Den promptande pajasens intåg i kulturjournalistiken
Redaktör Måns Lindman ser en oroväckande trend i kulturjournalistiken och behöver lätta sitt hjärta.
Det finns texter som är skrivna av en avancerad beräkningsmaskin, och så finns det texter som är skrivna av en människa av kött och blod. Känner ni igen den inledningen? Inleds en kulturjournalistisk text eller recension så, rent strukturellt, då vet man att den förmodligen är AI-promptad. För det är förstås helt orimligt att landets skribenter och recensenter plötsligt, av en ren slump, har börjat råka inleda sina texter på exakt samma sätt. ”Det finns spel som…” Det skrämmande är inte bara att det faktiskt sker, utan att det sker helt inför öppen ridå. Både i liten och stor skala. Det är, för att uttrycka det milt, motbjudande.
Få saker är nämligen mer deprimerande än när människor utan egentlig begåvning plötsligt får tillgång till ett verktyg som låter dem imitera begåvning. Inte för att resultatet blir bra. Det blir det sällan. Utan för att de själva inte längre hör skillnaden.
AI har inte skapat en ny generation kulturjournalister. AI har skapat en ny generation självgoda textleverantörer med litterär vanföreställning. Människor som tidigare kämpade med att formulera ett någorlunda begripligt Facebookinlägg sitter nu och publicerar recensioner med en belåten min som antyder att de precis burit hela vår kulturkanon genom en existentiell eld. Allt för att de skrivit in en prompt, fått ut 4000 tecken välkammad standardprosa och plötsligt tror att de är William Shakespeare, Fjodor Dostojevskij och Roger Ebert i en och samma uppburna lekamen.
Det är inte teknikens fel. Teknik är sällan problemet och det kommer alltid att finnas paradigmskiften som förändrar vårt sätt att arbeta, tänka och skapa. Problemet är människan som använder den för att sminka sin bedrägliga gris. Problemet är den medelmåttige skribenten som alltid anat att han saknar röst, men nu äntligen hittat ett sätt att dölja det bakom en blank, generisk textmassa. Problemet är recensenten som inte har någon passion, ingen bildning, ingen erfarenhet, ingen smak värd namnet, men som med ett klick kan låta ungefär som någon som en gång läst en kultursida på DN. Ungefär. Och det är just det där “ungefär” som är så själadödande.
För AI-texten låter nästan som kulturjournalistik. Det ska vi inte sticka under stol med. Den har en vokabulär. Rätt adjektiv. Små teatraliska blinkningar mot det allvarliga. Den talar om “atmosfär”, kan skriva “ett verk som stannar kvar” och placera ordet “illusion” i en mening där det rent grammatiskt hör hemma. Problemet är att den gör det med en precision som är helt utan smak. Som när en hotellkedja lägger en ensam oliv på en konferenstallrik och tror att den har närmat sig Medelhavet. Allt ser ut att vara på plats. Inget känns. Det är en text som luktar rumstempererat mineralvatten när den borde dofta het järnvägsräls.
Man läser dessa recensioner och känner genast igen dem. De har samma döda puls. Samma påklistrade eftertänksamhet. Samma ängsliga försök att låta personlig utan att avslöja en enda personlig tanke. Ingen bröstkorg som slits upp för att blotta ett blödande hjärta. Inga egna tankar. Ingen smärta. Ingen lycka. De är fulla av formuleringar som inte säger någonting.
För kulturkritik kräver något som AI saknar. Känslor. Inte bara åsikter. Inte bara förmågan att känna igen att ett spel har “ambitiös världsbyggnad”. Känslor är summan av ett liv. De består av gamla sår man samlat på sig genom livet, dålig smak man tvingats växa ifrån, skivor man älskat för mycket, spel man försvarat för länge, böcker man missförstått, konserter man lämnat besviken, recensioner man ångrat, meningar man skäms för och en lång rad offentliga misslyckanden som sakta mejslar fram något som liknar omdöme. Det går inte att beställa i en ruta.
Men det hindrar naturligtvis inte de nya promptaristokraterna. De som aldrig behövt erövra ett språk, men gärna vill åtnjuta prestigen av att ha ett. De skriver inte. De instruerar. De formulerar inte. De beställer. De tycker inte. De genererar. Sedan lutar de sig tillbaka, publicerar och inväntar beröm för en text där den största personliga insatsen var att de valde mellan “alternativ 1” och “alternativ 2”.
De vill bära skribentens slitna rock utan att först ha gått genom en snöstorm i den och nästan frusit ihjäl. De vill skriva om smärtan utan att först ha befunnit sig i skärselden. De vill njuta av frukten men de har aldrig suttit i helvetets nionde krets med skrivkramp, ångest, panik och depression. De har inte självspäkt sitt nakna ryggskinn inför en text som vägrar bli bra. De har inte legat sömnlösa om nätterna och oroat sig för att synonymerna en dag ska ta slut. De har inte tagit sig igenom allt det där lidandet för att sedan plötsligt leverera sitt livs bästa text. Den euforin är man endast värd att känna när man vet att den kommer från sitt eget innersta väsen, inte från att man väntade två minuter på att ChatGPT skulle tänka klart så att man kunde kopiera varenda stavelse och kleta dit sitt namn på produkten. För det är vad det är, en produkt utan artikelnummer. Ett inköp utan kvitto.
Så låt oss vara så obekväma som situationen kräver. Alla röster är inte värda att höra. Alla som kan publicera bör inte göra det. Alla som har en åsikt om en skiva, ett spel eller en film har inte automatiskt något att tillföra kulturens samtal. Demokratiseringen av publicering har redan gett oss tillräckligt med pladdrande tomhet. AI har bara försett den tomheten med bättre interpunktion. Det är inte ett framsteg. Det är kosmetika.
Det mest pinsamma är den uppblåsta självbilden. Den där nyvunna, smetiga självsäkerheten hos människor som för tre månader sedan inte kunde skriva en ingress men som nu plötsligt publicerar sig med tonfallet hos en Nobelpristagare. De tror att de har blivit stilister när de i själva verket har blivit frontfigurer för maskinell mumbo jumbo. De tror att de låter belästa. De låter bara optimerade. Och det är en avgrundsdjup skillnad.
Det finns naturligtvis de som skulle hävda att detta är elitism. Kanske till och med narcissistiskt dravel. Det är alltid det enklaste försvaret när någon påpekar att inte allt är lika mycket värt. Men kulturjournalistik utan någon form av elitism kan inte existera. Gärna inte den där gamla portvaktselitismen där rätt efternamn och rätt vinbar på Södermalm räckte för att få ett utrymme i kulturspalten. Men en intellektuell och estetisk elitism måste få finnas. Man bör faktiskt behöva kunna något. Ha sett något. Ha hört något. Ha känt något. Ha misslyckats med något i livet. Ha en smak som inte kan bytas ut mot ett stilfilter. AI har inget av det där och då återstår bara innehåll. Och innehåll är kulturens billigaste förräderi.
En riktig recensent behöver förstås inte alltid ha rätt. Tvärtom, de bästa har ofta fel på ett sätt som är mycket mer intressant än de digitala språkbibliotekens rätt. En bra kritiker kan vara orättvis, personlig, överdriven, sentimental, föraktfull, hänförd eller fullständigt besatt. Men det finns en människa där. En risk. Ett hjärta. Någon som faktiskt kan förlora något på sin formulering. Någon som inte bara ber en maskin att placera ord i rätt ordning, utan utsätter sin egen smak för offentlig skampåle. Någon som sätter en sjua på Bloodborne trots att han vet att det kommer med publik kölhalning.
