Scary Movie

Sinners, Weapons, Substance, Get Out, Michael Jackson-biografin och K-Pop Demon Hunters (?)… ingen film går säker när Scary Movie återvänder för att håna alla skräckfilmsklyschor! Det sprutar tårar, blod, sperma och urin i återföreningen mellan Cindy (Anna Faris), Brenda (Regina Hall), pundaren Shorty (Marlon Wayans) och såklart gamle gode Ghostface, som förutom tonårsmord också är intresserad av att röka gräs, gästa Twitch-streams, debattera pronomen och stympa könsorgan!

Det är svårt att argumentera mot en film som stoltserar med bottenbetyg på sin filmaffisch, som bär sin gränsöverskridning som en medalj och som ger fingret till allt som heter finsmak. Nog finns det liv och attityd i den sjätte filmen, det kan man inte klandra den för. Den vet nämligen exakt vad den är och vilken publik den riktar sig till – nästan. Filmen tilltalar millennium-publiken lika mycket som den ömtåliga TikTok-generationen i ett enda svep, vilket ofta leder till att de motsatta humorsvängarna ofta kolliderar med varandra. Självmedvetenheten blir ett faktum när filmens ungdomar och originalkaraktärer som Cindy, Brenda och Doofy bråkar om rampljuset, vilket blir lite så där fnissigt meta med tanke på att filmen driver med nostalgibete och ”legacy”-trenden i Hollywood.

Det är bara det att filmen i övrigt är så sunkig och fisljummen i grunden. Scary Movie återgår till sina mer krassa rötter från de två första filmerna, där könsorgan, gräs och buttplugs står på menyn. Scary Movie fungerade som bäst när Wayans-bröderna lämnade filmserien ett tag, där film nummer tre fortfarande står sig som den roligaste i filmserien. Nu när Wayans-gänget är tillbaka blir fullkomligt kontaminerat av Wayanska gaphalsar (åtminstone fyra Wayans är involverade som manusförfattare) och ordet ”nigga” är inbakat i så gott som varannan replik. Kontroversiellt och vågat? Nej, mest bara enformigt och tjatigt. Karaktärer kommenterar snarare än skämtar, där Wayan-gänget förgäves försöker komma i kapp dagens woke-hysteri, raskonflikter och sociala medier-trender. Det finns en del skämt där konceptet hade fungerat i praktiken om det inte vore för den kaotiska regin.

Det var väl värt ett försök. Det avfyras kladdiga ejakuleringsskämt på löpande band i ett skyhögt tempo och jag ska erkänna att jag skrattade åt dumheterna några gånger. Jag fnissade när ungdomarna i filmen inte ens visste vad I Know What You Did Last Summer var för något. Jag flinade när Ghostface blir rasiststämplad när han försöker mörda en svart karaktär med en piska och ett hängrep. Jag skrattade lite när mördaravslöjandena i slutet nådde absurda cameo-nivåer i slutet. Där stannade dock det roliga och det mesta av humormaterialet suckar man mest till – särskilt de unga talangerna. Jag förstår att ungdomarna är centrala till hela reboot-legacy-sequel-driften, men dessa har svårt att nå upp till Anna Faris naturliga komedi och Regina Halls oemotståndliga karisma – två skådespelerskor som trängs bort lite väl mycket från sin egen filmserie. Cameron Scott Roberts gör förvisso en bra Jack Quaid-repris från Scream 5, men Olivia Rose Keegan är direkt outhärdlig som Cindys dotter.

I slutändan är Scary Movie (del sex) precis det man har väntat sig: en hysteriskt pubertal och hjärndöd återförening som inte är så fräck och kvick som den tror att den är. Om de inbitna Scary Movie-fansen fortfarande finns därute lär de säkerligen trivas med den vulgära tonen, men i övrigt har sexan ganska lite att erbjuda på humorfronten – även om några av dess korkade upptåg faktiskt väcker ett oväntat skratt här och där.