De 10 bästa spelen till Steam Deck

Jodå! Till slut så. Efter flera försök med att slå sig in på hårdvarumarknaden utan att riktigt lyckas träffade Valve till sist mitt i prick när de, i Juli 2021, visade upp Steam Deck för allra första gången. Inte konstigt kanske, med tanke på löftet om en smidig, bärbar PC-lösning där du, åtminstone i teorin, bara behöver hålla utkik efter Valves egen gröna ”Verified”-bock för att vara säker på att PC-spelet som du är intresserad av kommer att flyta smidigt på din konsol. Och när de gröna bockarna står som spön i backen mellan allt från indiepärlor som Shovel Knight: Treasure Trove, Celeste och Stardew Valley, till enorma studioproduktioner som Cyberpunk 2077, Red Dead Redemption, Diablo IV, Resident Evil 2: Remake och Baldur’s Gate III, ja då är det kanske inte så konstigt att efterfrågan – under stora delar av Steam Decks numera fyråariga existens – har varit större än vad det funnits produktionskapacitet för.

Det gällde exempelvis att hugga på förhandsbokningsknappen där under sommaren 2021 för att ha en chans att få en enhet i samband med släppet den 25 februari 2022. Den som förhandsbokade eller köpte under det första året hade då tre modeller att välja mellan: Om du, som flera av oss i redaktionen, var tidigt ute med ditt Steam Deck-köp tyckte du möjligen att det var lite snöpligt när Valve visade upp en uppdaterad OLED-version (med bättre skärm, kylning, batteriprestanda och lägre vikt) bara ett och ett halvt år senare i November 2023. Dessutom till billigare pris. Samma 679 Euro gav dig nu nämligen OLED-varianten med 1 TB lagringskapacitet, medan en OLED-enhet med 512 GB kostade 569 Euro.

Om du däremot var en av de lyckliga som köpte en Steam Deck OLED mellan slutet av 2023 och våren 2026 så drog du högsta vinsten. Valve, precis som många andra producenter, hänvisar till världsläget och hårdvarubrist, och Steam Deck försvann helt ur lager mellan Februari och Maj och var därmed omöjlig att köpa direkt från Valve själva. När enheterna återkom var det med en helt förändrad prisbild. Nu går en Steam Deck OLED med 512 GB lagring loss för 779 Euro (cirka 8600 kronor, en ökning på 37 %) medan storebror med 1 TB lagring kostar hisnande 919 Euro från Valve själva. 10 100 kronor alltså, en ökning på knappt 35 %.

Oavsett vilken modell du väljer är de största beståndsdelarna i Steam Deck-paketet i princip desamma. LCD-varianten har en skärm på 7 tum blankt och 60 Hz, medan den lyxigare OLED varianten sportar en snäppet större skärm på 7,4 tum, HDR och upp till 90 Hz uppdateringsfrekvens. Arbetsminnet är fastlött och går därmed inte att expandera, men ligger på fullgoda 16 GB. Både CPU:n och GPU:n är specialanpassade av AMD för Steam Deck. Oavsett modell har skärmen upplösningen 1280 × 800 pixlar, alltså en förhållandevis låg upplösning som gör det möjligt för hårdvaran att kunna tackla mer krävande spel. Om du äger en Nintendo Switch 2 (också) så är det svårt att inte jämföra med Nintendos bärbara enhet där skärmen ligger på 7,9 tum, 1920 x 1080 (alltså 16:9 snarare än 16:10) och 120 Hz bilduppdateringsfrekvens.

”Försäljningen då?”, undrar du. Valve rapporterar inte kvartalsvisa försäljningssiffror på samma sätt som Nintendo, Sony och Xbox och förväntas heller inte tävla med exempelvis Nintendo Switch 2 som sålde runt 20 miljoner enheter under sitt första år på marknaden, men man har har själv uppgett att Steam Deck sålts i ”flera miljoner” exemplar. En närmare marknadsanalys som gjordes av IDC uppskattar att Steam Deck-försäljningen troligt passerade fyra miljoner enheter i början av 2025.

