Elden Ring: Tarnished Edition

Rise ye tarnished, för fantasy-eposet och grimdark-mästerverket Elden Ring kommer äntligen, fyra år efter sin initiala lansering, till Nintendo Switch 2 i en version som innehåller såväl grundspelet som den enorma (och fenomenala) expansionen Shadow of the Erdtree, samt en hel del nya vapen, rustningar och klasser. Men Nintendo Switch 2-hårdvarans begränsade prestanda innebär också en hel del kompromisser i form av lägre upplösning, färre bildrutor per sekund och ett online-läge som bråkar med plattformens bärbara grundfilosofi.

Men vi börjar från början. När frågan kommer i redaktionstråden, ”Vem vill recensera Elden Ring: Tarnished Edition till Switch 2?”, hugger det till i kroppen på ett sätt som genuint förvånar mig. Jag svarar inom tio sekunder att ”Jag tar det!”, trots att jag egentligen har mer än tillräckligt på min ständigt växande att-göra-lista. Det är en chans att få en legitim anledning att ägna mer tid i Elden Ring, och är det något jag vill här i världen så är det väl just det: att ägna så mycket tid som möjligt i Elden Ring.

Det är alltså inte min första rodeo (på getabockhästen Torrent). Mina drygt 200 timmar med Playstation 5-versionen innebär att jag hittar till de bästa restaurangerna och barerna, så att säga. Jag har sedan länge konstaterat att Elden Ring är ett av tidernas objektivt bästa actionrollspel, ett mästerverk som flyttar fram gränserna för fantasy-rollspelande i en öppen värld, och ett spel som är så generöst med sitt innehåll och med sin rena storlek att det alltid finns något nytt att upptäcka och göra. Jag har också konstaterat att Elden Ring rent subjektivt, för mig, är ett perfekt TV-spel. Den fenomenalt avvägda mixen mellan epic fantasy, grimdark, action och rollspelande gör att det är en ren och skär fröjd att långsamt, långsamt upptäcka The Lands Between – trots att det väl knappt går att hitta en mer ogästvänlig spelvärld.

Jag startar inte som någon av Tarnished Editions två nya startklasser Idus Knight eller Heavy Knight, utan väljer istället mage-klassen Astrologer för att få rejäl kontrast mot mina tidigare builds som har utgått från Samurai som startklass och därefter fullt fokus på bleed och katanas. Tanken är att testa ordentligt, utvärdera prestandan på Switch 2, kika på de nya vapnen och rustningarna, och sen lämna mitt omdöme i form av recensionen du just nu läser. Resten kan jag ju sedan tidigare, så att säga.

Men så blir det inte. Några timmar in i Elden Ring: Tarnished Edition till Switch 2 har jag redan låst upp tre nya områden på kartan, omsorgsfullt placerat mina runes i intelligence och mind, hittat en ny stav (i ett träsk) som skalar bättre med min magic damage och påbörjat min pilgrimsfärd mot den gyllene huvudstaden Leyndell. Jag har förlorat mig i Elden Ring. Igen. Vill inte spela något annat. Vill inte göra något annat. Vill bara vara här. Det är det första jag gör när jag vaknar på morgonen. Det är det sista jag gör innan jag går och lägger mig. Switchen lever numera på nattduksbordet.

Så, om du undrar om Switch 2-versionen är ”värd det”, som kidsen på YouTube säger, så är svaret ett rungande ja. Utan tvekan. Har du aldrig spelat Elden Ring tidigare men äger en Nintendo Switch 2 så bör du, oavsett vem du är och oavsett erfarenhet av From Softwares spel sedan tidigare, ge dig in i Elden Ring och uppleva ett av vår tids största äventyr.

Men… Om vi ska problematisera lite så existerar ju inte Switch 2-versionen i ett vakuum. Nyheterna i Tarnished Edition – som för övrigt inte sträcker sig mycket längre än till några nya vapen och tre nya skins till Torrent – släpps till alla andra plattformar redan vid lanseringsdagen i form av ”Tarnished Pack” som kostar dryga 50 spänn. Det innebär att du som sitter på en riktigt bra PC kan uppleva Tarnished Edition i 4K med grafikinställningarna uppskruvade till max och ändå få så bra fps att det flyter som smör i en flod av solsken. Och du som sitter på en Playstation 5 kommer kunna välja mellan performance mode (60 fps) eller quality mode (4K och högre grafikinställningar, men lägre fps).

Switch 2-versionen är låst till 1080p och 30 fps, oavsett stationärt eller handhållet läge. Det gör att mina första steg i Elden Ring: Tarnished Edition känns som att spela en kraftigt haltande och stapplande version som förvisso ser ut som Elden Ring, men som inte alls känns som det Elden Ring jag minns och älskar så mycket. Det är mitt första, ärliga intryck när jag slår mig ned i soffan framför TV:n, och det beror naturligtvis på att Playstation 5-versionen sitter i ryggmärgen på mig vid det här laget. Att gå från Playstation 5-versionens performance mode med sina 60 bildrutor per sekund till Switch 2-versionens 30, inklusive ganska kraftigt nedbantade texturer, mindre vegetation och kantigare klippor och stenar, känns ungefär som att gå på gymmet igen efter en tids skadefrånvaro. Det är samma övningar, men allt känns ovanligt segt och klumpigt.

