World of Warcraft: Forever
Classic Azeroth får ett permanent hem, med nya uppdrag och ett tempo som är över 20 år gammalt…
Det är en märklig grej att bli så exalterad över ett spel som egentligen är över 20 år gammalt. Men här sitter jag igen. Jag skrev det redan i september, när betan till World of Warcraft: Forever släpptes: planen var att ge mig ut i Azeroth som en ful undead paladin vid namn Lars med Bagage. Planen var utstakad: jag och Lars skulle äventyra, utforska, slåss och skratta tillsammans och med andra. Det blev nästan exakt som jag hade föreställt mig. Kort och gott är det här det närmaste en uppföljare till originalets World of Warcraft som Blizzard har gjort.
Det ser ut som World of Warcraft och det känns som World of Warcraft, men trots det har Blizzard varit inne och justerat på det mesta. Klassbalanseringar, grafiken, uppdragen. Allt känns som förr, men ännu mer genomtänkt. Det är det bästa sättet jag kan beskriva det på. Det finns massor av förändringar jag ser, och säkert dubbelt så många som jag helt enkelt missar, eftersom jag inte har spelat alla klasser, varit på alla ställen eller bekantat mig med alla system på bra många år. Att återupptäcka allt är ett projekt som skulle ta en halv livstid och eftersom det fortfarande finns osläppta raider och annat innehåll till World of Warcraft: Forever så handlar den här recensionen mer om level-resan till 60 och förändringarna längs den vägen.

Tempot är för det mesta bevarat och medvetet långsamt. Spelar jag solo kan en vanlig fiende bli en utmaning, beroende på vilken klass jag spelar. Flera på en gång är sällan en bra idé. Jag får plocka fiender en i taget och springa tillbaka till städerna för att lära mig nya förmågor. Däremellan blir väskan full och uppdragen skickar mig kors och tvärs över zonen. Det är den gamla spelrytmen, på gott och ont.
Det kan låta som en plåga 2026, och till viss del är det så. För den som älskade originalet just tack vare detta är det helt perfekt. De nya uppdragen, mer än tusen stycken faktiskt, ligger insprängda bland de gamla. Många av de tidiga knyter ihop zonerna tydligare och leder dig in i de olika yrkena. De känns som om de alltid har funnits där, inte som påklistrad utfyllnad. Tack vare det känns Forever lite jämnare än originalet, särskilt i början, upp till nivå 20 eller så.
Tre World of Warcraft samtidigt
Den största nyheten i Forever är det sociala samspelet mellan mig och andra spelare. World of Warcraft har alltid varit ett socialt spel, men Blizzard har verkligen knutit ihop det och gett spelare värdefulla skäl att mötas på vägarna och tillbringa tid tillsammans. Den nya lägerelden är ett tydligt exempel. Du slår upp ett läger i naturen, sitter där i en minut och kan få förstärkningar som varar i ungefär en timme. Andra spelare kan stanna till, och de yrken de har valt avgör vad de kan bidra med framför elden.
Man kan ge varandra olika typer av fördelar samtidigt som man försöker planera vilken väg man ska gå härnäst. Vid ett tillfälle i början av mitt äventyr befinner jag mig någonstans utanför Tirisfal Glades vid en lägereld, och en annan undead sitter också där. Jag skriver ett enkelt “sup?” i chatten, och innan jag vet ordet av har vi questat vidare i fyra timmar och pratat om allt mellan himmel och jord. Det är sådana stunder som får mig att minnas varför jag älskade World of Warcraft så mycket när det begav sig.
Striderna känns i stort sett exakt som man minns dem. Du gör automatiska grundattacker, använder en förmåga i taget och en global nedkylning styr tempot. Långsamt och metodiskt. Klasserna har fått små, precisa förändringar i stället för att göras om helt. Paladiner slipper nu byta Seals efter varje Judgment, och flera tröttsamma moment från 2004 är borta.
