Hayao Miyazakis 5 bästa filmer

Filmen skiljde sig något från Diana Wynne Jones bok, men det gjorde inte Miyazakis tolkning sämre för det. Tvärtom var filmen rena rama alkemin, en excentrisk kärleksbryggd som blandade krigets fasor med karismatiska trollkarlar i en sagovärld vi nästan önskade existerade på riktigt. Huvudpersonens jakt på självförtroende var rörande, likaså den kosmiska kärlekshistorien som spände mellan tid och rum. Toppat med häftigt animerade sagoväsen och ett ypperligt soundtrack blev Howl's Moving Castle som balsam för själen…

Miyazakis antikrigsfilosofi har vävts in i flertalet av hans filmer, men frågan är om inte Porco Rosso är det ljuvligaste uttrycket för detta sentiment. Porco Rosso är nämligen en underbar, skojfrisk och romantisk pilotsaga om en hjälte som egentligen inte ser sig själv som en hjälte; han ser sig själv som ett svin, och har därför manifesterats som just en gris i pilothjälm. Den förhöjda realismen gav denna antifascistiska och muntra kärleksförklaring en nypa tårdrypande magi som fortfarande svider skönt likt en svunnen medelhavskyss i solnedgången…

Allt är såklart inte alltid fröjd och frid i Miyazakis värld, där han med Princess Mononoke utforskade människans girighet och hennes gråzoner i lika våldsamma och som poetiska bilder. Allt var inte svartvitt när filmens huvudperson försökte bevara freden mellan de argsinta skogsandarna och de desperata människorna som skövlade deras skogar, där det fanns utrymme för nyanser och giltiga argument i kampen mellan industrialism och natur. Princess Mononoke tar helt enkelt andan ur oss med sin brutala skönhet…

Miyazakis bastuandar var inte den enda animen som satte genren på världskartan, men det var den anime som omvände flera av oss från nidbilden av japansk animation. Spirited Away omformade nämligen vår uppfattning av berättarkonsten i sig, där de tystaste scenerna kunde vara de mest gripande ögonblicken, och med Joe Hisaishis emotionella musik var förhäxningen ett faktum. Miyazaki tog hela tiden sin publik och deras känslor på största allvar, vilket gjorde att vi kände saker vi inte trodde vi var kapabla till och är en meditativ känslovärld vi håller kärt, likt en underbar dröm vi vaknade alldeles för tidigt från…

I vår värld är Miyazakis saga om vänliga skogstroll det slutgiltiga beviset på att en film inte behöver en massa konflikter eller antagonister för att trollbinda, för Min Granne Totoro är rena rama fredsförklaringen. Här finns sommar, här finns livet, här finns naturen, här finns barndom, här finns lek, här finns skratt, här finns kärlek, här finns minnen för livet – detta är en renodlad hyllning till livet självt, som med bus och skratt står emot all cynism och bedrövelse i världen. Filmen som sådan är ett känslotillstånd man som barn införlivar, något man som vuxen till återvända till. Detta är ett genuint lyckopiller som skulle kunna stoppa världens misär med sin renodlade livsglädje. Vi kan bara önska att ha en lika livsbejakande granne som Totoro!