Ytterligare 5 kommande indiepärlor

Om vi rannsakar oss själva, vår förmåga att svälja hype och lyssna blint på de ofta kraftigt överdrivna marknadsföringsklyschorna som världens alla storutgivare matar oss med, så är vi alla riktiga suckers för ett hett, stort, dyrt, efterlängtad jättespel signerat en av spelhistoriens främsta. Se bara på Starfield. Åtta års ihållande utveckling av ett team bestående av fler än 500 utvecklare, resulterade i ett platt, grått, stelt, enformigt och livlöst äventyr som kändes mer som en dålig menysimulator än en underhållningsprodukt.

Eller varför inte Call of Duty: Black Ops 7. En utvecklingsbudget på närmare 1,8 miljarder kronor och en hype som golvade allt. Resultatet? En larvigt, dumt, dåligt actionspel som inte gjorde en enda sak bättre än vad 20+ år gamla shooters redan gjort. Snarare tvärtom. Detsamma går såklart att säga om många, många andra snordyra storspel och det är väl i mångt och mycket därför som vi alla flyr över till indiesidan, allt oftare. Där fantasirikedomen och kreativiteten flödar och där det finnes riktigt mod och redig riskaptit för att testa saker som dagens storstudios bara inte längre törs.

Med Art of Rally lyckades indieteamet Fun Sector förmedla en kärlek till rallysporten som jag initialt hade en smula svårt för, eftersom det kändes bagatelliserat och för stiliserat, men som jag med tiden lärde mig älska. I deras kommande multiplayersatsning är det off road-klättring med fullastade terrängfordon som gäller i ursköna miljöer enligt samma sagolika estetik som förgyllde deras rallyäventyr. Vi kommer att ratta ikoniska 80-talsvagnar såsom Patrol, Defender och Landcruiser i vad som ser ut att bli en meditativ stund bland grus, gräs, sten och stock. Släpps senare i höst till samtliga (nuvarande) format.

Boomer shooter-genren fylls idag på med mängder av nya indieprojekt varav kommande Headcutter är ett av spelen vi är mest nyfikna på. Du axar rollen som den minst sagt skjutglada prisjägaren Jimmy ”Lucky” O’Neil som gillar revolvrar, pistoler, maskingevär, automatkarbiner, granater och allt där i mellan. Panga dig fram igenom ett hav av pixelbaserade fiender, skjut sönder miljöer och låt kulorna föra din talan. Jag är svag för hur detta ser ut, tempot, kaoset, förstörelsen och de där lågupplösta polygonerna som för tankarna till Atari Jaguar.

Precis som inför lanseringen av Fez, Inside samt The Witness känns det som om indievärlden håller andan en smula inför färdigställandet av det under flertalet år haussade Screenbound. Detta eftersom det fem personer stora indieteamet som arbetat i flertalet år med projektet kokat ihop något verkligt, riktigt, rekorderligt originellt som inte liknar något annat. Eller vad sägs om världens första 5D-plattformstitel där du håller i en Game Boy-liknande konsol inuti spelet, klättrar, hoppar och springer igenom en 2D-dimensionell spelvärld på den pixliga 8-birtarsskärmen medan du bestiger en tredimensionell variant av samma miljö, utanför den. Urflippat, unikt och oerhört fantasifullt. Detta, kan vi gissa, är en sån typisk dunder-spelidé som Nintendo verkligen hade hoppats att de själva kom på, först.

Världen är körd. Mer eller mindre utplånad och den radioaktiva dimman har krävt samtliga människoliv på planeten, i stort sett. Kvar finns en del automatiserade robotar samt en del butler-androids, varav en kontrolleras av dig. Det gäller i detta öppna överlevnadsskräckspel att ta dig från ena delen av världen till den andra, utan att sprängas eller bli söndersliten av de muterade monstren som befolkar dimman. Minsk utvecklas av fyra personer men ser ut som det skulle vara 400 som pysslade med det. Släpps till PC men något lanseringsdatum har vi just nu ej.

Att Sony först beordrade Naughty Dog att utveckla ett snordyrt, expansivt, omfattande, explosivt multiplayerspel med The Division-kvaliteter inom The Last of Us-universumet, för att sen lägga ned det – Är orsak till sorg, det. Vi sörjer det faktum att The Last of Us: Factions aldrig kommer att släppas men gläds då istället åt att indieteamet Albatross Interactive jobbar på en ersättare. Fyra mot fyra i en värld som ser ut som en karbonkopia på Naughty Dogs bejublade tvåa, med en mix mellan knivbaserade närstrider och storslagna shoot-outs med automatgevär, sniperbössor och handeldvapen. Året är 1999, USA är raserat på grund av ett kärnvapenbaserat inbördeskrig och nu står FMF mot LSUC och du ombeds att välja sida.