Puzzle Bobble: Bust-A-Move

Det är rörigt med namnen på Taitos spel om de små drakpojkarna. För att reda ut Bubble Bobbles släktträd krävs en egen text – men även pusselkusinen har rört till namnen. Puzzle Bobble hette maskinen som tog de japanska arkadhallarna med storm 1994, tapetserad med karaktärerna från Bubble Bobble. I USA gillade man också arkadhallar – men där fick spelet, av oklar anledning, namnet Bust-A-Move. Mer schvung, kanske. När spelet hittade hem till Super Nintendo 1995 fick den europeiska utgåvan ta med sig båda namnen för säkerhets skull. Rimligt!

Det är lättare att fatta själva spelet än namnen. Jag skjuter färgade bubblor på bubblor med samma färg, och det är bråttom. När minst tre av samma färg sitter ihop spricker de. Lyckas jag dessutom kapa förbindelsen till bubblorna under ramlar hela klabbet ner. Det är där den goa känslan finns: att hitta öppningen, valla skottet mot väggen och få halva eländet att rasa. Sikta. Plopp. Mycket bättre.

Jag personligen föredrar det här framför Tetris, eftersom funderandet också kräver lite bollkänsla. Jag kan se precis vad jag behöver göra men kan förhasta mig bara lite grann och skjuta fullständigt åt skogen. Arvet från arkadhallarna märks i hur snabbt nästa försök lockar. Konceptet har såklart kopierats flitigt i diverse mobil- och webbläsarspel, men också i spel som Snood, som bland annat kom till Game Boy Advance.

Drakarna Bub och Bob sköter bubbelmaskineriet, färgerna är glada och allt på skärmen ser ut som något som borde säljas i en påse vid lösgodiset, även om Super Nintendot knappast behöver spänna några grafikmuskler – det är spartanskt men gulligt. Taitos spel är ofta, i brist på en bättre formulering, svinjapanska. Pipiga röster, stora ögon – hela paketet är gulle-kawaii.

Det är i ”2P Vs. Mode”, med datorn som motståndare, som jag träffar på alla skojiga karaktärer. Några känns igen från Bubble Bobble och vissa från det ännu äldre Chack’n Pop – en annan arkadklassiker. Taito-familjen är samlad, och det här är något de kommer att spinna vidare på i senare delar av Puzzle Bobble: fler karaktärer, egna attackmönster och ett mycket högre tempo.

Pusselspel har ganska goda förutsättningar att åldras värdigt, men det hindrar såklart inte nya versioner. Serien lever vidare med Puzzle Bobble Everybubble!, som släpptes till Nintendo Switch i maj 2023. Men en bra idé behöver ju sällan fler polygoner.

För mig peakar hela konceptet i Bust-A-Move 2: Arcade Edition – en lite mer varierad version än den till Super Nintendo, med mer musik och ursnygga bakgrunder (och ett helt vansinnigt omslag till Sega Saturn-versionen). Senare spel i serien är antingen för mycket, med tusentals grejer som händer samtidigt, eller för putsade nyversioner i HD där man tappat bort enkelheten i bubbelfysiken.

Precis som i Bubble Bobble betyder en andra spelare väldigt mycket för hur roligt jag har. Där samarbetar vi; här försöker vi begrava varandra i bubblor. Det är ett ganska fundamentalt inslag från arkadspelet – jag behöver både lösa mitt eget problem och hinna skapa ett ännu större åt personen bredvid. Det lilla ögonblicket när en hel klase lossnar blir betydligt roligare när någon annan får betala för det. Skillnaden mellan ett helt okej tidsfördriv och världens bästa förfest finns precis där, vid den andra handkontrollen.