Nintendo Switch 2

Nintendo Switch förändrade allt när den lanserades i mars 2017. ”En hybridkonsol säger du? Både bärbar och stationär? Ja, okej, då tar jag en sån tack”, sa 156 miljoner köpare i ett långt körstycke som skulle komma att pågå de nästkommande nio åren och därmed resultera i Nintendos mest sålda konsol någonsin. Det är så de jobbar, nämligen, Nintendo. De är inte alltid formellt först med något nytt (även om de ofta är det också), men de är överlägset bäst på att popularisera ny teknik och nya användningsområden. Nintendo förändrar helt enkelt sättet vi spelar på, gång på gång.

Case in point: Game & Watch var först med korsformad D-pad. Med Nintendo 64 blev den analoga styrspaken standard för 3D-spel. Rumble pak gjorde vibrationer till en självklarhet för hemmakonsoler. Nintendo DS gjorde touch screen-spelande mainstream. Nintendo 3DS använde sig av autostereoskopiska skärmar för att erbjuda 3D utan glasögon. Nintendo Wii öppnade dörren för miljontals nya spelare genom enkla, lättbegripliga rörelsekontroller… Och då har jag inte ens nämnt spelen och de otaliga exemplen på funktioner där Nintendos spel varit först, och som sedan kommit att bli självklarheter i resten av branschen.

Varför pratar jag om det här då? Jo, därför att Nintendo ofta är som bäst (och säljer som bäst, vilket tenderar att påverka såväl mängden spelsläpp som livslängden på själva konsolen) när de innoverar och tänker nytt. Och att ”tänka nytt”, det är något man inte ens med riktigt goda avsikter kan påstå att man gjort med Nintendo Switch 2.

”Vad är skillnaden?”, frågade min kära sambo och fästmö när jag packade upp och installerade vår sprillans nya Nintendo Switch 2 i vardagsrummet i juni 2025. Jag blev tyst en stund. Sökte efter tillräckligt bra argument i huvudet för att motivera den 7490kr dyra prislappen (så mycket kostade den ju vid lansering tillsammans med Mario Kart World). ”Den är bättre”, sa jag till slut och hörde själv hur ihåligt det lät. Samma kväll spelade vi Mario Kart World, hela familjen, och ingen av oss kunde väl riktigt sätta fingret på vad det var som var ”bättre”. Barnen undrade, efter ett par banor, om vi inte bara kunde byta tillbaka till Mario Kart 8 Deluxe? Deras favoritkaraktärer fanns ju inte med här.

Till slut hade barnen kommit i säng, och jag kunde prova lite andra saker. Jag installerade Switch 2-versionerna av The Legend of Zelda: Breath of the Wild och The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom och kunde snabbt konstatera att jodå, det är ”bättre”. Det är objektivt bättre. 4K. 60 bildrutor per sekund. Bättre. Sen kom min kära sambo och fästmö in i vardagsrummet igen, slängde ett getöga på TV:n och frågade ”Vad är skillnaden?”.

Där, ungefär, kanske vi kan summera det första året med Switch 2. Det är en konsol som liknar sin föregångare så mycket att till och med huvudmenyn sannolikt skulle gå helskinnad ur en vittneskonfrontation. Jag har ofta funnit mig själv önskandes (under stjärnorna i min enslighet) och längtandes tillbaka till Nintendo Wii- och 3DS-eran när musik och färgglada teman var en självklarhet, men icke. Här är det light mode eller dark mode som gäller. Vitt eller svart. Precis som till Nintendo Switch.

Samtidigt finns det mycket som är bättre. Objektivt bättre. Skärmen på 1920×1080 pixlar är 7,9 tum stor med variabel uppdateringsfrekvens, HDR10 och upp till 120 Hz i bärbart läge. Det är förvisso ingen OLED-skärm, men kontrastomfånget är så övertygande att du lätt hade kunnat lura åtminstone mina ögon. Handkontrollerna klickar i tryggt och fint med hjälp av magneter, snarare än att glida in från toppen. Vid stationärt läge bjuds upplösningar på upp till 3840×2160 i upp till 60 bildrutor per sekund, men då ofta uppskalat från lägre intern upplösning. Vid lägre upplösningar (1080p och 1440p) mäktar Switch 2 med upp till 120 bildrutor per sekund.

Enheten har två USB-C-portar den här gången, vilket underlättar för såväl laddning som anslutning av tillbehör. Själva docken kommer dessutom utrustad med LAN-port från start, vilket ju föregångaren inte gjorde. De nya handkontrollerna, Joy-Con 2, funkar ganska exakt som de gjorde till Nintendo Switch, men med nyheten att de även kan riktas med den platta ytan nedåt och användas som datamöss. Efter över ett år vet jag dock fortfarande inte en enda människa som regelbundet spelar på det sättet.

