Gears of War: E-Day – Versus, Horde och inkludering

Gears of War: E-Day kommer med både Versus och Horde-lägen, samt ännu ett tröttsamt försök till inkludering... 

Kim Orremark

Versus i Gears of War har jag alltid haft en konstig relation till. Den bygger på lika mycket kärlek som hat. Av olika anledningar. Jag gillar nästan alla typer av dödsmatch-fester online, mot andra riktiga människor. Jag tenderar att dra mig till förstapersonskjutare framför tredjeperson i de allra flesta fall, men om jag har möjlighet att skjuta andra spelare i ansiktet gör jag det gärna oavsett. Det är däremot smärtsamt tydligt att mina egna förmågor i just tredjeperson slår i taket långt tidigare än motståndarnas. Jag når alltid ett stadium där jag blir konstant tillintetgjord av andra spelare som helt enkelt är bättre än jag. I Gears har jag alltid kommit till punkten där jag verkligen avskyr vägghoppandet som uppstår när man möter bra spelare och hela Versus-spelläget handlar mer om vem som kan suga sig fast mellan skydd mest effektivt, istället för att skjuta.

Versus i Gears of War: E-Day känns, precis som kampanjen gör, som ett klassiskt Gears, fast ändå moderniserat utan att lämna själva kärnan i baksätet. Med de nya inslagen i ett litet smidigare rörelseschema känns det mjukare att förflytta sig runt kartan, ta skydd och flankera genom att använda den utökade vertikaliteten. Det är fortfarande tungt och långsamt och handlar om god positionering tillsammans med riskfyllda framflyttningar, precis som Gears alltid har gjort. I skrivande stund finns det bara quick play. Det rankade läget kommer senare. De har också begränsat möjligheten att helt förlita sig på den så kallade ”wall jumping”-taktiken som har varit synonym med serien under lång tid. Det är något som jag, som hyfsat medioker spelare, uppskattar och som den som är riktigt bra på spelet kommer att gilla mindre. Det sänker taket en aning på hur stor skillnaden är mellan någon som har spelat två timmar Gears och någon som har 200 timmar spelade.

Kartorna är ofta hämtade direkt från staden där kampanjen utspelar sig och känns igen.

Här finns det som du kan förvänta dig, både vanliga dödsmatcher och uppdragsbaserade sammandrabbningar av olika slag. En nyhet är spelläget ”Demolition” som är riktigt, riktigt bra. Det är klassiskt: ett lag ska armera en bomb och det andra laget ska stoppa den. Misslyckas man med att förhindra armeringen, har man ett par chanser på sig att desarmera. Läget i sig har vi såklart sett hundratals gånger förut, men det funkar riktigt bra i Gears of War: E-Day, mycket tack vare tredjepersonsperspektivet, men också tack vare kartorna som generellt är toppenbra. Det som gör att tempot i demolition fungerar så bra är att om du bär på bomben och tar för lång tid på dig att förflytta dig till zonen kommer den till slut att återställas till mitten av kartan, vilket givetvis förhindrar att matcherna blir rena rama campfesterna i utkanten av kartan. Det är pulshöjande att både försvara och anfalla och ett riktigt bra tillägg till spelet.

Den största behållningen för mig när det gäller Gears utanför kampanjen är Horde-läget. I Gears of War: E-Day heter det Horde Siege, och jag skulle nog påstå att Horde aldrig har varit så här bra – någonsin. Det är uppdelat så att efter en kortare introduktion är det fritt att välja mellan en kortare variant, kallad Blitz, standardläget Siege eller en mer klassisk vågbaserad Horde. Det är klassbaserat samarbete för fyra spelare, och min vanliga roll är att välja Medic för att gå in och hålla mina lagkamrater vid liv så gott det går. Ju mer man spelar en klass, desto fler vapen och färdigheter låser man upp, och för att tackla Horde Siege på de högre svårighetsgraderna krävs ett balanserat team med rätt egenskaper.

Spellägena i Versus som har specifika mål är riktigt bra.

Det som är fränt med Horde Siege är att varje match har flera team på kartan samtidigt, även om du själv är en del av ett lag på fyra. Precis som i kampanjen finns det ett huvudmål som ska utföras, men det går även att hitta lite sidospår som belönar dig och gruppen med resurser för att köpa fler vapen och försvarsprylar och göra rundan lite lättare. Vid slutet av matchen ska alla lag ta sig till en helikopter för att komma ut och där blir det till en actionfylld sista dans med kvarvarande fiender innan det är dags att ta plats bakom en maffig kulspruta och göra sylta av vad som än har lyckats överleva. Det är kul, ibland direkt superstressigt när hela ens lag ligger och krälar och du står ensam kvar med bara en hagelbrakare mot 18 fiender som inte vill nåt hellre än att slita dig i stycken.

Själva målen med Horde Siege i Gears of War: E-Day bygger på ett par olika saker. Du kan låsa upp kosmetiska föremål att använda i Versus och Horde Siege genom att spela kampanjen. Det går även att tjäna ihop valuta i spelet genom att spela något av flerspelarlägena för att köpa diverse karaktärsdräkter och vapenskins i affären, liksom andra saker som går att köpa för pengar. Här finns alltså inga traditionella battle pass eller liknande, och det går att spela sig till det mesta, även om det givetvis är långsamt. Sättet du kan utsmycka karaktärerna på är riktigt bra, med distinkta valmöjligheter som att förvandla Marcus till en brinnande Ghostrider-imitation eller vapen som blinkar i alla handa neonfärger. Här blir också spelets absolut svagaste del uppkörd rakt i nyllet på mig. Spelaruttrycken.

