Xbox är äntligen på rätt spår, igen – Eller?

När alla Xbox-exklusiviteter helt plötsligt skulle släppas till Playstation, också, och när allting som en gång var heligt för Microsofts konsol rullades ut till PC samtidigt som Xbox-releasen skedde, började det kännas för egen del som om Phil Spencer (dåvarande Xbox-boss under 14 års tid) tappat bort sig själv. När älskade spelserier såsom Gears, Forza Motorsport och Halo slarvades bort under hans ledning och när de vägrade satsa helhjärtat på spelarfavoriter såsom Perfect Dark, Fable, Midtown Madness, Halo Wars, Kameo, Killer Instinct, Banjo-Kazooie med flera, började det lukta flopp-Phillie.

Jag skrev det då, flera år sen, jag skriver det igen: Phils ledning var aldrig bra för Xbox. Det var aldrig bra för Microsoft. Hans ensidiga fokus på Gamepass och de flerfaldiga prishöjningarna, hans brist på management gällande interna team som 343 och Turn 10, åsamkade mer skada än den lilla nytta han lyckades åstadkomma. Det går såklart argumentera för att en enda chef inte kan styra över att 400 personer misslyckas med spel efter spel i samma snorviktiga spelserie, men när 343 Industries så uppenbart saknat vettig ledning och fläckats ned av en personkult som inte rimmat på vad Halo och Bungies arv alltid varit för något, har det från utsidan varit supersimpelt att se situationen för vad den varit; Mismanagement, rakt av.

Detsamma går att säga om Turn 10 som med Forza Motorsport 4 definierade vad ett modernt simulatorracingspel bör vara. Med femman, sexan, sjuan och 2023 års reboot, står det såhär med facit i hand så otroligt klart att spelen hade fel inriktning. Istället för kvalitativ racing och välbyggda bilmodeller med modern fysik, fick man i uppdrag att försöka bygga speltitlar med live service-aspekter, samlingskort, kosmetiska mikroköp och Pokémon-liknande samlingsuppgifter. Turn 10 via Spencers guidande hand tig fel beslut i flertalet år vilket också ledde till att Forza Motorsport mer eller mindre dog där i och med det senaste spelet.

När studion bakom kommande Gears of War nu backar bandet, återgår till grunderna, skippar alla de märkliga nymodigheter och rena chansningar som fyllt de senaste spelen i serien blir det lika tydligt här som i fallet med Halo att man med lite tur kanske äntligen lyckats lyssna på fansen och inte på en fokusgrupper med aningslösa chefer vars enda honnörsord varit ”fresh and modern”. Fansen vill ha samma sak som de är vana vid, skapat av människor med passion, kunskap, rutin och entusiasm. I fallet Halo och Forza, Gears samt Banjo-Kazooie finns det verkligen ingen som helst mening med att försöka uppfinna hjulet på nytt. Åtminstone inte om du frågar mig, i alla fall.

Det finns ingen anledning att försöka nyskapa och göra om ett redan älskat grundkoncept precis som att det faktiskt inte finns det när det kommer till Pokémon, Gran Turismo, Doom eller varför inte Assassin’s Creed. Gör istället det som fansen älskar mest, med modern grafik, bättre ljud och polerade multiplayermöjligheter. Det gamla kan få vara nytt, där och i samma andetag lämna utrymme för att nya upplevelser utan bagage kan skapas på rätt sätt, av nya förmågor med nya idéer, utan att likt en schizofren kannibal mumsa på det som definierats av tradition och framförallt dedikation.

Phil Spencer var precis som Don Mattrick aldrig rätt för Xbox. Inte enligt min ringa mening. De hade inte rätt vision och även om Phil (till skillnad från Don) alltid var ödmjukt trevlig, tillmötesgående och en renodlad Good Guy, så var hans beslut och hans strategi för att få Xbox att växa, fel. Det vet vi ju idag, precis som vi vet att Jim Ryans live service-fanatism för Sonys del var fel väg framåt för Playstation och alla deras interna utvecklare. Phil var fel. Sarah Bond var fel. När de båda, utöver mängden bristfällig projektledning rörande alla deras interna spelserier, fick för sig att starta reklamkampanjen ”Allt är en Xbox” så brast det väl för deras chefer, i guess. Båda fick gå, på dagen. Ny inriktning numer, nya chefer, ny ledning, nya turer. Och plötsligt är allt gammalt nytt igen.

Nu hoppas jag att Microsoft inser att framtiden torde vara en tillbakagång till gamla världen, även om jag riskerar att låta som en gammal konservativ stofil här. Lägg fokus på nästa Xbox nu, att det ska vara en traditionell konsol med discläsare, så kraftfull och innovativ rent hårdvarumässig som det bara går med en handkontroll innehållande haptiska avtryckare och en vettig prislapp. Lägg fokus på att återuppväcka alla de gamla spelserierna som en gång i tiden byggde Xbox som varumärke samtidigt som pengar pangas in i mindre studios och projekt som kan ta Xbox in i framtiden med nya idéer, nya upplevelser. Ge oss ett nytt Halo som verkligen känns som Halo ska kännas.

