Out for Justice

Det kanske känns en gnutta svårt att greppa. Snudd på omöjligt att få in i sitt huvud. Men det fanns faktiskt en tid, vi snackar sent åttiotal till mitten av nittiotalet ungefär, då Steven Seagal hörde hemma på topphyllan när det kom till Hollywood och actionfilm. Out for Justice från 1991 är min favoritfilm med honom. Den kom ett år innan det stora internationella genombrottet med Under Siege som blev en enorm biosuccé världen runt och har aldrig riktigt fått det där erkännandet som jag på fullaste allvar tycker att den förtjänar. 

För det här är en riktigt, riktigt bra kriminalfilm med tillhörande benknäckande aikido-sekvenser, stryk i parti och minut samt en sedvanligt obegriplig Seagal-huvudkaraktär som lämnar en med många frågor kring hans bakgrund och färre svar på just det. Seagal spelar New York-polisen Gino Felino, som är så überitaliensk att han givetvis är tjenis med flera ur den lokala maffiafamiljen, vars tillvaro krossas när hans kollega tillika bästa vän Bobby blir mördad av en gammal barndomsbekant/numera ständigt påtänd psykopatgangster vid namn Richie. Det som följer är en hänsynslös jakt på New Yorks gator där Gino skickar drygt en tredjedel av New Yorks kriminella element till sjukhus eller bårhus i sin strävan att sätta Richie bakom lås och bom eller i en kista. 

Seagal som den här gången försöker sig på att låta infödd bland italienska kvarter i New York och slänger ur sig flera fraser på italianoooooo till maffiagubbar som håller audiens med honom är i vanlig ordning rätt horribel som skådespelare. Större delen av hans skådespeleri i den här filmen går ut på att höra honom ropa ”Anyone seen Richie?” med olika grader av mindre lyckade försök till italoamerikansk-klingande Brooklyn-accent. Det blir inte bättre av att delar av hans garderob består av en mycket illasittande svart tantbasker kombinerat med ärmlös skjorta med djup v-ringning. Men han kompenserar det hela med att bjuda på några av sin karriärs mest imponerande actionscener där det inte sparas på varken blod, slafs eller benbrott. Den kanske mest ikoniska scenen är inne på en ruffig bar där ett gäng elakingar ska försöka ge sig på Gino och möts av trutsmisk deluxe medelst blixtsnabba aikidohänder samt svingande biljardklot inuti näsduk mot skurktänder. Det är blodigt, fartfyllt och väldigt, väldigt underhållande. 

En annan anledning till att Out for Justice fungerar så bra som den gör är William Forsythe. En klassisk sån där karaktärsskådespelare som man kanske inte känner igen namnet på, men direkt man ser honom trillar poletten ner och man minns åtminstone ett dussin filmer och serier man sett genom åren där han dykt upp och förgyllt produktionerna med sin blotta närvaro. Här spelar han skogstokiga Richie och gör det med bravur. Forsythe är otroligt obehaglig i sin roll som en oberäknelig och ytterst våldsam fullblodspsykopat. I andra biroller skymtar Jerry Orbach, Dominic ”Junior Soprano” Chianese och Gina Gershon förbi.

Glöm nu den nutida Putin-kramande barbapappsvarianten av Seagal som gungar omkring med hemvävd svart skoputsfärgad peruk och njut istället av den här gamla pärlan. En välregisserad (av kroniskt underskattade kunggubben John Flynn) och oerhört underhållande actionrökare som håller än idag.