Forza Horizon 6

Vissa spel och spelserier undkommer all den självklara kritik från den breda massan spelare som annars så högljutt dissekerar och kritiserar andra titlar och andra följetonger för exakt samma sak. Forza Horizon är en sådan spelserie. Delvis immun mot den typen av kritik som i stort sett alla andra spel och snudd på alla andra spelutvecklare tvingas utstå. För hur man nu än vänder och vrider på det, är det här spelet stöpt i exakt samma mall med exakt samma struktur, upplägg, vinjettänk och bilkörning som det numer 14 år gamla första Forza Horizon-spelet. Det är samma turnerande musik/bilfestival som äger rum i samtliga spel, racingen ser likadan ut på samma premisser och det enda som byts ut, är skådeplatsen. Det är verkligen ”painting by numbers” vid det här laget. Mer av samma, igen, igen och igen – precis som i fallet med exempelvis Assassin’s Creed.

Ubisoft gör som Playground Games gör. Använder sig av samma upplägg, samma struktur, samma uppdragssekvens, samma spelmekanik på samma sätt – men byter ut platsen där allt äger rum på. Antikens Grekland, Jerusalem, Amerikanska södern, Söderhavet, Japan, Nordnorge… Platsen skiljer sig, spelet i övrigt – gör det i grunden ej. Och det gör enligt mig inget. Det kanske till och med är så att det är en bra sak, detta. Spelaren (i det här fallet; jag) vet hur strukturen ser ut, det finns en behaglig hemmakänsla i det medan berättelsen, karaktärerna och fiendemötena är nya. På samma sätt är platsen jag tävlar med min vråltrimmade Mitsubishi Evo på olika från spel till spel inom Horizon-serien, men allt annat är behagligt bekant. Varför Forza Horizon hyllas för det medan Assassin’s Creed kritiseras för exakt samma sak, har jag dock (som sagt) en del svårigheter att verkligen förstå.

Forza Horizon 6 är i grunden exakt samma spel som 5, som var exakt samma spel som 4. Det finns gott om potential i open world-konceptet som Playground Games naturligtvis skulle kunna utnyttja och det fanns en betydande del av mig som hade hoppats att ryktet om real life-tävlingsbanor inom Japan i det här spelet skulle vara sant, men jag har som sagt heller inga problem med att hela tiden veta exakt vad jag får, och inte får. Racingen här utgår från samma turnerande festival (Horizon Festival), jag kör mig upp från botten till den absoluta toppen genom att delta i en uppsjö av tävlingar som finns utspridda på den smått enorma kartan, och racingen i sig hamnar i mellanlandet mellan Need for Speed och Forza Motorsport.

På pluskontot hittar vi bilfysiken och de förbättringar som gjorts i direkt jämförelse med förra spelet. Bilarna känns tyngre, bromsarna nyper bättre och påverkar bilen mer realistiskt utan att tappa sin lättillgängliga arkadkänsla och jag gillar att det blivit enklare att placera bilen rätt i kurvor men svårare att hantera maxhastigheten. En vettig balansering av en redan bra arkadfysik. Jag gillar även kartan. Japan, här, är riktigt trevligt och en klar förbättring jämfört med Mexiko-kartan i Forza Horizon 5. Inuti Tokyo saknas den dynamik, trafik och liv (det känns som en zombiestad, bitvis) men det gör inte så mycket när alla områden utanför staden ser så bra ut som de gör och ger en sån bra känsla av Japan som de gör.

Jag gillar även customiseringsportionen även om det här finns gott om utrymme att expandera och fördjupa. Jag gillar bilutbudet och jag gillar variationen i tävlingarna samt utmaningen i sig. Svårighetsgraden känns väldigt väl avvägd och racingen är ofta svår på rätt sätt men aldrig frustrerande, vilket jag upplevde i framförallt Forza Horizon 3. Det jag inte riktigt gillar är som sagt att Tokyo och nattkörningen runt Shibuya känns bortslarvad. Här hade jag velat ha mer manga, mer anime, mer neon, mer sushi, mer Tokyo Drift och mindre… Stelbent spökstad. Jag gillar inte heller att sidoaktiviteterna nu är ett måste och att de måste betas av precis som huvudtävlingarna, framförallt inte med tanke på hur nonsensaktiga de ibland upplevs som.

Det blir lite för sterilt i flera avseenden, rent estetiskt. Jag förstår absolut att utvecklarna velat närma sig realism lite mer här med tanke på hur misslyckat 2023 års Forza Motorsport blev (det finns utrymme att ta plats här, för denna spelserie – vilket också innebär att simracingutrustning stöds av det här spelet än någonsin tidigare i spelserien). Det är mer simracing-avskalat och grått än vad jag hade hoppats på, och det känns för egen del som en misslyckad möjlighet från Microsofts håll att fylla Need for Speed: Underground-tomrummet med neondränkt Tokyo Drift-racing här, vilket Playground inte väljer att göra. Min önskan hade helt klart varit mer Tokyo Drift. Mer neon. Mer natt. Mer trimmade Suprar. Mer Drift Kings, mer Initial D och mindre grå, tokbreda landsvägar utan egentlig karaktär. Men! Man kan inte få allt här i världen.

Forza Horizon 6 är ett bra spel, rakt igenom. Trots att jag som bilknarkande racingdåre har en del smågnälliga saker som jag hade velat ändra på. För den som gillar bilkultur, open world-utforskande, höga farter och arkadfysik är det inget snack om att detta är ett klockrent val. Värt varje minut av din tid. Det är ursnyggt, expansivt, varierande, ambitiöst och välfyllt med högkvalitetsinnehåll. Det är samtidigt väldigt ”safe” tar inte ut minsta sväng, kramar samma linje genom samma kurva som de tidigare fem spelen och även om jag gillar hela spelserien för vad den står för, och erbjuder – Börjar det precis som i fallet med Assassin’s Creed bli dags att bygga om grundmallen. Bjuda på något helt nytt.