Vad som dock förvånar och imponerar rejält är hur mycket bättre Elden Ring känns i handhållet läge. Det blir tydligt på bara några sekunder att det är här man har lagt optimiseringskrutet. För även om det alltjämt rör sig om 30 fps och 1080p, precis som i dockat läge, så känns det av någon anledning mycket, mycket smidigare när jag håller enheten i handen och upplever världen på en mindre skärm. Kantiga texturer sticker inte ut lika mycket när de inte är uppblåsta på en stor TV-skärm, förstås. Ögat letar inte efter de små detaljerna som går förlorade. Men det är också något med bilduppdateringen som helt enkelt känns bättre här. Mycket bättre, till och med. Så pass bra att jag utan tvekan skulle kunna tänka mig att göra en hel genomspelning av Elden Ring inklusive expansionen Shadow of the Erdtree till det här formatet, trots att jag numera har möjligheten att spela det både till Playstation 5 och en sprillans ny PC.

Det är något med smidigheten i formatet, att bara ta upp switchen och spela en stund, som gör hela upplevelsen väldigt, väldigt lockande. Men även här finns kompromisser att ta ställning till. Elden Ring är nämligen som allra bäst online. Om du inte är uppkopplad till internet kan du inte spela med kompisar, inte invadera eller bli invaderad av främlingar, men inte heller läsa meddelanden lämnade av andra spelare.

Särskilt sistnämnda är en helt kritisk del av Elden Ring-upplevelsen, om du frågar mig. Jag känner mig alldeles för ensam och utlämnad i The Lands Between om jag inte får ta del av den bisarra gemenskapen som det innebär att läsa ”If only I had a lover”, Behold rump!” eller klassikern ”Try finger but hole!”. Det är barnsligt kanske, men också väldigt uppfriskande med lite humor i ett spel som annars snabbt blir så otroligt mörkt och överväldigande. Känslan blir att jag går igenom äventyret tillsammans med andra, trots att jag egentligen spelar ensam. När jag närmar mig ett nytt område och plötsligt läser texten ”Are you ready?” så förstår jag att det väntar något bedrövligt runt hörnet. Det kan också stå ”Be wary of left!” eller ”First of, Grace”, vilket gör att jag slipper de värsta frustrationsmomenten i form av en missad sparpunkt eller en fiende som hoppar fram ur ett hörn och one-shottar mig.

Problemet är bara att internetuppkopplingen bryts så fort jag sätter Switch 2 i sleep mode, vilket i praktiken innebär att varje startad spelsession inleds med ett meddelande om att jag nu kickas ut ur servern för att online-uppkopplingen bröts varpå jag får vänta, titta på logotyper, gå tillbaka till huvudmenyn och sedan ladda om. Att man fortfarande, fyra år senare, inte har löst detta genom någon slags soft-connection som jobbar med inloggning i bakgrunden, eller ett meddelandesystem som sparar ned meddelanden lokalt och fortsätter visa dem offline, är märkligt och känns som en rejäl fläck som syns extra tydligt på en bärbar enhet som Switch 2. Det går förstås som sagt att spela offline – då är det bara att gå in och ut ur sleep mode så mycket du vill – men då tappar du, enligt mig, en stor del av tjusningen.

Sin vana trogen har From Software inte gjort någon stor grej av Tarnished Editions nya vapen och rustningar. De kommer istället att dyka upp (eller inte!) organiskt under ditt äventyr, och det finns ingen indikation på att de är just nya. Om du verkligen vill se alla nyheter kommer du att behöva en guide, men om sanningen ska fram så är det egentligen få saker som är värda att leta särskilt efter. Torrents tre rustningar, särskilt den kolsvarta Funereal Night Spectral Steed, är absolut värda att plocka upp förstås, men annars är det framförallt Leontiel’s Greatsword som lockar mig (som ägnat så mycket tid åt just dexterity-builds). Här får du utlopp för dina matador-drömmar med ett moveset att dö för, som bland annat innehåller en röd tjurfäktningsmantel och en svepande snurr-rörelse som hittills verkar funka utmärkt mot intet ont anande PvP-motstånd.

Så, var landar vi till sist? När allt kommer omkring är Elden Ring: Tarnished Edition till Nintendo Switch 2 en fullvärdig version av ett spel som redan sedan länge inkasserat sina medaljer och fanfarer. En chans för en ny publik att upptäcka en av vår tids allra största succéer inom actionrollspelsgenren. Det bärbara formatet bjuder på suverän tillgänglighet (”Spela var du vill! När du vill!”) i teorin men dras med onödigt och trist online-strul vid sleep mode, vilket drar ned helhetsintrycket, och du som söker efter en silkeslen spelupplevelse i 60 fps eller mer behöver titta vidare på någon av de andra versionerna. Om du däremot kan leva med kompromisserna eller helt enkelt bara äger en Nintendo Switch 2 och inget annat, ja då skulle jag inte tveka en sekund. Rise ye tarnished, and become Elden Lord.