De klassändringar jag har testat känns väl genomförda och vettiga, men hur de påverkar raider och annat innehåll i slutet av spelet behöver jag mer tid för att bedöma. Även systemen runt striderna har justerats. Yrken ska spela en större roll hela vägen till nivå 60, inte bara bli något du tar tag i när du redan är där. Legacy-systemet ger poäng till kontot när en karaktär når endgame-innehåll. De kan sedan hjälpa nästa karaktär utan att göra omstarten meningslös.

World of Warcraft: Forever kommer med nio nya dungeons, byggda för långsamt spelande där varje pull planeras och det går att gå vilse i de större instanserna. Någon karta finns inte, och inte heller Mythic+. När det fungerar är det riktigt bra, som i The Drowned City med sitt väder och sina gömda bossar, eller i de ödsliga ruinerna i Lordaeron. Men kvaliteten varierar.
Excavation Site och Krol’dok Stronghold är just nu märkligt balanserade, och många bossar är bara förstorade versioner av vanliga fiender. Det största problemet är ändå belöningen för att återvända. Blizzard sänkte erfarenheten från fiender i instanser för att få fler att questa. Även efter att den höjts med 50 procent i efterhand är det sällan värt att köra samma instans två gånger. De bästa förtjänar fler återbesök än vad belöningarna motiverar.
Grafiskt är det fortfarande samma Azeroth, men ljuset har fått ett lyft. Blizzard talar om strålspårad global belysning, volymetrisk dimma, mer realistiskt vatten och väder som kan förändra en zon från dag till dag. Du kan välja mellan en klassisk och en modernare presentation samt mellan HD- och SD-modeller. Att återupptäcka vissa zoner med ny ljussättning är en ren fröjd, trots att spelet fortfarande ser väldigt gammalt ut.

Andra smågrejer har gjort det enklare att hålla koll på äventyrandet. Uppdragsloggen rymmer 40 uppdrag i stället för 20, och Discord-integrationen från det moderna spelet ingår. Det officiella handkontrollsstödet fungerar förvånansvärt bra, även om det kräver övning. Det långsamma tempot passar handkontrollen i början, men hur den klarar spelets svåraste innehåll vet jag inte än. Möjligheten att då och då spela på en handhållen enhet är en stor bonus. Musen och tangentbordet lär jag ändå inte lägga undan, inte minst eftersom chatten fortfarande gör det bökigt att spela enbart med handkontroll.
Forever har också nya delar av Azeroth att upptäcka. Det nya folket Skyborne får en egen startzon, Zephras Isle. I Shen’dralas, mellan Mulgore och Desolace, utforskar vi de gömda historierna om shen’dralar och Eldre’Thalas. Mount Hyjal visar landskapet efter Archimondes nederlag. Där väntar också två av decemberraiderna. Hur de håller återkommer jag till i december.
Allt detta gör Forever till mer än bara en ren återutgivning. Men under nyheterna står World of Warcraft från 2004 kvar, med mer innehåll lagt ovanpå. Uppdragen handlar fortfarande ofta om att döda, samla in och springa tillbaka. Om och om igen. Den som hatade långsamheten då lär inte bli omvänd nu. Blizzard har inte heller försökt omvända någon. Forever är byggt för den som vill ha resan tillbaka, med lagom mycket modern hjälp för att slitet ska kännas avsiktligt snarare än bara gammalt. Det är som att vara tillbaka 2004, men utan tiden jag hade då att bara leva permanent i Azeroth, trots att jag verkligen vill det.
Heta artiklar
Hoppa över listan
SPELARTIKEL
Mitt första möte med GTA
Att stämpla ett spel som "farligt" är som att bygga ett pepparkakshus av godis och säga till ungarna att inte gå in.
SPELARTIKEL
Tänk på barnen! Barnen som inte får spela GTA
Förra gången vi bokade en resa till Vice City blev det svarta rubriker, varför är det så annorlunda denna gången?
SPELARTIKEL
Hur parodierar man en parodi?
Rockstar vill göra satir av vår samtid i GTA VI. Men vad gör man när verkligheten redan känns som ett sidouppdrag?