Hela den här grejen med Gears of Gay, eller Gears of Woke eller nåt annat typ av uttryck som gärna vill få det att låta som att hela Gears of War: E-Day är nån sorts Sweet Baby Inc-produkt, proppad med DEI-agenda där inkludering trycks ned i halsen på stackars ovetande gamers. Då jag generellt avskyr all typ av tvingad inkludering eller påtvingade agendor från spelutvecklare, filmskapare eller författare, torde det ändå finnas en rimlig gräns för vad vi kallar ”woke slop” idag. Dragon Age: The Veilguard är ett sånt spel där det blev tydligt att någon tyckte att det var en bra idé att få in lite dagsfärska frågeställningar om tillhörighet, könsidentitet och förtryck i en berättelse där det uppenbarligen kändes malplacerat. På samma sätt ser vi nu reaktionerna på att Mags från kampanjen i E-Day är lesbisk eller att kapten Akila är överordnad Marcus. Två koncept som, på det stora hela, spelet inte handlar om, de är delar av den övergripande berättelsen om att mobilisera sig under pågående invasion, med karaktärsdrivna ark på sidan om. Jag håller inte med om att det känns mer som att spelet handlar om dem än om Marcus och Dom.

”Inkludering” betyder alltså att en viss målgrupp är inkluderad, inte nödvändigtvis alla.

Det är snarare rakt i spelaruttrycken som jag känner att det börjar bli obekvämt. Jag kunde inte bry mig mindre om vilken ”banner” någon använder när de spelar, lika lite som jag bryr mig om samma spelares sexuella läggning, religionstillhörighet, skostorlek eller favoritsoppa. Att låta spelare uttrycka sig i multiplayerspel har varit ett måste sedan vi kunde börja skjuta på varandra online. Att få uttrycka sig med vilken karaktär man spelar, hur karaktären ser ut, vilka vapenfärger man har och vilka profilbanners man använder är nästan självklart idag. Lika självklart som vår extremt känsliga yttrandefrihet borde vara, och även om jag aldrig skulle rocka en LGBTQ+-flagga i Gears of War: E-Day, tycker jag att den som vill ska kunna göra det på exakt samma sätt som jag kan ha en svensk, israelisk, iransk eller dansk flagga, generellt sett. Det jag finner problematiskt här är inte att det finns en banner för den som är ”demisexuell”, utan att motsatsen saknas. Antingen är det ett spelaruttryck, och då bör det vara likställt, annars blir det en gammal trött politisk agenda, som jag tror att de allra flesta är dödströtta på vid det här laget. Att kalla det för inkludering när bara en viss typ av budskap är någonting vi får lov att uttrycka är något jag principiellt alltid kommer att ha svårt att acceptera.

Gör det Gears of War: E-Day till ett sämre spel? Såklart inte. Jag gillade kampanjen och jag har haft svinkul i Versus och kommer förmodligen fortsätta att spela Horde under kommande veckor och månader. Debatten om inkludering började och slutar inte här, såklart, men man kan ju tycka att det är dags för utvecklarna att faktiskt kolla på vad målet med ett spel som det här är och skärper till sig.

Kommentarer (58)

Logga in för att kommentera.

Håller med om att horde aldrig varit bättre, riktigt kul!

Poäng: 0
Redigerad

Något jag tog fäste på i typ act triggar när man som spelare får igenom en liten verkstad. Typ Mega berättar att hon kände någon som jobbat där, och att chefen var väldigt jobbig. Typ den unga newbeen kontrar med: varför sa personen inte upp sig.

Megs svarar med en utläggning om att det inte är så lätt att ta sig ur något sådant.

Borde människorna som nu timmarna efter e Day ser sin planet övertas av locust snabbt få ett annat perspektiv på sådant "obetydligt" och fokusera mer på mänsklighetens överlevnad. Typ: tänk att vi var så fokuserade och falskt inlåsta i sådana här småaktiga problem . Vi var fria och borde tagit tillvara på vår frihet. Nu har vi nya perspektiv" Den biten skaver. Som Solsidan Mickan hade formulerat det.

Poäng: 0

Jag gillar inte karaktären Mags, tycker att hon är dåligt skriven, självklart är hon svart självklart är hon gay självklart har hon en låda med medaljer och självklart är hon världens bästa veteran. Det blir liksom för tydligt vad som försöker säga och allt det hade varit ok om hon hade varit välskriven.

Kaptenen gillar jag däremot, angående diverse flaggor tycker jag att landsflaggor räcker gott och väl men samtidigt så är det ingen som tvingar mig att använda en Pride flagga.

Poäng: 4

🍿

Poäng: 3

Minns förr i tiden då spelutvecklare nästan aldrig blandade in woke i spelen. Det gick ju bra på den tiden, så varför ska det vara så viktigt idag. Trist utveckling är det.

Poäng: 0