AI-recensionen riskerar ingenting. Den föds utan skam och dör utan ansvar. Därför blir den också så outhärdlig. Inte för att den alltid är usel, utan för att den är så förbannat friktionsfri. Den har inga fel som avslöjar en människa. Inga själar dör i en AI-text. Den tar inga egensinniga omvägar. Här finns inga ofrivilligt komiska överdrifter. Inga märkliga käpphästar. Inga sprickor i fasaden där ljuset eller vansinnet kan sippra in. Bara en jämn, korrekt, behagligt formaterad transportsträcka från ingenting till ingenting.
Och någonstans sitter alltså skribenten och känner sig nöjd. Han har “skapat”. Han har “skrivit”. Han har “fångat känslan”. Nej, det har han inte. Han har outsourcat jobbet till en maskin och fått tillbaka en text. Han har inte fångat känslan. Han har fångat genomsnittet av miljarder människors känslor, filtrerat genom ett system som inte vet skillnaden mellan riktig upplevd sorg och ordet sorg.
Det är ett fundamentalt bedrägeri. Inte i juridisk mening. Inte ens moraliskt i den enkla bemärkelsen. Däremot estetiskt. Intellektuellt. Andligt, om man nu fortfarande får använda ett sådant ord utan att någon promptar fram en essä på ämnet. Kulturjournalistik har alltid haft sina bedragare. Skillnaden är att bluffen tidigare krävde viss arbetsinsats. Man var åtminstone tvungen att öppna boken, lyssna på skivan, starta spelet, missförstå, härma, misslyckas och långsamt förädla sin poserande hållning till något som kunde misstas för äkta. Nu räcker det att skriva “gör texten personlig” och se maskinen hälla på lite syntetisk själ.
Det verkligt sorgliga är att vi riskerar att vänja oss. När tillräckligt många platta texter publiceras med tillräckligt självsäker min börjar den verkliga rösten framstå som besvärlig. För arg. För konstig. För ojämn. För mycket. Den levande människan bakom texten, med sina benhårda manér, sina absurda fixeringar och sina orimliga utfall, sina krångliga formuleringar blir ett störningsmoment i en värld där text ska vara begriplig, sökbar, delbar och lagom lång för en trött algoritm.
Men kulturjournalistik ska inte vara lagom. Den ska inte vara friktionsfri. Den ska inte låta som om den skrivits av en marknadsavdelning. Den ska kunna vara arrogant, dumdristig, öm, bildad, vulgär, rasande, rolig, orättvis och alldeles för lång. Den ska ibland få läsaren att vilja resa sig upp och applådera och ibland att vilja kasta samtliga volymer av Nationalencyklopedin mot skribentens huvud. Framför allt ska den kännas som om någon faktiskt har satt sin egen smak på spel. Någon som kan stå för sitt val och inte gömma sig bakom en serverhall när bomberna faller i kommentarsfältet.
Det är där AI-texterna faller. De har ingen smak. De har bara smakens grammatik. Och smakens grammatik är inte smak, lika lite som en karta över Paris är en kyss i regnet vid Seine. Lika lite som en monterad IKEA-bokhylla gör någon till arkitekt på LinkedIn.
AI har dessutom förändrat mitt eget sätt att skriva. Inte textmässigt, det kommer den aldrig att göra. Hellre lägger jag mig ner och dör. Men jag har slutat att använda kolon och tankestreck eftersom det i dag är ett alltför vanligt modus operandi när det kommer till AI-genererad text. Jag väljer ett komma eller en punkt i stället. Det är inte alltid rätt, men promptaristokraterna har berövat mig friheten att använda vilka skiljetecken jag vill. Tragiskt nog. Jag är inte ens förbannad, mest ledsen och uppgiven.
När jag inte skriver för MISSIL så skriver jag om musik på min egen sajt och när jag intervjuar artister får de alltid frågan om AI kommer att döda musikscenen eller om det bara är en fluga. Till min glädje svarar de nästan alltid att de tror att människor som verkligen älskar musik alltid kommer att vilja höra musik skapad av människor. Människor i en replokal. Människor på en scen. Människor som brinner för sitt hantverk. Människor som har slitit i månader, ibland år för att kunna ge publiken en liten bit av sitt hjärta. Jag hoppas verkligen att de har rätt.
För samma sak gäller texten. Kulturjournalistiken kommer inte att räddas av fler människor som kan låta som kritiker. Den räddas av människor med bildning, vrede, humor, kärlek, fördomar, integritet och åtminstone ett par ärr i själen som inte går att generera fram. Nu sitter det alldeles för många kritiker och låtsas att varje promptad recension är ett litet teknologiskt mirakel. I själva verket är det bara en välformulerad kapitulation. Ett erkännande av att skribenten inte litade på sin egen röst, eller värre, att det aldrig fanns någon.
Utvecklingen går inte att stoppa. Det kommer alltid att finnas människor som tar genvägar, som väljer imitation framför riktigt hantverk och bekvämlighet framför brinnande passion. Men förhoppningsvis finns det fortfarande tillräckligt många som vill läsa levande, personliga och lidelsefulla texter. Texter skrivna av människor med hjärna, ögon, händer, nervsystem, dåligt omdöme, för mycket stolthet och ett hjärta som riskerar att explodera under arbetet. Resten kan fortsätta prompta. De kan prompta fram sorg, extas, entusiasm, vrede och djup tills serverhallarna börjar glöda. De kan publicera sina välartade små textlik och kalla det kritik. Men vi andra hör skillnaden. Vi hör när hjärtat har slutat slå.
Fler heta artiklar
SPELARTIKEL
The Wokest Game Ever Woked
Rosa neon, kvinnliga huvudpersoner och kränkta nätkrigare. Välkommen till årets förmodligen töntigaste speldebatt.
SPELARTIKEL
Gears of War: E-Day – Versus, Horde och inkludering
Gears of War: E-Day kommer med både Versus och Horde-lägen, samt ännu ett tröttsamt försök till inkludering...
SPELARTIKEL
Från Colecovision och in i framtiden
I tidernas längsta krönika berättar Petter om hur olika generationer präglat hans uppväxt och inställning till underhållningsformen.
Kommentarer (109)
Logga in för att kommentera.
Väl talat/srkivet! Vad är det för site du har säger du, och hur hittar man dit?
Tack och bock! 🙏
https://www.katarsis.se/ (öppnas i ny flik) (www.katarsis.se)
Bra text. Jag älskar AI. Det är här för att stanna. Men jag kan såklart fortfarande skilja på content och content. Jag kan tycka larviga videos som är gjorda i AI är kul, jag skrattar åt dem för de kan vara så knasiga. Jag kan uppskatta om man tar hjälp av AI för att skapa någonting mer effektivt, kanske placeholders i ett spel, eller få stöd med kodning och problemlösning, även i vardagen. Själv använder jag AI som personlig coach med en egenskapad träningslogg, och det funkar otroligt bra. Att jag inte besöker en viss tidigare populär spelsajt som tagits över av robotar säger väl allt om vad jag tycker om AI-genererade recensioner, nyheter och andra artiklar! 🙂
Att avfärda allt som är gjort med AI är precis lika dumt som att älska allt som är gjort med AI.
Motståndarna mot AI är ju helt rabiata. Låt marknaden bestämma vad som går hem och inte hos folk, det fungerar jämt.