Med allt detta sagt är Steam Deck ett stabilt, om än lite dyrt, val för dig som vill kunna ta med dig ditt Steam-bibliotek vart du än ska. Priserna på själva spelen tenderar att vara som allra billigast till PC tack vare alla reor och rabatter som pågår under året. Du kan därtill enkelt modda din enhet så att den dessutom kan emulera konsoler och spel från fornstora dagar och ändra fram till ungefär Playstation 2- och Nintendo Gamecube-eran utan några som helst problem. På den här fronten är Steam Deck verkligen helt fantastisk, mycket tack vare populariteten och det medföljande community-stödet.

Allra enklast är det dock, förstås, att helt enkelt ta en svängom i Steam-butiken och öppna plånboken, för här framgår tydligt huvudpoängen med Steam Deck: den plötsliga enkelheten som uppstår när något så komplicerat som PC-spelande tillgängliggörs, av Valves egen hårdvara och i Valves egen butik. Här tycker förstås Valve att du har hamnat helt rätt, och grejen är att det faktiskt är svårt att låta bli att hålla med. Här kommer tio riktigt bra anledningar till varför.

Melinoë är bortglömd, arg och söker efter ett hem i denna uppföljare som i mångt och mycket bygger på allt det som gjorde mästerverket Hades så svårt att lägga ifrån sig. Det mesta känns dessutom lite, lite bättre den här gången. Striderna (mot tiotusentals monster) känns ännu köttigare och mer varierade, ljudeffekterna är större och bättre, musiken är ännu mer integrerad i Melinoës framfart genom underjorden och det finns liksom mer av allt. Det enda som inte riktigt når samma höjder som originalet är kanske berättelsen som rougelite-systemet vilar på, men det är egentligen en petitess i sammanhanget. Du är här för att välja ett vapen, uppgradera dina trinkets och föremål och ge dig ut på jakt, gång på gång på gång, och det upphör aldrig att vara kul.

Portalerna i Portal var först tänkt att de skulle spela en ganska betydande roll i Half-Life 2 men ströks i samband med förseningen i slutet av 2003. Istället använde Valve sig av sin smått geniala spelidé i pusseläventyret Portal som skulle komma att definierade vad ett modernt pusselspel verkligen var. 2011 rullades uppföljaren ut som enligt vår ringa mening står sig som ett av tidernas mest väldesignade, märkvärdiga spelupplevelser – alla kategorier.

Dränkt i snustorr humor och charm, låter Portal 2 dig pussla dig fram med hjälp av portaler – tillsammans med en kompis. Atlas och P-Bodys resa genom Aperture Science Enrichment Center (med den ruskiga mainframe-psykopaten Glados hack i häl) är en ohyggligt minnesvärd sådan dränkt i karaktär och knarrigt finurlig utmaning och till Steam Dock passar alla dessa fysikorienterade miljöpussel extra väl, mycket tack vare att Valves anpassning till formatet, av sina egna titlar, är strålande.

Det är idag en bra bit över 20 (!) år sen som Valve rullade ut den mycket efterlängtade uppföljaren till det bejublade debutspelet med den alldaglige forskaren Gordon Freeman i huvudrollen. Half-Life 2 släpptes hösten 2004 till ett unisont ultrajubel från såväl fans som en enad presskår och det har sen dess, på regelbunden basis, kallats för det bästa actionspelet som någonsin gjorts.

Efter ett 20-årigt koma återvänder Gordon, den här gången som understöd till en rebellgrupp i utkanten av en östeuropeisk, fiktiv stadskärna som kontrolleras av den utomjordiska rasen förtryckare vids namn Combine. Revan mellan tid och rum som slets upp via det misslyckade experimentet i det första spelet har lett till en sjuhelsikes oreda i universum och medan Gordon försöker ta reda på var, hur och varför – stormar Combine City 17 och rebellerna tvingas sätta hårt mot hårt. Mitt i allt detta står du, utrustad med din ikoniska kofot och ett antigravitationsgevär med möjligheten att använda vardagligt skräp som projektiler. Låt äventyret börja.

Half-Life 2 revolutionerade i mångt och mycket hela actiongenren när det först släpptes och trots att många, långa år passerat är det än idag sådär orimligt bra att det måste rekommenderas, i alla tänkbara scenarion och instanser. Till Valves egen Steam Dock har det tack vare Source-motorn anpassats väldigt väl och den gamla grafiken ser klart mindre gammal ut också på en bärbar skärm, vilket såklart gör det här spelet till din perfekta Steam Deck-följeslagare och ett äventyr som ingen får missa – någonsin.

