltid var stenhårt vinklade – så var det inte. Vi tyckte väldigt mycket om GTA då också, men vi skulle tänka på barnen. För här kommer nästa begrepp som dök upp en del på 00-talet; mordsimulator. Och denna käpphäst verkar faktiskt vara avlivad nu. GTA VI omnämns inte mer som mordsimulator än vad Minecraft behandlas som gruvsimulator. 

Det är klart – idag konsumerar jag för mig anpassad media helt utan sånt jag inte bryr mig om. Om jag råkar välja min frus profil i en streamingtjänst ser jag innehåll som jag inte hade en aning om fanns. Gammelmedia var mer som fågeldjurens kloak, en enda kanal som tar hand om precis allt. Det kan ju vara så att det blev mer korsbefruktning mellan målgrupper och att många hetsade upp sig över något som de troligtvis aldrig skulle komma att stöta på.

Tommy Vercetti i hawaiiskjorta står på en trottoar mellan höghus och en blå sportbil, medan texten "All Rampages Completed!" visas i spelet.
Inslaget ”Rampages” ser våldsamma ut, men känns som en arena-shooter. Arkad, snarare än realism.

För man kan ju inte mena att GTA har blivit mindre realistiskt. Utseendemässigt är vi betydligt närmre verkligheten. Är det så att TV-spel faktiskt behandlas mer nyanserat? Är det nu så självklart att det finns spel för barn, och spel för vuxna? Skriver man rubriken “Tänk på barnen!” idag skulle kommentarerna kanske helt sonika bli “Men det här spelet är inte för barn.”. Detta var såklart sanningen 2002 också och jag vet att det låter pajigt och dumt, men det har tagit tid för TV-spel att skaka av sig leksaksstämpeln.

För den som växte upp med det här blir det nästan rörande att se hur ordentligt allt har blivit. Nu kan vi prata om bilstöld som en del av kulturarvet. Eller? Faktiskt, under tiden jag skriver detta, lyfter en stor svensk tidning en insändare till ytan via sociala medier. Man citerar ”Jag spelar inte TV-spel, men har sett tillräckligt för att veta att många går ut på att skjuta ihjäl folk. Censurera skiten!”. Det är klickfiske med över 500 kommentarer och det absolut vanligaste temat på svaren är ”var vi inte färdiga med den här diskussionen?”. Det funkar inte, folk nappar (nästan) inte.

Den brittiska staten erbjuder en särskilt prydlig illustration av skillnaden mellan nu och då. Den 20 maj 1997 tog Lord Campbell of Croy upp det ännu osläppta GTA i House of Lords. Han undrade vad regeringen tänkte göra åt ett spel med bilstölder, smitningsolyckor och polisjakter som barn kunde tänkas köpa. Lord Williams of Mostyn svarade:

”Regeringen är mycket oroad över våldsamma datorspel.”

Nästan trettio år senare får Storbritanniens kulturminister Lisa Nandy frågor om GTA VI. Hon talar om animatörer, musiker och arbetstillfällen. Samma barn finns fortfarande med i resonemanget – men handlar det om att de ska få möjlighet att arbeta i de kreativa branscher som gör spelen möjliga. Inför det nya GTA säger hon att det är ”något som vi verkligen kan vara stolta över”.

Var det hela tiden så att virtuella bilstölder kanske ändå är ett brott som lönar sig?

Kommentarer (18)

Logga in för att kommentera.

Denna kommentar har blivit borttagen.

VASP - uwee are sattans pipel

Gillningar: 2

Det är galet vad allt ändrar sig med tiden

Gillningar: 0