Turtle Beach Velocity One H.O.T.A.S.

Det är alltid samma visa. Man packar upp sin nya simulatorpryl och torrkänner lite på reglagen. Fjärilar och förväntan i maggropen. Solen lyser där jag går. Man dansar lite på stället. Skjortan är strykt. Slipsnålen glittrar som guld. Pilotmössan, den dammar man av. Kvällen är vidöppen. Himlen är oskyldigt blå. Jag vill bara flyga lite Cessna 172 Skyhawk över de värmländska vidderna och visa mina barn hur New York ser ut från en helikopter, men det är med Turtle Beachs nya Velocity One HOTAS-kombination som det är med mycket annat inom simulatorvärlden: den första kvällen, minst, är till för installation och grovjusteringar. De efterföljande kvällarna, ja, de är till för finjustering.

Nu är det i och för sig inte så mycket som behöver finjusteras med Turtle Beachs dual throttle- och flight stick-kombination. Det allra mesta känns väldigt, väldigt bra direkt ur lådan (som för övrigt innehåller en Velocity One Flight Stick II och en Velocity One Dual Throttle samt två USB-C till USB-A-kablar och några små plastdetaljer för att modifiera utseendet). Istället är det grovinstallationen som tar tid. I exempelvis Microsoft Flight Simulator gör ingen av de 73 knapparna eller 15 individuellt registrerbara, analoga kontrollaxlarna någonting alls innan jag har mappat dem, men att fixa och trixa så att just min spelupplevelse blir min egen är på många sätt halva nöjet, och i det här fallet kan jag med säkerhet konstatera att det finns bakbelysta knappar, reglage, vred och återfjädrande metallbrytare så att det räcker och blir över.

Den här kombinationen kostar dig 2999 kronor och innehåller både en dual throttle som du kan dela på för att kontrollera separata motorer, eller koppla ihop och behandla som ett enda stort gasreglage, samt en flight stick med hall effect-sensorer. Båda två kommer med mängder av bakbelysta knappar och reglage som du kan ställa in själv, både via Velocityone Hangar-mjukvaran och i inställningarna i det spel som du vill spela. Det enda som egentligen saknas för att få en fullständig flight sim-upplevelse (förlåt mig, alla flight sim-entusiaster som kör med trippla skärmar staplade på höjden och fullt utbyggda hemma-cockpits) är ett par roderpedaler, men där kan du förstås antingen kombinera med valfri pedaluppsättning eller helt enkelt strunta i pedaler helt och hållet och istället gira och justera rodren på stjärtfenan med den vridbara flygstickan.

Under mitt test låter jag bli pedaler helt och hållet för att istället ställa mig frågan huruvida de här två produkterna räcker som komplett uppsättning för dig som vill komma igång med flygsimuleringshårdvara på riktigt, som ändå vill lägga en hyfsad slant, och som förstås vill hitta något som kommer fungera bra och hålla för det allra mesta. Och det är väl ingen idé att jag drar ut på det? Turtle Beach Velocity One HOTAS är ett riktigt, riktigt bra alternativ som levererar en toppenupplevelse på alla punkter där det verkligen gäller, men som lämnar några småsaker i övrigt att önska lite här och där när vi kommer ned på detaljnivå.

Jag gillar till exempel verkligen byggkvaliteten, för det allra mesta. Om vi börjar med flygstickan så känns den rejäl, stor, responsiv och väldigt, väldigt välkalibrerad, mycket tack vare hall effect-sensorerna som mest troligt kommer öka livslängden på stickan, även om jag förstås inte kan uttala mig säkert om den saken. Det lilla handledsstödet i nederkant känns robust och är justerbart, vilket är toppen när jag turas om att spela med barnen som har ungefär en tredjedel så stor högerhand som jag. Det medföljer också två utbytbara delar för dig som är vänsterhänt och vill vila handleden på motsatt sida.

Högst upp på stickan finns en liten skärm som, förutom att skänka inlevelse i form av att jag faktiskt har en liten display även i rummet, också ger åtkomst till snabbfunktioner såsom att byta RGB-färg, starta en timer eller sätta på eller stänga av vibrationer i stickan. Det är toppen. Jag gillar också den lilla P1-spaken högst upp till vänster samt det lilla H1-styrkorset alldeles intill. Båda går också, precis som i princip allt annat på de här två produkterna, att trycka in, och personligen ställer jag in så att de styr min blick respektive position i cockpit i Microsoft Flight Simulator, medan H1-styrkorset istället får ta hand om power distribution om vi pratar om exempelvis Star Wars Squadrons.

Jag gillar också de två skjutknapparna på baksidan, varav den ena är rejält stor, klickar tillfredsställande och är gjord för att hållas in vid intensiv automateld, medan den andra, som är mindre och sitter alldeles ovanför, passar bättre för att exempelvis byta vapen, ladda om, avfyra missiler eller släppa ut flares. Man har tänkt på det allra mesta här, inklusive möjligheten att låsa vridaxeln på stickan för dig som hellre spelar med pedaler, och det förvånar mig därför att man valt att skriva ”FIRE” med versaler på stickans allra största och tydligaste bakbelysta knapp, utan möjlighet att byta ut detta. Det ser ju märkligt och malplacerat ut om man bara vill ratta en högst fredlig airbus mellan Landvetter och Heathrow, menar jag.

Av mina åtta bakbelysta knappar på stickans platta är det en, längst upp till höger, som anländer lite halvtrasig redan från fabrik, dessvärre. Alla andra knappar känns tighta och klickiga, medan den här fastnar lite svampigt för ett ögonblick i bottenläget och sedan reser sig långsamt igen. Otur för just mig kanske, men det bör såklart nämnas.

