Super Mario Land
Marios egensinnigt österländska debut på Game Boy liknar inget annat spel i serien och Olof älskar det besinningslöst…
2006 var sista gången jag följde med mina föräldrar på chartersemester. Jag var 14 år och urtrött på att i en ständigt upprepande cykel solbada, poolbada och havsbada tills det var dags för smaklös buffémat och sedan börja om från början igen. Det var för varmt, för tråkigt och jag ville hem till mina vänner. När den medhavda pocketen (Torbjörn Flygts Underdog) lästs ut på den tredje dagen bestämde jag mig för att jag behövde göra något drastiskt för att behålla besinningen. Behövde ett mål för ögonen för att inte bli fullständigt galen under den pressande, grekiska solen.
Jag hade ett ess i rockärmen – eller shortsfickan, beroende på hur man ser det. Med mig ner till poolen tog jag mitt Game Boy Advance och ett enda spel. Super Mario Land. Där och då, på den tredje dagen när gud lät jorden frambringa växter, örter och fruktträd, föresatte jag mig att guida Mario genom Sarasaland från början till slut minst två gånger om dagen, helst tre. Och med Nintendos gåva till mänskligheten tog jag mig sedermera levande ur misären.
Spelet, som har tre år på mig och vid tiden för den ödesdigra chartern därför klockade in på stabila 17 år, höll mig lika hårt i handen de resterande fyra dagarna som jag höll min dubbelmacka till Game Boy Advance i nävarna. Men redan efter knappt 45 minuter hade jag klarat ut det, på första försöket. Det gör alla som inte är fem år och kan knyta skorna utan hjälp av förbipasserande när olyckan är framme, men en genomspelning av Super Mario Land betyder ingenting. Inte för att det finns mycket mer att se och upptäcka en andra, tredje eller fjärde gång, utan för att man helt enkelt vill det. Göra samma sak igen och igen.

Till skillnad från de Miyamoto-ledda titlarna till Nes och Super Nes utvecklades Super Mario Land av ett team lett av Gunpei Yokoi och Satoru Okada, och tillsammans med Hirofumi Matsuokas minimalistiska designfilosofi pressade utvecklarna in en så egensinnig, varierande och koncis design i kassetten att Marios Game Boy-debut passade det portabla formatet på samma sätt som de 800 månarna i Super Mario Odyssey gjorde att man kände att man åstadkommit något efter varenda enskild spelsession.
Introduktionen av Daisy!
Super Mario Lands styrka ligger nämligen inte i svårighetsgraden och svårmanövrerade plattformsmoment likt många arkadspel annars gjorde vid den här tiden. Det finns inget direkt att anstränga sig för eller mönster att lära sig utantill, saker att låsa upp eller high scores att slå. Det är istället tempot, de välavvägt korta och ständigt omväxlande miljöerna och musikstyckena som gör detta till en suddig, grågrön pärla som inget annat Mario-spel rår på riktigt.

Det ligger en sällsynt behaglig, exotisk air av det som i Kalle Anka-tidningar brukade kallas ”Longbortistan” över de tolv banorna. Palmerna, pyramiderna och Påskö-statyerna var inte nödvändigtvis representationer för riktiga platser och länder, men däremot ett fiktivt slags ”långt bort” som lekfullt speglade känslan av att vara iväg någonstans, vilket man naturligtvis ofta var med en Game Boy i handen. Tillsammans med musiken, som inte alls var lika munter som i den ordinarie spelserien utan tog ut svängarna för att matcha de främmande skådeplatserna Mario äventyrade i, lyckades Nintendo med konststycket att skapa underbart sällsam eskapism med blott 8 kilobyte ramminne under huven.
Begränsningarna i hårdvaran och Yokoi, Okada och Matsuokas förmåga att skära ner, destillera och anpassa utvecklingen efter dem, har gjort att Super Mario Land på många sätt känns än mer tidlöst än det fyra år äldre originalet. Idag återvänder jag ytterst sällan till Super Mario Bros-spelen men Super Mario Land drar jag fortfarande igenom ett par gånger om året. Som en 40 minuter kort weekendresa till någonstans långt bort i grågrönt fickformat.
Heta artiklar
Hoppa över listan
RETROARTIKEL
Historien om Sega Saturn
Sveriges mest lästa spelhistoriker bjuder på över 45 000 tecken om Sega Saturn och dess problematiska existens.
RETROARTIKEL
Sagan om Neo Geo
Sveriges mest namnstarka spelhistoriker köttar vidare här på MISSIL och skriver idag om SNK:s intåg i Sverige.