Kunde inte hålla med mer.. ALLT AI spottar ur sig är generisk gegga som är såååååå jävla tråkigt i alla sammanhang det används.
nej det håller jag inte med om, när folk använder det som verktyg ska vi säga i att skapa spel och moddar till spel så är det bra.
@FnJarvinen Som verktyg är det bra, men när folk/företag använder det till content må de vara spel/moddar/musik/bilder/text/u-name-it är det 100% bajs.. jag jobbar som utvecklare så använder det dagligen och ser hur andra använder det på låt oss säga inte så givande sätt.. "look ma I can code now"
@Sorkstryparen Halo VR, CoD Modern Warfare 2 VR, F.E.A.R VR, Titanfall 2 VR, Max Payne 2 VR, Doom 2016 VR, Doom Eternal VR några exempel på spel jag kört bara senaste veckorna, och en massa andra VR-spel under utveckling (moddar av vanliga spelen) skulle aldrig komma ut i den hastighet det gör idag om inte tack vare att utvecklarna använder sig av AI.
Visst det är samma skräp vi ser när Mario springer omkring i Elden Ring men det är mer på kul. Men seriösa projekt då är det en helt annan sak.
Så nej du har fel att allt som AI används till är 100% bajs (nu när vi talar om spel). Det är helt enkelt fel.
@FnJarvinen Man får tycka olika faktiskt, njut av dina AI spel istället, jag kommer inte stoppa dig :)
@Sorkstryparen Japp.
Kolla upp Titanfall 2 VR på tex youtube och så återkommer du om du anser att det är AI Slop skulle vara intressant att höra vad en "allt är 100% skräp tyckare" har att säga
Absolut medhåll på detta. En del av min yrkesroll omfattar rekrytering och en gång i tiden kunde man urskilja vilka som faktiskt hade gåvan att kunna föra sig i skrift. Nu är exakt alla jobbansökningar gjorde via AI och svarar upp mot exakt varje kunskap och erfarenhet som efterfrågas. Tur att vi fortfarande har några skickliga ordvirtuoser som dig @Måns Lindman 👏
Snygg profilbild!
Usch vad deprimerande. Jag som håller på att söka jobb just nu inför en flytt till en annan stad är orolig att någon ska tro att mitt cv är AI-genererat. Har du nåt tips till mig? 😅
@Zediox Skriv från hjärtat, funkar alltid. Viktigast av allt, hör av dig till företaget innan du skickar in ansökan och visa ditt genuina intresse. Personlighet går alltid före texter/utbildning/erfarenhet i min bok. Lycka till 🤗
@KingSlender Tack detsamma 👌
Tack! Riktigt kul att höra och det är ju precis den här typen av reaktion man hoppas på. Att få ett kvitto på att riktiga människor faktiskt vill läsa, höra, se något som har skapats av andra riktiga människor 🙏
@Zediox Precis som @PeRoY skriver. Skriv personligt, från hjärtat. Hitta något som gör att just du sticker ut. Visa ett genuint intresse genom att vara påläst om företaget och var proaktiv genom att höra av dig innan du skickar in. Kör hårt och lycka till! 🙌
@PeRoY Intressant! Hur tycker du man ska höra av sig till en arbetsgivare innan man ansöker? Upplever inte ni det som irriterande eftersom det är ännu mer ni måste gå igenom i en process?
@PowerKnug92 Man kommer långt med ett vänligt och uppriktigt samtal. Om jag vore irriterad varje gång någon hörde av sig till mig, så är jag nog inte rätt i min roll 🤗
@PowerKnug92 När jag har anställt människor så har jag i alla fall uppskattat när någon hör av sig innan och uttrycker sitt intresse. Det har till och med hänt att någon har skickat en kort introduktionsvideo istället för ett mail. Då vet man att det ligger lite ansträngning bakom. Hur beror ju lite på vilka kontaktvägar som erbjuds. LinkedIn förstås men då måste man verkligen se till att det inte känns som ett generiskt massutskick. Genom gemensamma kontakter har väl varit vanligast. För min del.
@PeRoY Okej, jag tänkte bara att det tar mycket tid från er om någon försöker "runda" processen en aning. Vad är det man bör ta upp i samtalet för att båda ska få ut något av det? Ska man exempelvis fråga om någonting som inte står i annonsen men som kan vara relevant? ☺️
@PowerKnug92 Jag är nog mer bekymrad över all tid som slösas på ansökningar som inte är genuina, än de få som faktiskt bemödar sig att ta kontakt. Jag tycker alltid det är positivt när någon ringer och ställer uppriktiga frågor om tjänsten, företaget och kanske vad som förväntas av rollen.
@Måns Lindman Verkligen? Som jag sa till @PeRoY så var jag först lite osäker på om det uppskattas. Jag antog mer att det var en mer modern version av dyka upp på arbetsplatsen och lämna in sitt CV personligen, eftersom det visar på "initiativ" - vilket såklart inte är något man gör nuförtiden. Men jag ska ta till mig era tips gällande samtal, Linkedin (och kanske en introduktionsvideo i vissa fall 😅). Tack ska ni ha 🙏
@PeRoY Jag förstår, det låter ju fullt rimligt ändå. Är väldigt tacksam för ditt svar! Jag ska verkligen ta till mig av detta i mina ansökningsprocesser.
@PowerKnug92 Lycka till med jobbet 🤗
@PeRoY Tusen tack ❤️
"Få saker är nämligen mer deprimerande än när människor utan egentlig begåvning plötsligt får tillgång till ett verktyg som låter dem imitera begåvning."
Gäller tyvärr överallt, och inte alla som har glajjorna från They Live att skydda sig med.
Ja och det här är ju skillnaden när digital film kunde ersätta analog. En kreatör behövde inte längre sitta och klippa fysiskt utan behövde bara en dator för redigeringen. Därmed kunde ett hinder för vanliga människor tas bort och istället så kunde fler börja göra verklighet av sina verk. Men det krävde fortfarande att de hade en egen vision och behövde lägga ner tid, tanke och energi på att skapa dem.
Idag så har steg B (att skapa) mellan steg A (att ha en idé) och steg C (att publicera) helt tagits bort.
De fanfictions som skapas med hjälp av AI är flera gånger bättre än det Hollywood har spottat ur sig de senaste åren. Jag konsumerar mängder med Star Wars- och Malfoid-filmer som har promptats fram med AI, och de som påstår att det inte finns själ i dessa filmer ljuger.
Däremot texter håller jag med om, och till viss del även musik. Men utvecklingen sker i en rasande takt och den senaste versionen av Claude är rätt bra på att skriva.
Lika förbluffande som vansinnesframkallande är också det faktum att de absolut mest maniska promptarna även tycks tro att de ensamt sitter på någon slags deus ex machina med sin gratisversion av chatGPT, när de ger sig in i diskussioner. ”Jag frågade AI, här är vad den svarade…” Där och då, hänger det en fullspänd lavett och vibrerar i luften.
"Där och då, hänger det en fullspänd lavett och vibrerar i luften." 😂👏
Helt rätt. Har sagt det flera gånger de senaste dagarna: Generativ AI inom någon som helst konstform, är en styggelse.
Jag uppskattar verkligen att ni skriver denna artikel. Har varit flertalet medlemmar på senaste tiden som av outgrundlig anledning hyllat denna form av AI. Vilket är helt häpnadsväckande snurrigt.
Tror du att Måns artikel kommer förändra något? AI är framtiden, vare sig du vill eller inte.
