Marshall Stanmore IV

På utsidan ser Stanmore IV exakt ut som Stanmore III. Jag har ställt dem bredvid varandra här på kontoret och skulle för mitt liv aldrig kunna skilja dem åt, om jag inte hade möjlighet att lyfta upp dem båda för att snegla på undersidan, där den största skillnaden här skett. Stanmore IV har ett nytt baselement som placerats i botten snarare än med reflexen på bakstycket, allt för att du som lyssnare ska kunna placera högtalaren närmare en vägg utan att basen blir övermäktig och äter upp balansen i ljudbilden. Utöver det, är det omöjligt för mig att se någon egentlig skillnad.

Skillnaden hörs dock, av exakt den anledning som jag beskrev ovan. Basen är något djupare och framförallt mer kontrollerad. Stanmore III låter fortfarande suveränt bra men fyran känns lite mer luttrad sett till hur den låter, mindre stressad och mer självsäker med en förbättrad dynamik. Ljudbilden är bredare här, den fyller ett rum på cirka 25 kvadratmeter på ett mer effektivt sätt och om jag enbart baserat på ljudkvaliteten skulle välja en av dessa högtalare, skulle mitt val i tio fall av tio falla på Stanmore IV.

En annan nyhet här som inte fanns med tidigare är Dynamic Loudness som inte bara boostar volymen och stökar till karaktären, som Loudness så ofta är, utan faktiskt stärker upp de delar av ljudet som behöver mer kraft, för att skapa en styrka i både botten samt i diskanten som är enkel att tycka om. Stereobilden här är också väldigt bra tack vare god separation. Marshall har haft en liten tendens att via sina lådor sätta elementen så pass tätt att separationen tagit stryk, vilket inte är fallet här. När jag lyssnar på Crown Lands alldeles eminenta 2026-album Apocalypse har jag noll problem att skilja de olika instrumenten från varandra utan att ljudet tappar i sväng (timing).

Det finns i Stanmore IV nu även stöd för LDAC vilket bättrar på tydligheten och dynamiken ytterligare, något som jag naturligtvis uppskattar. Jag kan här med stor tydlighet höra fraseringar och utandningar i sångkanalen på exempelvis The Love Still Held Me Near från City and Color, och för att vara en Bluetooth-burk för strax över 4000 kronor är det ovanligt mycket av de mest subtila detaljerna som kommer igenom, här.

Utöver strålande ljud är designen som alltid enkel att älska. Marshall har med samtliga av sina modeller verkligen fattat grejen rent designmässigt, att det finns ett stort värde i det gamla, klassiska, traditionella och det arv som de via världens främsta gitarrförstärkare byggt upp under de senaste 60+ åren. Jag älskar lädermaterialet, formfaktorn, de förzinkade, fysiska volymrattarna/knapparna samt hur gediget välbyggt den känns.

Det enda jag saknar här och det enda som därmed hamnar på något slags minuskonto är avsaknaden av wifi. Jag förstår naturligtvis Marshalls tanke, att detta är en regelrätt Bluetooth-högtalare och en stationär sådan utan inbyggt batteri, som ställs på en och samma plats för att sen lämnas där, och det köper jag, men för 4400 kronor borde den även ha kunnat spela upp musik via wifi.