RETROARTIKEL
Historien om Nintendo 64
Sveriges mest lästa retroskribent genom alla tider, Martin Lindell, gästar oss med artiklar om spelhistoria.
RETROARTIKEL
Från Colecovision och in i framtiden
I tidernas längsta krönika berättar Petter om hur olika generationer präglat hans uppväxt och inställning till underhållningsformen.
RETROARTIKEL
Spelen jag hyrde och aldrig glömde
Måns Lindman minns när spelhyllan i butiken nere på hörnan var hela helgens hyrvänliga räddningsplanka.
RETROARTIKEL
Allt började med Zaxxon
Hegevall tänker tillbaka på sin allra första spelkonsol och på alla de timmarna som cementerade hans eviga kärlek till spel.
RETROARTIKEL
Hyrspel, Refreshers och Darkwing Duck
I artikelföljetongen om de där förlorade hyrspelen från den lokala videobutiken har det blivit Petters tur.
RETROARTIKEL
5 risiga retroklassiker
Hegevall har sågat en del älskade retrofavoriter som aldrig någonsin var särskilt bra, till att börja med.
RETROARTIKEL
Vi pratar med Rares ikoniska art director
Kevin Bayliss var Rares första designboss och basade över Donkey Kong, GoldenEye, Perfect Dark samt Killer Instinct.
Kommentarer (16)
Logga in för att kommentera.
Fysiken i Super Mario Land är rätt fruktansvärd. Uppföljaren är dock ganska kul.
Oj, tycker du? Jag håller inte med alls. Visst är den lite stelare än i Super Mario Bros-spelen men själv har jag aldrig tänkt på det som sämre.
@Olof Westerberg Jag spelade det för ett per år sedan och minns i alla fall att det skiljde sig rätt kraftigt från Nes-spelen, det kändes ganska imprecist. Sen är det inte överdrivet svårt heller, och jag tycker att det har sin charm. Bra musik och rätt coola teman inspirerade av Egypten och Japan. Men jag håller SML2 klart högre.
@AltF4 Ja det skiljer sig verkligen ordentligt och själv älskar jag det, som sagt ☺️. Men SML2 är det faktiskt väldigt längesen jag körde. Har inga direkta minnen av det alls, så det borde jag sannerligen ta och köra om på nytt.
Ett av de försa GB-spelen jag spelade. Så otroligt roligt! Minns det med värme.
Helt fantastiskt spel! Det är detta och Pokémon som jag ständigt återvänder till på Game Boy 😍
@Olof Westerberg ...nu kommer jag svära i kyrkan, jag har aldrig spelat något Pokemon spel.🫣
Går det att hitta bra GBA eller GB Color för en rimlig peng nu för tiden?
Blir så jäkla nellad på at plocka upp de handhållna liren igen.
@Rollspelspiraten Aj aj aj! Det är inget man säger högt!
Men, tja, det beror egentligen på hur trogen du vill vara originalupplevelsen. Själv har jag inga problem med emuleringarna via Nintendo Switch (körde Super Mario Land inför denna recension där) så har du en sån hade jag skaffat remaken av Fire Red/Leaf Green till den. Annars lär du nog kunna skaffa en GBA + spel för runt 1500 i alla fall.
@Olof Westerberg Har aldrig gillat switchen, och det enbart på handkontrollen...mins skalle funkar inte med hur man ska använda handkontrollen. Köpte in två switch när jag jobbade som fritidsledare på skola innan och drog mig i håret varje gång jag skulle kicka igång konsolen till våra fritidskids.
Jag är nog snarare ute efter en faktiskt handhållen konsol. Har älskat mina GB Color samt GBA SP. Jag får bege mig ut på GB-jakt.
@Rollspelspiraten Jag är tyvärr lite för bekväm av mig för att jaga autentiska upplevelser men det är klart, får man tag i en riktig maskin till en fin peng är det ju guld! Kan bara önska dig god jaktlycka! 🙏
Mitt favoritspel när det kommer till mario efter Super Mario 64.
Nice! Själv gillar jag nästan alla Mario-plattformsspel utom Sunshine. Det har jag aldrig förstått charmen med.
@Olof Westerberg Inte jag heller.
Påminner mig om hur underbar min GBA var under våra långa, långa roadtrippar. SMB2 spelades om och om igen.
Själv minns jag min egen GBA med fasa, även om jag spelade hur mycket som helst på den. 😅 Frånvaron av bakgrundsljus var helt galet irriterande.
Minns också spelet med glädje! Men jag minns nog ännu mer de andra mario land spelen, de påminner mer de vanliga SMB spelen. Men de var ritkigt bra!