@Malfoid Naturligtvis inte. Jag är heller ingen motståndare till AI som koncept. Jag förstår absolut nyttan. Tekniken som sådan är ju användbar i många sammanhang. Jag vill bara inte se den i kulturen. För rapporter, analys, automation av rutinuppgifter, översättning. Enkla repetitiva uppgifter. Där kan den få verka.
@Måns Lindman Jag anser att människor med förkastliga värderingar som styr kulturen i dag utgör ett större hot mot kulturen än vad AI gör. AI demokratiserar kulturen. Nu kan vem som helst skapa vad man vill utan att känna sig tvungen att trycka in politiska agendor, eller förvanska källmaterialet med rena blasfemiska våldtäkter, bara för att ett stort produktionsbolag eller den sociala ingruppen kräver det.
Ingen kan övertyga mig om att Disneys Star Wars är bättre än de AI-genererade videorna från YouTube-kanalen Skywalker Stories. De förstnämnda får mig att spy medan den sistnämnda framkallar rysningar för att det är så bra.
Jag bryr mig inte om hur något skapas, det enda jag bryr mig om är om det är bra eller dåligt.
@Malfoid Spelar väl ingen roll om det är framtiden eller ej. Det förändrar inte det faktum att, precis som Måns påpekar, vi inte vill se det i kulturen. Den ska användas som ett verktyg för att underlätta vissa processer. Inte för att skapa kultur i någon som helst form.
@Avoca Och det ska du bestämma?
Du kan väl fortsätta konsumera din skit, och så får vi andra konsumera vår skit. :)
Det är väl jättehärligt att det framöver kommer finnas något för alla? Det är mångfald på riktigt och det vet jag att du gillar.
För övrigt kommer jag byta ut Laufey mot Kratos och den där lilla tvättmaskinen mot nåt coolt istället. Med hjälp av AI kan vi förändra spelen efter vår tycke och smak.
@Malfoid Ja givetvis kan inte resten av oss förändra vad du tycker. Men det betyder inte att vi kommer hålla med och det betyder heller inte att vi kommer kritisera era åsikter.
Särskilt när du prompt ska skriva sånt svammel som du gör i sista stycket, som helt invaliderar allt annat du sagt och gör att din kommentar är omöjlig att ta på allvar.
@Avoca Det är alltså inget svammel, utan det är vad jag kommer göra. Jag har precis moddat bort Mags i Gears of War och den transsexuella bartendern i Hogwarts Legacy.
Att få spela spelen precis som jag vill och inte som spelutvecklaren försöker påtvinga mig är helt fantastiskt.
Här kan du titta lite på HP och Malfoid: https://x.com/Tomw852/status/2110347389169275211?s=20
Redan nu mer känsla och troget källmaterialet än HBO:s kommande serie.
@Malfoid "Att få spela spelen precis som jag vill och inte som spelutvecklaren försöker påtvinga mig är helt fantastiskt."
Haha, fyfan vilken udda take. Sitter du och skriver om böcker också för att du inte gillar hur författaren skrev den? Att konsumera kultur är att bli utmanad, se andra perspektiv och ibland uppleva saker som man inte håller med om eller som kan göra en obekväm.
Jag var t.ex. väldigt obekväm när jag läste Lolita, men det skulle aldrig slå mig att skriva om boken för att göra Dolores 18+, då skulle hela poängen med verket försvinna.
@Axsim Det finns grader i helvetet.
Det jag inte tolererar är att Hollywood eller en spelstudio tar ett redan etablerat IP och trycker in massa vänsterextrem fjärde vågens HBTQ/feminist/woke-propaganda. Det handlar inte om att bli utmanad, deras syfte är att hjärntvätta publiken med deras politiska agenda. Där går gränsen, och det är egentligen det enda jag har problem med. Allt annat kan jag konsumera utan problem.
Därför är det kanon att numera kunna ha möjlighet att plocka bort de komponenterna ur verk man vill konsumera. När HBO:s Harry Potter-serie släpps i jul kommer jag ladda ner versionen där Black Snape har bytts ut mot en boktrogen snap; alltså en vit, blek Snape med stripigt svart hår.
Har man invändningar mot detta har man garanterat själv en politisk agenda och ser den här typen av förändringar som ett hot mot den. För det är helt obegripligt att vara motståndare till att alla ska få det de vill ha.
Jag kan ju lägga till det att även de sista säsonger i GOT kommer fixas med AI.
Du ser, potentialen är gigantisk.
@Malfoid Lol jaha, du kör på det spåret.
Tror du att de studios som du uppenbarligen står ideologiskt långt ifrån kommer att se din konsumtion av deras produkter som ett tecken på att de ska producera mer eller mindre av samma vara?
"När HBO:s Harry Potter-serie släpps i jul kommer jag ladda ner versionen där Black Snape har bytts ut mot en boktrogen snap; alltså en vit, blek Snape med stripigt svart hår."
Otroligt ironiskt att du pratar om boktrogenhet när du själv hävdar att konsumerar stora mängder Malfoid-material. Att genderbenda Malfoy och göra denne till ett romantiskt intresse för Harry är väl om något inte särskilt boktroget. Men ändå fint att du stöttar HBTQ <3 Vill Malfoy vara en tjej så får hen det, det var väldigt woke av dig :)
@Axsim Det är skillnad på fan fiction och canon.
@Malfoid Just Harry Potter är väl det sämsta exemplet på detta med tanke på hur mycket JK Rowling förändrat canon i efterhand, när författaren inte är boktrogen själv så är ju tolkningsföreträdet större. Så varför skulle inte Snape nu kunna vara svart?
@Axsim Har JK Rowling sagt att Snape har ändrat etnicitet i böckerna?
Men det spelar ingen roll. Min Snape är inte svart och jag kommer byta ut honom mot den boktrogna Snape med hjälp av AI. Varför skulle jag inte få göra det är snarare den intressanta frågan här? Har du nåt emot det?
@Malfoid Hon har ju ändrat allt från etniciteter till religion och läggningar i efterhand, då kan Snape lika gärna få vara svart i i den här utgåvan av HP, är det verkligen ett så stort problem?
Du får göra vad du vill, men det är sjukt snöflingebeteende.
@Axsim Ja, det är ett problem eftersom det förändrar hela dynamiken mellan Potter, Potters farsa och Snape. Nu blir det en rasistisk och identitetspolitisk komponent i både mobbningen och relationen de emellan, vilket sannolikt även är meningen från HBO:s showrunners.
Tröttsamt! Identitetspolitik känner man sig ju jäkligt mätt på. Men samtidigt är man ju extremt naiv om man tror att Harry Potter-universumet skulle komma undan när inget annat gör det. Framförallt inte med tanke på att författaren är JK Rowling.
Tack gode gud för AI och tack gode gud för modscenen.
@Malfoid Eller så är tanken att en karaktär ska kunna vara mörkhyad utan att det är hudfärgen som styr motivationerna. En svart person kan bli mobbad, möta motstånd eller vice versa utan att det behöver ligga rasism bakom det. Att inkludera personer med andra etniciteter eller liknande och inte göra en grej av just etniciteten är en stor del av poängen, annars kommer mörkhyade karaktärer alltid att ses som "the token black guy".
Detsamma gäller även andra etniciteter.
Du gör ju det själv konstigt när du går så långt som att byta ut karaktären till en vit med hjälp av AI.
@Axsim Han kanske inte gillar färgen svart?