SPELARTIKEL
Världens 10 mest sålda spel
Spelhistorien kryllar naturligtvis av ultraframgångsrika speltitlar som miljontals gamers inhandlat. Men vilka tio har sålts i flest exemplar?
SPELARTIKEL
Grand Theft Auto-Topp 5
Är det Nicos mörkgrå resa genom ett dunkelt, regnigt New York dränkt i organiserad brottslighet eller Trevors vildsinta psycho-skrikande som tar hem...
SPELARTIKEL
Betyg på allting Grand Theft Auto
Inför den stundande sexan har vi rullat ut våra betyg på alla de tidigare titlarna. Hur bra var egentligen det första spelet?
MISSIL
MISSIL är tillbaka
26 års dvala är över. MISSIL är tillbaka och chefredaktör / grundare Hegevall hälsar dig välkommen åter...
SPELARTIKEL
Hur mycket är en digital tatuering värd?
Jag behöver bara GTA VI. Ändå sitter jag här och överväger Ultimate Edition. För tänk om jag missar en fräsig tatuering?
MISSIL
Därför lämnade jag Gamereactor
Efter mer än 24 år som Gamereactors chefredaktör tog resan abrupt slut under 2025. Men vad hände egentligen?
Kommentarer (20)
Logga in för att kommentera.
8 är ändå ett bra betyg. Dock trodde jag på mer faktiskt, jag gillar World Of Warcraft, vill gärna spela detta spelet.
Hade de ökat svårighetsgradan markant så jag hade jag nog spelat. Classic var otroligt enkelt, och detta verkar ännu enklare.
Bästa spelet för mig blev nu ännu bättre, men det beror förstås mycket på vilka du spelar med. Och nya ljuseffekterna blåste verkligen nytt liv i det visuella.
Gillar det väldigt mycket hittills, men önskar att jag kunde spela mer, är bara lvl 25 hittills. Tycker om de nya vatten- och ljudeffekterna, samt möjligheten att anpassa sitt UI utan att behöva en massa addons. Ska bli spännande att se vad de lägger till för nya saker framöver.
Ljuseffekterna ska det stå. Men ljudet är trevligt med, t.ex när man är i ett hus och här regnet mot taket ❤️
Kom till lvl 20, men sen kände jag att jag inte riktigt har tiden som krävs för att få till ett givande spel.
Rena meditationen, tog ett tag att vänja sig då jag spelar retail fortfarande och är van vid att allt ska ske ögonblickligen. Jag njuter av varje sekund, mer än jag trodde jag skulle göra. De fångar känslan av ett MMO på ett slående sätt, trodde ärligt talat inte det var möjligt 2026.
WoW är utan tvekan det spel jag lagt ner mest tid på i mitt liv, och då särskilt "classic-eran". Jag trodde på förhand att jag skulle älska Forever – att få återvända till Azeroth och uppleva alla zoner som Duskwood och Dun Morogh igen.
Men, jag vette fan. Det är verkligen samma spel som 2004. Visst, det är lite nya quests och nya dungeons. Sedan vet jag om att det finns Mount Hyjal och Riverglades vid högre level.
Jag vet bara inte om jag har det i mig att göra den här resan ännu en gång, särskilt när det är så många andra spel som ligger och väntar på mig.
Personligen hade jag gärna sett att spelet hade haft mycket fler nya funktioner och innehåll. Inte bara ett Classic med ett mikroskopiskt kryddmått av nya saker.
Det hade varit en sjua i sig om man frågar mig på hur spelet kan uppfattas som. Men world of Warcraft är world of Warcraft och när man ändå är där för tionde gången med 100 timmar så ska man tänka lite utanför lådan som recensent tycker jag faktiskt. Riktigt dåligt att ge betyget en 8a faktiskt. Det ska ha en 9a minst men 10 är ändå solklart. Om ni redan har spelat WoW såsom det bör ha spelats med antal timmar så är det lite som att sätta krockben. Otvivelaktigt en 10 asså. Jag förstår inte varför ni bryr er om alla aspekter sen och bara försöker trycka ner det till en 8a eller 7a sen. Riktigt dåliga recensenter nuförtiden asså inom spel helt ärligt.