Det är förresten här, alldeles i botten av flygstickan, som det dubbla vredet för att ställa in heading, altitude och speed vid autopilot återfinns, och det funkar väldigt, väldigt smidigt när det väl är kopplat på rätt sätt till Microsoft Flight Simulator. Det är otroligt mäktigt att lyfta från Arlanda, sätta kurs mot Luleå (där man kanske ska gå på hockey, söka scenskolan eller bara besöka Erik Nilsson Ranta och hans husbil) och sen bara vrida fram önskad fart, höjd och riktning på en liten ratt samtidigt som man sippar på ett glas. Det är såna här småsaker som gör att de digitala gränserna suddas ut och realismen kickar in, för min del, snarare än att envisas med att alltid och till varje pris styra själv.

Här finns också två spakar som du, om du vill, skulle kunna använda som pyttesmå gasreglage. Det skulle kunna funka för lugna flygturer i Microsoft Flight Simulator, men sämre för Ace Combat 8: Wings of Theve, War Thunder eller Star Wars Squadrons där man reglerar hastigheten i detalj precis hela tiden. Tur då att det, i det här paketet, ingår en dedikerad dubbel gas med mängder av extra knappar.

För om vi istället tittar på dual throttle-sidan så är jag också imponerad av det allra mesta och tycker att reglaget i stora drag fyller sin funktion, även om det finns småsaker som jag hade önskat att man lagt mer krut på. Det går ju till exempel att dela på gasen för att på så sätt kontrollera två separata motorer (Dual! Throttle!), men själva proceduren kring detta, som går ut på att trycka på en knapp på vänster sida och sedan dela spaken på mitten, känns lite väl plastig och jag får varje gång en olustig känsla av att jag håller på att ha sönder hela enheten. Dessutom känns det aldrig riktigt som att de två delarna helt hör ihop, utan det blir alltid att den ena sidan leder den andra, lite grann.

Två RGB-remsor till höger om gasen ska visa hur mycket kraft som ges till motorn för tillfället, men eftersom plasten ovanför dessa är så genomskinlig så blir hela remsan grön från topp till tå direkt – och det blir mer en fråga om ljusvolym än om en stegrande skala. Pluspoäng för att man har lyckats isolera remsornas ljus snyggt från varandra dock, så att man faktiskt tydligt ser om det är vänster eller höger motor som jobbar.

I gasen finns, till skillnad från flygspaken, inga vibrationer, och det kan jag tycka är lite märkligt. Om man vill ge feedback så ska man väl göra det på alla kontaktpunkter, tänker jag. Särskilt när de här två produkterna paketeras och säljs i par. I övrigt finns inget att klaga på här. Jag älskar (älskar!) de tre metallbrytarna i botten och blir alltid lite extra glad när jag får anledning att exempelvis höja eller sänka landningshjulen eller justera klaffarna. Jag är också ett stort fan av scroll-hjulet, styrkorset och de två knapparna på baksidan som, förutom styrspaken, styrkorset, det liggande scrollhjulet och de tre bakbelysta knapparna på framsidan, gör att även vänsterhanden har goda anledningar att ligga kvar och jobba under hela flygningen. Nu är ju inte jag pilot (jaså!?) och kan inte svara på hur det ligger till i verkligheten, men för mig blir det här som en stående inbjudan till att addera fler och fler och fler genvägar och kommandon som styrs via Velocity One-kontrollerna, snarare än musen och tangentbordet, och det är ju hela poängen.

Jag önskar att kontrollerna var lite tyngre i botten. 1,4 respektive 1,3 kilo är lite för lite för att de inte ska lyfta eller luta ibland. Visst, det går att skruva fast både gasen och flygspaken i en modul som Turtle Beach säljer för drygt 600 kronor extra och som gör det möjligt att bygga en flight sim-stol eller rentav montera kontrollerna på skrivbordet, men det hade också varit så lätt att bara dunka i en rejäl plåt i botten och på vis plantera enheterna lite bättre, som man ju gör med fight sticks. Här blir det återigen de mer intensiva spelen som blir mest lidande, medan en lugn helikoptertur över Manhattan, med små, fina handrörelser, förstås känns helt klockren.

Det finns gott om styrspakar och gasreglage på marknaden, men det är få i den här prisklassen som når upp till den här kvaliteten. Det är tydligt här att man har lämnat instegssegmentet bakom sig, trots den relativt blygsamma prislappen. Thrustmaster T.16000 M FCS HOTAS eller TCA Officer Pack Air Bus Edition kostar båda någon tusenlapp mindre, men ser ut som leksaker i jämförelse. Den något dyrare Thrustmaster Sol-R 4 HOTAS kommer närmare, men då hade jag hellre lagt de extra hundralapparna på Turtle Beach Velocity One som har fler funktioner och mer omfattande reglage. Den mest direkta konkurrenten just nu är förmodligen Logitech G X56 HOTAS som ligger i samma prissegment (eller lite lägre) och i mångt och mycket erbjuder liknande specifikationer, inklusive hall effect-sensorer och en uppsjö av kromade knappar, men ingen skärm.

Om du redan äger en billigare instegsmodell, kanske en ensam flygsticka i tusenkronorssegmentet till exempel, så har du hittat en riktigt solid och högkvalitativ uppgradering här. Om du däremot går direkt från handkontroll och nu vill öppna dörren till flight sim-världen på vid gavel, ja, då har du här en otroligt givande resa framför dig till ett väldigt rimligt pris. Skillnaden är nämligen enorm. Gigantisk. Går inte att jämföra. Och för mig har Velocity One ännu en gång tänt gnistan i bröstet. Fråga bara min fästmö som fann mig i mörkret vid halv två på natten i ett litet propellerplan någonstans längs med den amerikanska västkusten.