Det är ju bara färger. Vem bryr sig? Om han vill ändra till en färg han tycker så får han väl göra det.
@Keifer Fascinerande diskussion
@OsigtochNosigt Vänsteraktivister infiltrerer kulturen och race swappar etablerade karaktärer, men när fans race swappar tillbaka karaktärerna till deras ursprungliga etnicitet så är de rasister?
Fascinerande indeed.
Jag älskar att ni på Missil tar denna ståndpunkt!
I mitt eget jobb som design lead på ett medelstort techbolags marknadsavdelning hypas AI och, ärligt talat, trycks ner i halsen på oss. Vi ska bli effektivare och "kunna fokusera mer på det roliga!". Men det roliga, i min värld, är att utföra mitt hantverk, till perfektion.
För precis så som du skriver om författande, så känner jag inför hetsen om att skapa "fantastiska animationer med Claude på nolltid". Problemet är bara att de inte är fantastiska - de är likvärdiga med resultatet av en tutorial för nybörjare. Och ingen ser det. Eller vill prata om det. Att på mitt jobb ställa sig upp och berätta att man helst inte vill använda AI, det vore lika socialt förödande som att skandera att man vore rasist. Lika stigmatiserande. Sedan när är vi skyldiga robotar våran ovillkorliga kärlek?
Jag fotograferar på fritiden. Och i jobbet. Men primärt på fritiden. För ett år sedan var jag glad och nöjd med det, medan jag idag har börjat ifrågasätta hela meningen med min finaste hobby. Inte för att jag själv har förändrat attityd inför det, utan för att folk inte längre ser eller gillar det på instagram, sannolikt eftersom ett vackert ljus mot en hotfull skugga inte längre kräver något, utan kan promptas fram på en sekund, av vem som helst.
Det är som att hela världen nu riktas mot effektivitet, så vi slipper ha roligt och kan ligga och scrolla non stop i väntan på läggdags och i längden, grafven.
Som någon skrev här innan: "Jag gillar inte den tidslinjen vi befinner oss i just nu".
Mycket välskriven kommentar! 👏🏻👏🏻👏🏻
@Zediox Tack, kompis!
Har tyvärr samma upplevelse. Är Frontend Lead på ett mindre företag, och allt roligt vi tidigare diskuterade med kollegor angående problem som ska lösas handlar nu om AI. "Kan chat GPT göra det istället?". Ja, är ju tyvärr svaret ganska ofta. Men det kostar en lite bit av min själ. Jag sökte mig till yrket för att jag älskar att vara kreativ och skapa saker. Om jag ska degraderas till en apa som promptar hela dagarna kommer jag nog sadla om och bli träslöjdslärare eller nåt istället.
Mycket väl formulerat. Träffsäkert! Förhoppningsvis slår det ju tillbaka. Trender har ju en tendens att göra det så småningom. Då vill man tillbaka till det gamla. AI kommer förstås inte att dö bara för det men då kanske tekniken kan användas någonstans där den faktiskt gör nytta och det är inte i kulturen.
@Gustav "Jävla AI som botar cancer. Jag har ju utbildat mig som medicinforskare. Vad ska jag göra nu då...?"
Samma vibe.
@Gustav Tråkigt, hörrö! Har också övervägt en omsadling. Fast det enda jag vill sadla om till är grafisk designer, som jag redan är...
@Måns Lindman Så långt borta från kultur och mänskligt uttryck som det bara går!
@Måns Lindman En sak som jag tänkt på är hur kulturmänniskor hade kunnat ha skrivit spaltmeter text om problemet med AI:ns inträde i våra privat- och yrkesliv för länge sedan. Istället så har det inte setts som ett riktigt problem så länge det bara påverkat andra yrkesgrupper. Men när väl kreativt skrivande människor fått konkurrens, då minsann har det tagit hus i helvete.
Man kan inte riktigt förvänta sig att folk i allmänhet ska bry sig om journalister, när de själva inte brytt sig nämnvärt om vanligt folk som ersatts. Du säger att rapporter gärna får effektiviseras bort, men någonstans så sitter det en autistiskt lagd kontorist som gått miste om ett repetetivt inslag i jobbet som han eller hon har njutit av och lagt stolthet i. Samma med utvecklare som älskat själva programmeringen och problemlösningen, men som inte ses som kultur och därmed inte värt att bevaras.
Det är lite navelskåderi här.
Håll ut min vän! Låt inte bruset ta ifrån dig det finaste du har. AI är inte kunskap: det är ett verktyg. Ett verktyg som tyvärr ger oss illusionen av att kunna saker vi inte kan. Men du vet att du kan fotografera och det är det viktiga! De som offrar sin kreativitet på effektiviseringens altare är dömda på förhand!
@NESduk Det är klart. Man har sig själv närmast. Så är det ju och för min del så är AI som mest invasiv i kulturen. Där den faktiskt på riktigt dödar kreativiteten. Men det är klart att jag förstår ju också utmaningen med AI i stort. Det stora problemet, så som jag ser det, är att få verksamheter, oavsett bransch saknar strategi. Man hoppar på AI-tåget och effektiviserar hej vilt. Ransonerar bort människor som faktiskt genererar ett värde. Anonymiserar och reducerar. Det finns trots allt en hel del företag, som har lyckats implementera AI på ett sätt där de har ökat både produktivitet och lönsamhet utan att säga upp personal. Istället har de använt AI som ett verktyg för att avlasta medarbetarna, öka kapaciteten och fokusera på mer värdeskapande uppgifter. Vissa har till och med behövt anställa fler för att kunna hantera och analysera informationsflödet. Informationen en AI-modell spottar ur sig måste trots allt fortfarande kontrolleras och säkerställas. Vi lär inte bli av med AI så då får man försöka hitta sätt där vi kan jobba sida vid sida, så att säga.
@NESduk Kreativt skrivande människor var väl ändå en av de absolut första grupperna som yttrade sig kritiskt mot AI? Sen att alla ser till sitt eget gebit, först och främst, går ju åt båda håll. Jag har åtminstone inte sett kontorister kampanja mot AI-skrivna böcker, till exempel. Sen har du givetvis rätt i sak, i övrigt, om jävligheten i hur folk med ”vanliga jobb” drabbas.
@Malfoid Jag förberedde ett ganska långt svar men jag insåg snart att om du tycker det är en relevant jämförelse så kommer vi nog ingen vart i den diskussionen.
@Gustav Det jag hade svarat på ditt långa inlägg hade varit: Du får göra precis vad du vill på din fritid. Där kan du vara kreativ och leva ut dina drömmar. Men du kan inte kräva att du ska få betalt för ett arbete som en AI gör 1000 gånger bättre och 1000 gånger effektivare.
Vi alla sitter ju i precis samma båt här. Jag kommer också bli ersatt av AI. Men av någon outgrundlig anledning verkar vissa kunna hantera detta bättre än andra.
@Lumba Det gjorde gott att läsa till morgonteet! <3
@Malfoid Det var klokt resonerat! Jag själv är egentligen ett ganska dåligt exempel eftersom jag inte sysslar med konst/kultur/skrift etc, men jag vidhåller att när kultur ersätts av AI går något förlorat, dvs kommunikationen människa till människa. Det är väl det vi alla vill ha någonstans, tror jag åtminstone!
@Gustav Det är ju människor som använder AI för att kunna leva ut sin kreativitet. Den mänskliga komponenten försvinner ju inte.
Jag är helt frälst av Malfoid-AI-videos. Det är ärligt talat skitbra. Även de som tidigare har varit motståndare av AI tycker att det är tittbart.