Ge oss ett nytt Halo Wars med massiva onlinestrider och ett klassiskt RTS-upplägg. Ge oss ett nytt Banjo-Kazooie baserat på enbart klassiskt, gammaldags plattformshoppande utan några gimmicks eller nymoderna påhitt. Ge oss ett nytt Midtown Madness, med fullt fokus på dåraktig stadsracing i en öppen värld med det största antalet NPC:s i ett spel genom alla tider och ett spelmekaniskt huvudnummer som rimmar på att inte skada vare sig medtrafikanter eller fotgängare medan farten och racingen spm sådan ska vara kroniskt kaotisk.

Det måste även gå att utveckla ett Perfect Dark som hyllar, hedrar och respekterar allt som originalet var och stod för utan att hoppa 1000 år in i framtiden och lägga till mängder av funktioner och spelmässiga påhitt som får det att mer kännas som Splitter Cell 3000. Ge oss Joanna Dark, svinfläskiga vapen, aliens och en premiss som andas självmedvetenhet och nostalgi i en supersnygg lyxförpackning utan att tumma på originalets förtjusande kvaliteter. Tänk mer Doom (2016) än Doom 3. Tänk fanservice och utmaning på samma gång. Blidka diehard-fansen först, så kommer de icke-initierade med på köpet.

Jag vill inte att all fokus läggs på Gamepass längre. Jag vill inte att Halo, Forza och Gears släpps samtidigt (eller överhuvudtaget) till Playstation 5 och jag vill inte vare sig höra, läsa eller se reklamskyltar som informerar mig om att min TV är en Xbox. Eller att min mobiltelefon är det. Slopa allt det dör i framtiden tack och återgå till det som byggda Xbox, som definierade vad Xbox samt Xbox 360 var och se bortom alla löften om att ”ta över hela vardagsrummet” med en streamingfokuserad Cloud-baserad multimediamaskin för alla. Gaming och då specifikt Xbox är inte för alla. Det är för oss games som hängt med genom åren och som låtit Halo, Gears och Forza definiera inte bara vår smak men hela vårt synsätt på spel som underhållningsform.

I samma veva, även om det finns naturligtvis saker i förändringens vindar som nu blåser inom Microsoft som jag tycker rimmar på en ljus framtid, går det inte att blunda för den girighet som Bill Gates gamla käpphästar återigen visar prov på just nu. Medan både Microsoft i allmänhet men även Xbox-divisionen i synnerhet går plus, gör riktigt fin förtjänst, kapas det jobb i tusental och det stängs namnstarka, omtyckta studios på löpande band. Jag förstår såklart argumentet som rör Halo Studios och Turn 10, exempelvis. Spelserierna som respektive utvecklare har hanterat de senaste tio åren har nått något slags stiltje, som inte duger. Forza Motorsport (2023) duger inte. Halo Infinite duger inte. Det måste till en förändring.

Med det sagt är det å andra sidan helt omöjligt att begripa varför Tim Schafers älskade studio Double Fine skulle stängas ned (vilket inte hände eftersom studions ledning pungade upp rikligt med slantar och köpte loss sig själva, istället). Hör har vi ju ett gäng som bjudit alldeles fantastiska spel som Brütal Legend, Keeper, Psychonauts 2 samt Broken Age och som fyllt ett betydande hål i Microsofts spelkatalog. Underfundigt charmiga, knorrigt minnesvärda, högst originella spel från några av spelhistoriens skarpaste kreatörer. Varför göra sig av med dem? Jag skulle kunna förstå om det var så att Xbox-divisionen blödde pengar. Om det var så att Microsoft läckte som ett finansiellt såll, men sanningen är ju snarare raka motsatsen. Och här hittar vi ju en situation som verkar vara precis som Double Fine-grundaren och Grim Fandango-skaparen Schafer själv valde att säga: ”Någon rik knös vill bli ännu rikare. Girighet i sin renaste form.”

Ännu snurrigare blir denna girighetsjakt om vi kikar på brittiska Ninja Theory som nu stängs ned. Alla blir av med jobbet. Orsaken? Hellblade och Hellblade II har sålt för dåligt. Tillsammans har de spelen, minus Gamepass och till Xbox och PC kombinerat sålts i 1,2 miljoner exemplar. Tillsammans har de två titlarna alltså dragit in någon stans runt 600 miljoner kronor (plus att de har attraherat Gamepass-kunder, såklart) på en produktionsbudget som för två spel uppgår till 220 miljoner kronor, totalt. Microsoft har alltså gjort en vinst på närmare 400 miljoner kronor och ändå väljer att stänga ned hela studion. Det går som sagt inte att begripa.

Mycket vill ha mer, såklart, och det finnes som sagt säkerligen ett värde i att rensa i de egna leden nu för att kunna strama åt och bygga en överblick över det man har och nu framåt måste göra. Att Halo övertagits av Activision är inte särskilt knepigt även om jag personligen tror att Sledgehammer Games är 100% helt fel utvecklare för att göra något vettigt av Master Chiefs förflutna. Jag tycker även att det är rätt att kapa en del av Rare och stoppa in dem i en större kontext eftersom studion som en gång i tiden bjöd på Goldeneye 007, Banjo, Donkey Kong Country samt Perfect Dark faktiskt inte gjort särskilt mycket vettigt alls de senaste 15 åren. Efter Spencers år av planlöst irrande i Gamepass-land med klen styrning och noll fokus bland alla egna spelstudios välkomnar jag en uppstramning av Xbox, jag förstår bara inte varför det på något sätt skulle behöva innebära att 3200 utvecklare mister jobbat med tanke på att de alla, på ett eller annat vis, sett till så att Xbox fortfarande lever och fortfarande går med vinst.