Total Recall

Under ett magiskt årtionde var holländska knäppgöken Paul Verhoeven verkligen världens främsta filmregissör. Från Robocop till Basic Instinct vidare till Total Recall för att sen avrunda tidernas super-streak med Starship Troopers – Verhoeven tämjde filmstjärna efter filmstjärna, tyglade många genrer i sin jakt på originalitet, spänning och driv – några av hans signum tillsammans med en rå och oborstad underhållande ton med sotsvart komik inslängt mellan alla blodiga mord. Mellan 1987 och 1997 var Paul Verhoeven bäst. Min husgud. Nummer uno. Da Lord. El Grande.

Jag såg Total Recall första gången som tolvåring, snorig och aningslös, gick jag in med noll förväntningar men med en förhoppning om att få se ”muskelgubben från Rovdjuret” sparka lite stjärt. Jag fick precis det, och massa mer, för Total Recall är ju som du såklart vet en av 90-talets blodigaste storfilmer och en av tidernas mest lyckade fusion mellan mindfuck-thriller i scifi-miljö och burdus tokaction.

Alla har vi sett den här fantastiska filmen, alla har vi diggat Quaids penibla dilemma i en inte alltför avlägsen framtid då han efter en normaltrist arbetsdag som gruvknegare beslutar sig för att köpa ett inplanterat låtsasminne om att han varit på Mars (en dröm han haft varje natt i månader). Planteringen av Mars.-visiten går inget vidare då det visar sig att Quaids hjärna redan är nollad och att han i grunden är en dubbelagent som lever under inföst frontallobs-täckmantel för att i slutändan lönnmörda motståndare till ultraskurken Cohaagen. Minnena fylls upp, slår ut varandra och en virrigt omtumlad Quaid ramlar hemåt för att försöka räta ut begreppen. Vad är verkligt? Vad är på låtsas? Vem kan jag lita på?

Total Recall baseras på Philip K. Dicks 60-talsnovell ”We Can Remember It for You Wholesale” och tar sig en hel del friheter med grundstoryn för att kunna bygga en film dränkt i Verhoevens patenterade ultravåld. Det sprutar blod när eldstriderna drar igång här, huvudskotten sitter alltid mitt mellan ögonen och varje iskall avrättning blandas upp med sotsvart komik av den allra finaste sorten. Det är lika högintensivt som tankeväckande med en del samhällskritik och satir inblandat tillsammans med en sensmoral om det vi gör formar oss till den vi är, eller tvärtom.

Det finns från mitt håll enbart bra saker att säga om Total Recall, och då pratar jag naturligtvis enbart om originalet då nyversionen med Colin Farrell i huvudrollen mer kändes som en skymf än ett seriöst försök att nå Verhoevens storhet. Jag har älskat Total Recall lika mycket som jag älskar Robocop, Basic Instinct samt Starship Troopers. För en gång i tiden… Under ett alldeles magiskt årtionde, var det en holländsk knäppgök som regerade Hollywood.