Jag håller med om varenda ord. Personligen är jag en bristfällig skribent, tyvärr. Jag känner att jag skulle vilja (eller kanske snarare borde) öva på det, men det finns så mycket annat som behöver prioriteras. Men jag uppskattar att läsa andra duktiga skribenters alster, såsom denna text!
För övrigt ett liiitet fel som smugit sig in: du skrev "En vokabulär." Korrekt är "Ett vokabulär." 🙈 tack och förlåt!
Tack för det! 🙏
Det heter faktiskt en vokabulär. Jag håller med dig om man gärna vill tro att det heter ett vokabulär men det är faktiskt ett "en-ord." 😳
@Måns Lindman What! En livstid av felsägande 😳😱
Underbar text! Tror jag ska läsa den igen med ett glas vin på fredag. Tack för att ni skapar denna fantastiska plattform.
🙏🍷
Mycket väl formulerat, det tydligt att du behärskar ai-promptande osedvanligt bra!
Skämt åsido, det är sannerligen deprimerande att se generativ ai och dess framfart. Själv skulle jag faktiskt gå längre än du och påstå att tekniken ÄR en stor del av problemet, inte bara hur den används. Behöver denna sorts generativa ai ens finnas? Bidrar den med något vettigt?
Det inskränker sig inte till att vem som helst tror sig kunna skapa något tänkvärt ur ingenstans, utan lät också påverka våra hjärnor väldigt negativt på sikt. Finns knappt någon anledning att lära sig färdigheter eller spendera tid på informationsinhämtning när folk har fått för sig att ai kan göra det lika bra åt dem. Ai:n blir för våra hjärnor vad dom svävande fåtöljerna är för kryssningsdeltagarna i Wall-E.
Hahahah tack för den! 😄
Tekniken som sådan är ju användbar i många sammanhang. Jag vill bara inte se den i kulturen. Men för rapporter, dokument och dataanalys, automation av rutinuppgifter, översättning. Enkla repetitiva uppgifter. Där kan det finnas ett värde för företag.
@Måns Lindman Tekniken är förödande på längre sikt. Du skriver träffande att ai inte kan lägga ner en själ i skrift, den har inga erfarenheter eller känslor att inspireras av. Det praktiska skrivandet handlar emellertid om mer än så, det är ett hantverk som måste inläras, tränas och finslipas. Ingen - inte ens Björn Ranelid - är född med ordets gåva. Ordvänvandet är inte gratis, vi förvärvar det med arbete. Ingen kan fånga ordet på papper utan att först ha spenderat åratal med att brottas med formuleringar, i olika sammanhang.
Och det är här kruxet kommer. Vi är förmodligen en av de sista generationer som kommer att besitta denna konst. Varför skulle nästa generations barn och unga lägga hundratals timmar på skrivandet när ai gör det bättre? Inte att ai är bättre än en skicklig skribent, men däremot mångdubbelt bättre än en ovan sådan. Det finns ingen mening eller motivation att lägga timtals på att försöka lära sig något som man aldrig kan vara säker på ger frukt, inte om man istället på några få sekunder kan promta fram en långt bättre text. Särskilt då ai faktiskt är bra på den sortens själlösa textproduktion som är den naturliga inkörsporten till skrivandet: redogörelser, kortare berättelser och deskriptiva texter.
I framtiden kanske formuleringens konst betraktas som vi idag ser på telegrafi. Ett frånsprunget historiskt kuriosum, en färdighet som besitts av en liten skara charmiga entusiaster men som helt saknar relevans för vardags- eller yrkesliv.
Så, ai kommer aldrig att kunna producera texter med essens och själ, då den inte har någon sådant att förmedla. Medan vi människor istället kommer att sakna de praktiska färdigheterna att göra det.
Men som du säger, det finns pengar att spara för företagen.
@Grewen Du har goda poänger, men min syn är nog lite mer positiv. Väldigt få kan, eller har kunnat, skriva särskilt bra - även innan AI. Och jag tror att det är väldigt få som börjar skriva, bara för att de en dag får en uppenbarelse att de ska öva upp sin skicklighet inom just det området. Ordet i sig må inte vara naturligt, men intresset för att uttrycka det vitt, brett, initierat och specialiserat är däremot något som väcks mer eller mindre av sig självt. Det ligger där och driver på, som en liten psyko-motor, omöjlig att stänga av.
Frågan är då, vilket utlopp man kommer att erbjudas för det framöver, när allt går mot generering och automatisering?
Svaret ligger givetvis, som med alla konstformer: i, för och genom sig själv. Man gör det för sakens egen skull, då alternativet är den egna själens förruttnelse. Så många postumt kända konstnärer har dött fattiga och utan erkännande under sina livstider. Man kan självklart argumentera för att de förmodligen hellre hade kunnat leva på sin konst, och givetvis är det så. Poängen är att de aldrig slutade skapa, hur digert det än såg ut, för att det låg djupt rotat i deras väsens absoluta fundament.
Det bästa AI kan skrapa ihop kreativt sett, är simulacra - hopkok bestående av kopior av kopior av kopior, som till slut är oigenkännliga från originalen, och därmed framstår som något eget. Om den nu inte blir självmedveten, vill säga. Men då har vi nog större problem att oroa oss för.
<3
Bra artikel! Håller med till fullo.
Hur ställer ni er inför att publicera AI genererade bilder? En fråga som är viktig för mig, och efter att ha läst din text antar jag att den ni även borde se det likadant i det mediet?
Tack och bock! 🙏
Helt rätt. Vi har samma ståndpunkt där. Vi publicerar inga AI-genererade bilder på MISSIL
Mycket bra, medhåll till 5000% 💌
Toppenbra artikel!🙌
De enda texterna som bör skrivas med AI är CV:n och personliga brev som ju främst läses av AI. Men andra texter bör vara skrivna av människor för de är menade för människor.
Håller på sätt och vis med dig. Så fruktansvärt deppigt att det ligger til på det viset. "Personligt brev" tycker jag ändå borde vara, vad heter det nu igen...? Personligt!
@kottjavel Visst, om det inte vore som så att företag bara matar in dem i sina AI:n och snappar upp nyckelord. Sin personlighet kan man visa upp på intervjun.
Helt enig här. Alla annonser är troligen AI-skrivna nuförtiden och de använder nog AI för att sålla ansökande också. Skulle säga att jag kanske på 1 av 30 jobb skriver ett eget personligt brev då jag verkligen är intresserad av tjänsten/företaget. Annars får de ett halvt promptat/generaliserat PB.
Det här är inte bara en kritik av AI-genererad text: Detta är fan i mig en kritik av det tillrättalagda i stort! Allt för sällan hänger orden kvar efter att jag läst, men här känner jag både din passion och olust, det går rakt genom rutan!
Se bara på formuleringar som den här: "Den har inga fel som avslöjar en människa. Inga själar dör i en AI-text. Den tar inga egensinniga omvägar. Här finns inga ofrivilligt komiska överdrifter. Inga märkliga käpphästar. Inga sprickor i fasaden där ljuset eller vansinnet kan sippra in. Bara en jämn, korrekt, behagligt formaterad transportsträcka från ingenting till ingenting".
Fantastiskt formulerat. Den får leva hyresfritt i mitt huvud ett tag!
