Marshall Bromley 450

När Marshall under fjolåret rullade ut Bromley 750 kändes det på flera sätt knepigt att de inte gjort det långt tidigare. För högtalaren var enorm, precis som deras ikoniska förstärkare. Den spelade högt, rockigt, starkt och vägde som en Ford Fiesta. Precis som deras ikoniska gitarrförstärkare. Trots detta har det tagit svenska ägargruppen Zound Industries närmare tio år att komma hit.

Bromley 750 var väldigt bra. Väldigt stor (som sagt), väldigt tung (som jag också sagt – satan vad tjatig jag börjar bli) och väldigt högljudd. Partyt drog igång samtidigt som den och dess ljusshow drog igång. Fullt ös, medvetslös. Bromley 450 har nu letat sig ut på butikshyllorna och det är något så simpelt som en förkrympt version av 750. Medan den stora modellen mäter 66 centimeter på höjden och 44 på bredden, är 450-modellen klart mer smäcker med sina 49 centimeters höjd och 37 centimeters bredd. Medan den stora modellen huserar två baselement på 10″ vardera har 450:n fått nöja sig med två stycken på 6,5″. Den går därmed aldrig lika djupt sett till frekvensomfång och den låter aldrig lika stort eller varmt.

Med det sagt är ljudet som Bromley 450 skjuter ur sig väldigt bra. Ljudbilden är omslutande och levande med god dynamik och massor av tryck. Precis som i Stanmore, Woburn, Emberton och alla andra Bluetooth-högtalare från Marshall är denna intrimmad för att låta som allra bäst när man matar den med musik som innehåller distade gitarrer och en bred, stark närvaro. Detta är en högtalare mer för den som gillar Thin Lizzy än för den som avser att uteslutande lyssna på Laleh, om vi säger så. Och det gillar ju jag, för evigt.

Jag saknar bas här, dock. Det skulle gå att skylla på att elementen endast ligger på 6,5 tum, men med tanke på hur Marshall trollat fram bas via finurlig DSP ur klart mindre element, är det inget jag tänker använda som någon slags förmildrande orsak. Med tanke på att framförallt klassledande JBL Partybox Encore 2 (4400 kronor) endast huserar ett baselement på 5,25″ och trots detta spelar mer bas på ett mer naturligt vis än Bromley 450, är det trots allt något som drar ned betyget för egen del. Marshall brukar vara vassare just i de lägre registren än vad de är här.

Byggkvaliteten är liksom designen (baserad på deras superikoniska gitarrförstärkare, återigen) är dock klockren. Det känns verkligen som att bära runt på en SN20C-E Studio 900 och det är såklart enbart ett bra betyg, här. Jag gillar funktionaliteten också då den är lättskött, lättskruvad och icke-komplicerad rakt igenom. Det finns såklart XLR/6,35 mm-ingångar här för att koppla in mikrofoner och instrument och den sceninspirerade ljusshowen är mycket trevligare än RGB-tramset som samtliga av konkurrenterna oftast pysslar med.

Om jag skulle köpa en partyhögtalare och hade 7500 kronor i budget skulle jag utan tvekan välja JBL Partybox 720 istället för Bromley 450. Den är mer än dubbelt så stor, har mer än dubbelt så stora högtalarelement, spelar dubbelt så starkt och erbjuder en mycket mer omfamnande, varm och punchig ljudbild av den enkla anledningen – till exakt samma pris. Bromley 450 är bra, en trevlig produkt, men den är minst 2000 kronor dyrare än vad den borde och basen är lite, lite för klen för min smak.