Demon’s Crest

Det är på fler än ett sätt en ganska märklig historia som ligger bakom skapandet av Demon’s Crest (1994) till Super Nintendo. För allting började ju med Ghosts ’n Goblins som sen följdes upp med Ghouls ’n Ghosts och under den produktionen (åtta månader, fyra personer utvecklade) kom Capcom-producenten och speldesignern Tokuro Fujiwara på idén att en av fienderna ur de spelen, skulle få sin egen spelserie.

Karaktären var en ljusgrön helvetesdemon med gott hjärta vid namn Firebrand och efter Gargoyle’s Quest samt Gargoyle’s Quest II, var det dags för Fujiwara att börja skissa på sitt epos. Hans drömspel. Titeln som skulle skapa ut alla andra plattformstitlar under hela 16-bitarseran. Demon’s Crest släpptes julen 1994 och var då ett av de snyggaste Super Nintendo-spelen som gick att köpa för pengar och en gotisk, mystisk, atmosfärisk och mörk titel dränkt i karaktär. Men spelarna hatade det, och såhär 32 år senare har jag fortfarande ingen aning om varför.

Eller jo, vänta. Jag hatade också Demon’s Rest till en början. Hela grejen med att inleda ett rollspelsinfluerat plattformsäventyr med en bossfight som gjorde att alla spelare dog minst tio gånger innan de ens begrep hur de skulle göra för att ta sig vidare, var såklart tillräckligt stor anledning att känna viss avsky för Fujiwaras minst sagt ambitiösa produktion.

Det går dock så här i efterhand inte att applådera både Fujiwaras vision samt Ryo Miyazakis kreativa ådra, här., för Demon’s Crest är inget annat än genomgående strålande och håller så oförskämt väl, fortfarande. Det tog mig exakt tre timmar att spela igenom det, igen, under gårdagskvällen och kvaliteterna är så oförskämt enkla att peka ut, idag. Spelkontrollen är strålande, bandesignen påhittig och unik medan det estetiska är originellt, mörkt och läckert. Jag gillar fiendedesignen, svårighetsgraden, bossarna och framförallt den alldeles strålande musiken. Den inledande zombiedrak-bossen kan såklart fortfarande dra åt helvete men allt annat får två feta gubbtummar rätt upp i skyn av undertecknad.