Den är också träffande på ett sätt som sträcker sig långt utanför AI-generad text och kulturkritik. Allt för ofta tränger vi undan vår egen röst och personlighet till förmån för någon annans: för att passa in; för att inte göra fel; för att inte väcka anstöt; för att vi tvingas. Här i det tillrättalagdas ödemark finns heller inga människor, bara ängsliga, herrelösa själar. För att höra ett hjärta slå behövs det, som du så frappant skriver, både sprickor i fasaden där vansinnet kan sippra in och någon som vågar riskera något. Att vi då tror att AI, likt den allsmäktige, ska ge oss det vi saknar eller inte har mod att själva göra, är så deprimerande att jag inte ens vill tänka på det. Det är dags att vi tar tillbaka det som är vårt och inte säljer oss själva så jäkla billigt...
Tack Måns!
Tack själv! 🙏 För att du läser och för att du tog dig tid att skriva ett så vackert svar. "Här i de tillrättalagdas ödemark finns heller inga människor, bara ängsliga, herrelösa själar." Som bomull för själen. Den får leva hyresfritt i mitt huvud.
Bra och lång text. Förstår precis hur du känner dig. Du nämnde att du har en sida för musik så om du inte har läst det så har Nick Cave ett brutalt svar när någon tog upp AI skapad musik, kolla in hans Red Hand Files 218 www.theredhandfiles.com/chat-gpt-what-do-you-think (öppnas i ny flik) (www.theredhandfiles.com) där han skriver nästan lika uttömmande som du på samma ämne.
Själv följer jag många diskussioner där folk försvarar AI skapad musik för ”om det är bra spelar det väl ingen roll” eller ”det är bara ett nytt verktyg i skapandet” men promptad känsla är ju inte äkta.
Själv tycker jag det är smidigt med chat Gtp när man vill kolla något snabbt eller göra en översättning och jag förstår ju att AI är ett smidigt verktyg för många uppgifter men när det gäller skapande, nej tack.
Jag kallar AI mer och mer för Skynet istället…
Tackar! 🙏
Den ska jag genast ta och kolla upp. Nick Cave är ju en av mina husgudar dessutom och han har oftast rätt i sina betraktelser. Det vore ju i sådant fall en stor ära. Att ha författat ihop ungefär samma innehåll som en sådan briljant herre.
Du är en ordkonstnär utan dess like Måns. Och jag håller med till 100%!
Man kan lita på dig, Smutset 🤗
@Måns Lindman Tack Måns det värmer verkligen! <3
Svidande bra kritik!
Din, och övriga redaktionsmedlemmars, inställning kommer göra att jag återvänder hit över tid. Jag väljer nämligen att tro på er modell. Ni har skapat en fantastisk grund och vi användare har redan slutit upp kring den. Nu är det ett kollektivt arbete som krävs. Ni står för innehåll och kvalitet och vi betalar med trafik. Kvalitetsmässigt content i utbyte mot klick. Och jag är helt övertygad om att det ena föder det andra.
Som någon tidigare talare redan skrivit, och jag parafraserar: "När allt annat är lika så är det ni som sticker ut".
Den här texten är så jävla bra Måns, för den sätter ord på precis det jag känt när jag läst generiskt inlägg #578 på LinkedIn som är så uppenbart skrivet av AI. Det är tillrättalagt, slätstruket och värst av allt, tråkigt!
Jag har sett argumentet att AI är bra för att hjälpa människor som har något att säga men inte talangen att skriva ner det, att komma till tals. Det tycker jag är bullshit. Det är för mig som att säga att du alltid var ämnad att köra Formel 1, du behövde bara vänta på självkörande racingbilar först, för någon vidare förare var du ju inte.
AI har sin plats, jag har använt det själv för att typ assistera mig med stora Powershellskript, där är AI kanon, eller som taggningsansvarig i ett DAM-system. Men något kulturellt värde finns inte. Otroligt taggad på att bubblan ska spricka, det kan vara värt en högre ränta eller vad det nu blir för konsekvens av att börsen återigen leker casino.
Tack och bock! 🤩 Visst är det fruktansvärt? Jag skrev ju att inga själar dör i en AI-text men däremot dör min själ, en liten bit i taget varje gång jag loggar in på LinkedIn. Detta brinnande inferno av obscent ryggdunkande och masspublicerad AI-dynga. Jag överdriver inte när jag säger att jag kan känna depressionen knacka mig på ryggen bara jag tänker på LinkedIn. Hade jag haft de monetära medlen så hade jag köpt upp skiten och lagt ner det samma dag.
@Måns Lindman Så du menar att du inte vill läsa en AI text om vad Fredrik/Per/Monika/Anna/Dave/Kalle/Thomas/Pernilla m.fl. lärde sig om B2B försäljning efter att ha fått stå i kiosken på sonens fotbollscup???
Det är faktiskt för jävligt och du har helt rätt, man blir deprimerad. Än mer så när man verkligen kan föreställa sig hur någon mellanchef sitter och ryggdunkar sig själv lite förnöjt efter att copilot spottat ur sig deras magnum opus som avslutas med frågan:
"Hur ofta tränar du mitt i arbetsdagen?"
🤮
Väldigt bra artikel. Håller med om allt till 100 %!
Trots att jag arbetar en hel del med AI i mitt yrke gör det mig riktigt irriterad när den används på "slöa" sätt, exempelvis att ta fram artiklar på webbplatser.
Jag ser helt ärligt inte många fördelar med AI-skiten som växer fram. AI hallucinerar, stryker användarens ego och gör oss mer hjärndöda än vad vi redan är som personer.
Det är klart att AI är bra för lata människor som inte vill utveckla sig själva och förlita sig på att en maskin ska lösa deras problem.
Generativ AI är så själlöst och oinspirerande, precis som ett dåligt coverband. Jag är glad för MISSIL som lägger passion och mänsklighet i fokus och satsar på en "levande" site. Och Måns du är en ordkonstnär utan dess like och det kan inte ens AI ta ifrån dig.
Det var väldigt fina ord! 🙏 Men det är ju exakt det som gör att man fortsätter att sitta i timmar med sina ohemult långa texter och kämpa med att hitta den perfekta synonymen in i det sista. För att det känns rätt och för att det faktiskt gör skillnad. Tack för att du läser!
Av oklar anledning får jag ofta upp inlägg från olika författarforum i min tidslinje på Facebook. Det är verkligen helt sjukt hur många människor som nu plötsligt tror att de är författare. När de gör reklam för "sina" böcker är det med texter som alla har exakt samma rytm och exakt samma typ av punchline på slutet. Oftast börjar sista stycket med ordet "Because". Helt själlöst, helt dött. Jag ser att det är ord och meningar men min hjärna bara stänger av. Naturligtvis nöjer de sig heller inte med att låta AI generera boken utan de pryder skiten med ett AI-genererat omslag också.
Jag är inte riktigt lika radikal som du i mina åsikter kring AI. Jag ser, trots riskerna och de negativa effekterna, något positivt i att skapande tillgängliggörs för flertalet. Med det sagt är det helt klart en lägre klass av skapande, en sort jag personligen fullständigt saknar intresse av att ta del av eller för den delen använda själv. Det är såklart också problematiskt när något skapat med AI påstås vara genuint. Min, antagligen naiva, förhoppning är att AI:s domedagsartade marsch genom kulturlandskapet kommer stärka de former av kultur som inte går att fejka med AI, saker som live-musik och samtal människa till människa.
