Ace Attorney Topp 10

Ace Attorney är en väldigt speciell typ av genre som kräver en speciell typ av spelare. Någon som har tålamodet att gå igenom samma scener, lyssna på samma vittnesmål och gräva runt i samma bevisning gång på gång i jakten på en liten avgörande detalj som kan vända utgången av en hel rättegång. Någon som accepterar att vi befinner oss i en värld där papegojor vittnar i rätten, åklagare piskar folk i ansiktet, domare som verkar ha samma minneskapacitet som ett USB-minne från 2004 och där varje rättegång känns som att befinna sig mitt i ett nervöst sammanbrott regisserat av någon som druckit för mycket kaffe och läst Kafka på speed.

Och ändå. Eller kanske just därför. Så finns det få spelserier jag älskar mer. För Ace Attorney är inte bara spel. Det är en livsstil. Ett psykiskt tillstånd. En långsam självförvållad nervkollaps där jag frivilligt sitter uppe klockan tre på natten och stirrar på en forensisk rapport i jakt på en motsägelse som visar sig vara att någon glömt att ett klockslag inte stämmer med månens position över ett japanskt tivoli.

Normala människor spelar ett kapitel och går vidare med sina liv. Ace Attorney-fans går runt i flera dagar och mumlar,“Vänta nu… hur fan kunde vittnet höra skottet från andra sidan sjön om fönstret var stängt?” Det är den typen av serie. En genre byggd för människor med onaturligt tålamod och en nästan sjuklig fascination för detaljer. För människor som accepterar att läsa textmassor stora nog att klassas som kvällskurser i juridik, nästan helt utan röstskådespel, men med desto fler aggressiva ljudeffekter och dramatiska fingerpekningar.

Och när poletten väl faller ner? När hjärnan kopplar ihop den där lilla detaljen som legat och skavt längst bak i hippocampus i fyra timmar. Eufori. Inte vanlig spelglädje. Nej, det här är samma typ av primitiv triumf som när man efter 78 försök äntligen besegrar en boss i ett Souls-spel och känner hur hela kroppen lämnar jordelivet för några sekunder. Att skrika “Objection!” åt TV:n borde egentligen klassas som terapi.

Så. Efter alldeles för många timmar i rättssalar fyllda av psykopater, clowner, mordiska illusionister, däggdjur, hemorrojder och emotionellt traumatiserade advokater är det dags att ranka hela serien. Jag har dock delat upp The Great Ace Attorney Chronicles i två separata äventyr, Adventures och Resolve, så som de ursprungligen släpptes. Helt enkelt för att det blir roligare så. Och mer rättvist.