Ready or Not 2: Here I Come

Ready or Not var inget mästerverk. Ingen här (vare sig du eller jag) skulle beskriva den som någon storslaget märkvärdig historia. Inget vi föser upp på någon personlig topplista i alla fall. Det känner jag mig trots allt ganska säker på. Men den var underhållande. Jag såg den på bio (märkligt nog) och kände mig underhållen när jag lämnade salongen där sommaren 2019. Det var en helt okej, klart godkänd, film. Uppföljaren däremot, är det inte. Inte för en sekund, faktiskt.

I den första filmen fick vi ju följa den sårbara men urstarka Grace som gifte in sig i en familj bestående av psykotiska satanister och tvingades mörda sig igenom hela rasket för att slippa bli styckad. Det var rått, roligt, blodigt och explosivt. Kurragömma på steroider, och när Here I Come drar igång, är de andra satanistfamiljerna som utgör ”sekten” som styr den moderna världen – sugna på hämnd. Grace måste återfinnas, dödas. Och den här gången kastar man fyra olika familjer efter henne snarare än en. Det blir en slags urflippad Hunger Games-kopia med sanna Temu-vibbar av det hela och väldigt lite kurragömma.

Borta är den lite fyndiga, mörka humorn från den första filmen, här ersatt av plumpa skämt skrivna av tonåringar och mängden ”Fuuuuck” som yppas är så ordentlig att jag tror att 91% av manuset bara bestod av A4-sidor helknökade av 2000 ”Fuck”, per blad. Det blir så ofattbart enfaldigt detta att inte ens de morbida, slafsiga dödsscenerna lyckas mildra min irritation. För död och avrättningar, blir det här gott om. De lejda hejdukarna som sätter efter Grace och hennes syrra Faith kokas i industritvättmaskiner, spetsas på pålar, sprängs och skärs i småbitar medan blodet sprutar likt en fransk fontän.

Ready or Not 2: Here I Come känns för mig lite som om Sharknado-gänget på Asylum försökt sig på att skapa en egen Hunger Games. Det är så dåligt att det blir frustrerande redan från start och när B-filmskänslan inte blir ”campy” och skojfrisk på ett roligt vis, finns det ingenting kvar av värde. Inte ens vrålande spanska lönnmördare med alldeles för stora stifttänder som exploderar likt nyårssmällare.