45 Priest här.
Ja, jag har fastnat igen. Tar det lugnt och utforskar världen, gör lite quests här och där.
Helt underbart att se folk precis överallt, även om det mattas av lite efter 30 men "nybörjar" zonerna är fulla med folk oavsett tid på dygnet.
För att hänvisa till ditt "sup" som resulterade i 4 timmars questande tillsammans hade jag en nästan exakt likadan upplevelse.
Gjorde en quest i Riverglades och en Paladin dök upp, frågade om han ville hjälpa mig och det slutade i att han släpade mitt sorgliga Präst-arsle runt hela Riverglades.
Ändå bra betyg - trevligt! Har hört oerhört gott om detta de senaste veckorna av diverse vänner. Lite sugen blir man allt på att testa en Undead Paladin ... 🤤
47 druid hittills, riktigt trevligt att återupptäcka världen med vetskapen att vi kommer stanna här nu. Gillar QoL-grejerna och Riverglades var en ren fröjd att spela igenom, fick kraftiga WC3-vibbar och gillar det!
Stark 9a för mig, tycker det är näst intill perfekt för det jag söker i wow
Världens bästa och största rollspel gör det igen. Det sjukaste är nästan värdet man får av att spela world of warcraft. Det är 1000tals med timmar i spelet. Och så tittar man på typ zelda ocarina of time som är över efter typ 16 för 900 kr. Visserligen kostar det en månads kostnad. Men volymerna spel som finns i wow är på en helt annan nivå.
Jag spelade WoW religiöst mellan år 2004-2009. Sen har jag aldrig rört ett MMORPG igen. Dessa spelen är designade för att hålla en kvar för evigt. Jag fick min fill och har goda minnen och även en del vänner jag träffade via WoW. Men föredrar ändå ”vanliga” spel nu. Dvs såna som har ett tydligt slut och inte är MMORPG med ett oändlig mängd saker att grinda för.
@Benne Är helt med på den. Och handlar ju såklart inte bara om destinationen, utan om resan med. Tycker det är riktigt najs att ha ett MMO, som man har, vid sidan (eller hur mycket man väljer att fokusera på det). Känns som en trevlig vana iaf att ha ett MMO man kör, liksom.
Och just WoW (retail eller inte) är mitt absoluta MMO, har spelat många, men jag föredrar det mest på alla punkter/features överlag.
WoW Forever också. 👍
Level 35 hittills. Det är exakt allt jag kunnat be om (förutom Night Elf Mage men jag håller tummarna).
Jag hade aldrig spelat wow innan jag gav mig på Classic hardcore med tjejen. Jag trodde att jag hade missat tåget för magin men i Hardcore fanns ett så fantastiskt community.
Nu med forever har det varit sjukt kul att få uppleva från början utan att vara rädd för att dö. Det är så bra att jag vet inte om jag kommer kunna spela GTA på torsdag
"Tempot är för det mesta bevarat och medvetet långsamt." Detta var jag lite orolig över, att de hade gjord det lite lättare och snabbare att levla.
För mig så är att levla den stora grejen för mig, att världen känns stor och farlig.
Så glad att det inte verkar som jag behöver oroa mig på den biten.
En skillnad mot classic åtminstone (har inte spelat retail på flera år) är att man inte riktigt kan levla lika snabbt genom att grinda dungeons. Du får mycket xp från dungeon quests, men minskad xp från mobs. Så du uppmuntras att kanske köra en dungeon någon eller ett fåtal gånger tills alla quests är klara och sen antingen gå vidare till en ny dungeon eller questa ute i världen istället.
Jag har spelat WoW, lite till och from. När Originalet släpptes, till Burning Crusades. Jag ville verkligen älska det. Forever är annat, jag har faktiskt...kul!
Att jobba på mina Proffessions är så grindy, men jag är helt beroende av Blacksmithing. Är just nu Level 24, var tänkt att göra en Dungeon igår, men fick "Plötsligt Besök"... För mig är en 8/10 helt riktigt, det är inget perfekt spel, men det är ett förbannat bra sådant.