Absolut, och jag tror faktiskt att vi är rätt överens 🙂 Det stora problemet, och det jag väl försöker belysa i krönikan, är när AI används professionellt för att ersätta genuint mänskligt skapande. Musikbranschen som exempel igen. Förra året kunde AI-projektet The Velvet Sundown spotta ur sig tre album på kort tid och locka över en miljon lyssnare i månaden. Samtidigt finns det musiker som sliter i replokaler, turnerar, vänder på varenda krona och ägnar månader eller år åt en enda skiva. Människor som försöker leva på sin passion. Jag har dessutom intervjuat artister som själva erkänner att de använder AI ibland, exempelvis för att skapa en jingel till en TV-produktion. Jag förstår lockelsen. Men vad händer när produktionsbolagen upptäcker att de kan få musik för en bråkdel av kostnaden? Varför ska de då betala en kompositör? Faran ligger ju i att marknaden vänjer sig vid att kreativitet ska vara snabb, billig och helst inte kräva några jobbiga människor som förväntar sig monetär ersättning för sitt dagsverk.
Sedan ser jag absolut det positiva i att fler får möjlighet att skapa. Har man aldrig kunnat spela ett instrument och plötsligt kan prompta fram en hel platta som rent musikaliskt låter hygglig, då förstår jag att det är svinkul. Samma sak med bilder och texter. Vill någon experimentera hemma för sitt eget höga nöjes skull har jag inga invändningar. Problemet uppstår när materialet publiceras som genuint mänskligt skapande och någon tar åt sig äran för ett hantverk som en maskin utfört. När detta dessutom sker kommersiellt, i konkurrens med människor som faktiskt behärskar hantverket, blir det allvarligt. Jag delar verkligen din förhoppning om att det genuina kommer att värderas högre. Men jag är rädd att vi hinner förlora en hel del på vägen dit. Inte för att maskinerna nödvändigtvis gör det bättre, utan för att de skapar billigare
@Måns Lindman Skill issue.
Hela den här AI-debatten låter väldigt mycket som debatten kring damishockey där damlagen som inte drar in några pengar till föreningen kräver att de ska tjäna lika mycket som herrarna, just för att de upplever det som orättvist.
Har du inte lyckats som musiker fram tills nu kommer du inte lyckas framöver heller. Jättetråkigt. Men alla kan inte bli rockstjärnor eller fotbollsproffs trots att de kämpar och lägger ner hela deras själ för att bli det.
Adapt or die. Antingen lipar man om AI eller så ser man till att bli bäst på det. Att kunna använda AI är en skill i sig.
Får jag gör en hobbypsykoanalys av dig så ser du ditt skrivande som din usp. Nu känner du dig hotad av AI och att din usp inte längre kommer vara nån usp. Man ser samma självömkande retorik från matematikerna, de vet att deras tid som populära siffergurus nu är över, men gör allt i sin makt för att förbli relevanta.
@Keifer Känner jag mig narcissistiskt kränkt av AI? Nej, det kan jag faktiskt inte påstå. Jag tycker mest att det är gött att skriva. Någonstans måste jag ju få utlopp för min briljans. Kommer jag att sluta skriva för att AI finns? Knappast. Däremot tycker jag att jämförelsen med damishockey haltar skapligt. Jag har aldrig hävdat att alla som kämpar med sin musik förtjänar framgång eller ekonomisk ersättning. Det jag ifrågasätter är vad som händer med kulturen när mänskligt hantverk ersätts av billig, massproducerad imitation. Det är två helt olika diskussioner.
Och visst är det en färdighet att använda AI. Precis som det är en färdighet att använda en kamera. Men det gör inte automatiskt varje kamerägare till proffsfotograf. Jag tror fortfarande att människor i slutändan kommer att söka sig till det genuina. Till musiker som faktiskt spelar, författare som har något att berätta och konstnärer med egen pensel och palett.
Sedan hade jag förvisso tyckt att det vore hysteriskt roligt om ett AI-band sålde ut Ullevi. 60 000 människor som står och väntar på ett band som inte existerar, medan någon driftig entreprenör kränger merch utanför arenan. Folk skulle gå omkring i flera år med bandtishor från en konsert där ingen någonsin stod på scen. Det vore kanske den mest fulländade bilden av vår samtid. Adapt or die, som du säger. Själv väljer jag nog att fortsätta skriva. Ändå ☺️
@Måns Lindman Folk betalar hutlösa summor pengar för att gå och titta på filmer där majoriteten av bilden är genererad med CGI.
Det var stort motstånd mot CGI när det kom. Idag är det en naturlig del av filmskapandet. AI-motståndet kommer att klinga av i sinom tid, och framför allt är det bara en tidsfråga innan vi inte längre kan skilja på vad en AI har skrivit eller genererat och vad en människa har knådat ihop. Än är vi dock inte där. Att läsa AI-genererade nyheter och artiklar är fortfarande vedervärdigt, men det blir snabbt bättre. Skrivandet är ju något av det svåraste att få till när man tränar en LLM. Stil och nyanser är tekniken inte skapt för.
Däremot är spelen som har genererats med hjälp av AI den senaste tiden skrämmande. För ett år sedan kunde modellerna knappt göra ett spelbart 2D-Super Mario, och nu promptar småglin fram ett Warzone-liknande spel med assets i nivå med en AAA-studio. Redan här inser man ju att spelindustrin som vi känner den idag sjunger på sista versen. Stora, dyra team kommer inte vara ekonomiskt gångbart i framtiden, och då snackar vi redan om nåt år.
När jag lägger mitt ego åt sidan en stund och enbart försöker möta verkligheten och min egen bias, landar jag i att jag förstår kritiken: teoretiskt vill man ha den mänskliga touchen, här håller man ju givetvis med på ett mänskligt plan, men sanningen är att i praktiken bryr man sig inte så länge det man konsumerar är bra. Principerna man tror sig hålla är inte så starka som man tror när det väl ska konsumeras.
@Måns Lindman Skillnaden kanske är att jag, än en gång möjligen naivt, inte tror att äkta mänskligt skapande går att ersätta med AI. Hur bra den än blir. Jag bryr mig inte om hur många AI-album som spottas ut eftersom musiken jag lyssnar på är äkta. Bekräftad live. Det är såklart en privilegierad åsikt men sådan har kulturkonsumtionen alltid varit. Pöbeln gick inte på Mozarts konserter. Just här finner vi nog också nya krav på kulturkritiken. Det räcker inte längre att avkräva kvalitet, genuinitet behöver också bekräftas. Det är svårt, ibland omöjligt.
Det positiva lever inte i det ersättande. Det positiva lever i personen som nu kan illustrera sin töntiga rollspelskampanj, utan några kommersiella anspråk. Placeholdern i väntan på det äkta konstverket.
P.S. Klockan är 03:05 och jag är rätt full, jag kan ha missuppfattat både svar och mina egna åsikter. Eventuell dementi kommer inom två dygn.
Har lagt denna text som favoriter i min webbläsare, för denna text kommer jag läsa många gånger, har läst flertalet texter om ämnet du tar upp, men detta var tamefan det överlägset bästa och välformulerade (mänskliga) text jag läst på länge.
Jag själv har svårt med grammatik och meningsuppbyggnader när jag skriver, så ofta skriver jag inte alls, men nu kan jag känna att det inte är så farligt, att det är lättare o skicka iväg textkommentarer som är skeva o ibland obegripligt att förstå.
🤠 tack Måns och hela Missil
Jag lyfter på min dammiga hatt och säger tack! 🤠 Det gör mig genuint lycklig att höra att du nu känner att det inte är så farligt. Skriv på bara! 🙌