Med Shovel Knight visade Yacht Club Games att de har essensen av retro-plattformande som i en liten ask, redo att plockas fram när NES- eller SNES-suget smyger sig på. Med Mina The Hollower visar studion att man har minst lika bra koll på vad som gjorde klassiska Zelda-spel, som A Link to the Past eller kanske framförallt Oracle of Ages, Oracle of Seasons och Link’s Awakening, så trollbindande, och varför det är värt att bevara top down-äventyrande i pixelstil. Man väver dessutom in moderna system och glasklara referenser till Dark Souls och Bloodborne i ett spel som är lika ursvårt som det är charmigt. I din första genomspelning har du drygt 30 timmar klassisk Game Boy Color-nostalgi framför dig. När du är klar kan du börja experimentera med några av spelets över 200 (!) inställningar och ta dig äventyret på ett helt nytt sätt.

Det första Octopath Traveler var ett bländande vackert kärleksbrev till klassiska japanska rollspel, där åtta personer reste tillsammans och ställdes inför utmaningar som var lika spännande som infernaliskt svåra. Uppföljaren behöll allt vi älskade med den ljuvliga HD-2D-grafiken, musiken, det taktiska stridssystemet och de tragiska levnadsödena, men Square Enix skruvade samtidigt upp nästan allting ett par välbehövliga snäpp.

Berättelserna kändes starkare, karaktärerna mer levande och deras vägar korsades på ett betydligt naturligare sätt. Vi fick fortfarande kungamord, hämnd, religiösa fanatiker och tillräckligt många dramatiska monologer för att fylla en amfiteater, men den här gången kändes det faktiskt som att vi reste med ett sammansvetsat sällskap snarare än åtta främlingar som sammanstrålat nere på den lokala puben.

På Steam Deck ser världen dessutom närmast löjligt vacker ut. Varje stad känns som ett levande tittskåp byggt av pixlar, nostalgi och mänskligt lidande. Octopath Traveler II är helt enkelt den sällsynta uppföljaren som förstår exakt vad originalet gjorde rätt  och sedan gör nästan allt ännu bättre.

”Plattformsperfektion” är ett begrepp som ibland slängs ut lite hastigt och slarvigt när man vill beskriva att ett spel 1.) är ett plattformsspel och 2.) är väldigt bra. Men, den som har ägnat timmar åt att först klara grundspelet i Celeste och sedan börjat ge sig på de makabert svåra, remixade banorna (B- och C-sidorna) vet att ordet inte kommer till sin fulla rätt någon annanstans än här.

Det är ofta nästan humoristiskt att kliva in i ett nytt rum och inse att Maddy Thorson och co. har tänkt sig att det ska gå att ta sig igenom det du har framför dig på skärmen, men på något märkligt sätt går det ju, till slut, och det är precis det spelet handlar om: att klara något som du tror att du inte kommer att fixa. Att fortsätta klättra upp på berget, ett litet svinsvårt rum i taget, även när det är tufft. Lena Raines soundtrack är dessutom bäst i klassen och Pedro Medeiros pixel art är så inbjudande, vacker och squishy att helheten i princip sätter en ny standard som även Mario har svårt att hänga med i. Inte illa pinkat från ett litet indiespel som började som ett PICO-8-projekt (som för övrigt finns fullt spelbart inuti Celeste, om du kan hitta det).

”Bara en till. Bara. En. Dag. Till.”

Kalendersystemet i Persona 5 Royal (och i Persona-serien i stort, för övrigt) är lika briljant som beroendeframkallande. Här lever du en dag i taget och varvar mellan att leva ett helt normalt liv som gymnasieelev i Tokyo på dagarna, och ledare för The Phantom Thieves (en grupp elever som bryter sig in i skurkars undermedvetna) på kvällarna. Royal är den ultimata versionen med mängder av förbättringar, nya karaktärer och en hel extra termin ovanpå ett redan fenomenalt grundspel. Här kan du förlora dig fullständigt i en värld där varje karaktär känns så charmig och levande att du kommer att sakna varje minut av det drygt 120 timmar långa JRPG-äventyret när det väl är slut. Ta din tid!

I indieklassikern, Stardew Valley gjorde vi det alla drömmer om under ännu ett meningslöst videomöte. Vi sade upp oss, lämnade kontorshelvetet och flyttade ut på vischan. Vi slet upp våra bopålar och bytte storstadsstressen mot ogräs, en tom plånbok och ett samhälle där varje invånare bär på precis lagom mycket sorg, ensamhet eller alkoholproblem för att göra den lantliga idyllen trovärdig.

På Steam Deck blir Stardew Valley närmast ett portabelt narkotikum. Vi tänker bara plantera några potatisar före läggdags men vaknar bildligt talat tre år senare med växthus, giftermål, tolv getter och detaljerade åsikter om majrovor. Dagarna fylls av fiske, gruvdrift, skörd och social manipulation genom strategiskt utdelade födelsedagspresenter. Bakom den charmiga pixelgrafiken finns samtidigt något varmt och genuint. Gården växer, årstiderna skiftar och våra trasiga små liv börjar långsamt kännas hanterbara. Stardew Valley är verklighetsflykt, bygderomantik och digital själavård i ett. Ett tidlöst mästerverk som lär oss att lyckan kanske inte finns i karriären, utan i en perfekt blomkål.

Skräckklassikern Resident Evil 2 är ett tidlöst mästerverk som på riktigt gjorde serien till vad den är idag och inspirerade en hel genre. Att remaken i många avseenden skulle bli ännu bättre kändes på förhand som en omöjlighet – men Capcom visade att de förstod sin egen briljans ner till minsta detalj och trumfade sig själva.

Att kuta längs de öde gatorna i Raccoon City som Leon eller Claire, se den övergivna polisstationen torna upp sig i mörkret och samtidigt höra Mr. X:s tunga steg ekande genom korridorerna, förvandlade en redan perfekt upplevelse till något oförglömligt. När nyversionen släpptes 2018 var det utan tvekan årets snyggaste spel. Capcom stannade inte där. Resident Evil 2 är inte bara otroligt läckert – det är också optimerat på ett sätt få andra spel är idag. Det märks tydligt på Steam Deck. Valves lilla maskin får jobba, men på den mindre skärmen förblir spelet både snyggt och, framför allt, genuint läskigt. Skalan må vara mindre, men känslan är densamma. Det är det perfekta spelet att slänga igång en mörk och regnig kväll, inkrupen under ett par lager bomullsfilt, och bara låta sig bli vettskrämd.

2017 släppte australiensarna i Team Cherry ett litet epos i form av Hollow Knight till jubel och applåder. Den initiala lanseringen följdes upp av mindre expansioner som Hidden Dreams, The Grimm Troupe, Lifeblood och Gods & Nightmares, men så var det ju ett DLC kvar… Det som skulle behandla Hornet. Enligt utvecklarna själva var den åttaåriga processen som följde helt enkelt ett resultat av att spelet fortsatte växa och växa och växa tills det var uppenbart att Silksong behövde bli ett helt eget spel, och det såg de inget problem i. Hela arbetet med att utveckla uppföljaren till världens bästa metroidvania ska tydligen ha varit en kreativt stimulerande fröjd, trots att det alltså skulle dröja till sommaren 2025 innan det till sist blev färdigt och såg dagens ljus.

Men vilket ljus den dagen hade, du, för det är nämligen inget snack om saken: Silksong är tidernas bästa metroidvania, och kommer mest troligt att sitta på tronen länge. Att klättra, kämpa och slå sig fram från botten till toppen av kungariket Pharloom och uppleva Silksongs två första akter är en utmaning som skulle kunna få även den skallige att slita sitt hår. När det sedan visar sig att en avslutande tredje akt väntar efter avklarad slutboss, att världen är ännu mycket större än vad man först kunnat tro, att det fortfarande finns hemligheter och utmaningar kvar att ta sig an, då går Hollow Knight: Silksong från att vara bäst i klassen till att be läraren sätta sig och hålla käften medan Hornet fortsätter föreläsningen.