Nintendo Switch såldes in stenhårt som en konsol som du kan spela på hemma i vardagsrummet, men som du också kan ta med dig överallt. Många var vi som inledningsvis skrattade åt reklamfilmen där ett kompisgäng sågs på ett roof party för att spela Mario Kart 8 Deluxe genom att helt enkelt ta loss handkontrollerna och samlas runt den 6,2 tum stora skärmen, och många var vi som sedan fann oss själva på… kanske inte ett roof party, men åtminstone i replokalen med bandet i mitt fall, spelandes just Mario Kart 8 Deluxe med Switchen lutandes på sitt minimala stöd.

Min Switch 2 har hittills aldrig lämnat hemmet. Det här kan förstås vara 100% individuellt, men för mig är det något med den större, lyxigare och betydligt dyrare uppföljaren som gör att gränsen liksom är nådd för vad som kan betraktas som en fullt bärbar enhet. En Switch 2 mäter 27,2 centimeter i bredd med Joy-Con 2 monterade på båda sidorna, och det är helt enkelt alldeles för stort för att jag enkelt ska kunna ta med mig konsolen någonstans. Jag har också noterat att skärmen verkar betydligt skörare den här gången. Min skärm är redan full av små repor som syns tydligt i mörka partier, trots att vardagsanvändandet alltså inte har bestått av något mer äventyrligt än transporter in och ut ur docken vid TV:n. Ett givet tips för varje Switch 2-köpare blir därför att köpa ett skärmskydd dag ett.

En annan bidragande faktor till att min Switch 2 förblir hemma är att utbudet har vuxit vad gäller alternativ. Om jag vill spela på språng, och det vill jag ju, så är min ständiga följeslagare numera en AYN Thor, en slags Nintendo 3DS-liknande Android-enhet som kan spela stora delar av mitt Steam-bibliotek och emulera i princip vad som helst, inklusive Switch, och då med robusta analoga styrspakar och responsiva, rejäla knappar som åtminstone tilltalar mig betydligt mer än de som sitter på Joy-Con 2. Bärbarheten i Switch 2 är, i min värld, mer anpassad för att spelas på olika platser i hemmet – eller kanske på en längre flygresa – och det är ju såklart gott nog.

Upplevelsen när man väl ligger i soffan, sängen eller hängmattan med Switch 2 är fenomenalt bra sett till bildkvalitét, och det är fortfarande imponerande att kunna spela storspel som Elden Ring, Donkey Kong Bananza och Cyberpunk 2077 på en handhållen konsol. Däremot är ergonomin inte lika tilltalande. Själva enheten är lång, smal, alldeles platt, och består nästan enbart av skärm, vilket gör att man aldrig får ett lika självklart grepp som på exempelvis Steam Deck. Detta går dock att lösa med tredjepartsalternativ till Joy-Con 2 där man har tagit ut svängarna lite mer, och på den fronten finns det redan gott om högkvalitativa alternativ att välja mellan.

En konsol är ju aldrig bättre än sina spel, som bekant, och om vi tittar på hur det ser ut såhär på hösten 2026 så upplever många att det har varit ett ganska tunt första år för Nintendo Switch 2. Jag håller inte med. Den som köper en Switch 2 idag kan redan spela Donkey Kong Bananza, Fire Emblem: Fortune’s Weave Mario Kart World, Kirby Air Riders, Pokémon Pokopia, Hyrule Warriors: Age of Imprisonment, Splatoon Raiders, Mario Tennis Fever, Yoshi and the Mysterious Book och förstås uppgraderade Switch 2-versioner av Metroid Prime 4: Beyond, The Legend of Zelda: Breath of the Wild, The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom, Animal Crossing: New Horizons, Super Mario Party Jamboree, Super Mario Bros. Wonder, Kirby and the Forgotten Land och Xenoblade Chronicles 1, 2 och 3. Det, oavsett vad magkänslan säger, är en objektivt stark line-up.

Och då har jag ändå bara nämnt Nintendos egna spel. På tredjepartssidan ser det också oerhört starkt ut med kanonversioner av titlar som Cyberpunk 2077: Ultimate Edition, Elden Ring: Tarnished Edition, Hogwarts Legacy, Resident Evil Requiem, Street Fighter 6, Final Fantasy VII Remake Intergrade, Final Fantasy VII Rebirth, Indiana Jones and the Great Circle, Star Wars Outlaws, Split Fiction, Fortnite, Hitman: World of Assassination, Wo Long: Fallen Dynasty Complete Edition och Tony Hawk’s Pro Skater 3 + 4, för att nämna några exempel. Nintendo är därtill numera en självklar plattform för indiespel som UFO 50, Hollow Knight: Silksong, Blue Prince, Moonlighter 2: The Endless Vault och Another Crab’s Treasure.

Om vi dessutom betänker det faktum att Switch 2 är bakåtkompatibel och erbjuder stöd för så gott som (men inte riktigt) alla Nintendo Switch-titlar så ökar värdet ytterligare. Tänk att vara sju år idag och få tillgång till det här spelbiblioteket, som då alltså innefattar allt från Super Mario Odyssey och Super Smash Bros. Ultimate till Animal Crossing: New Horizons, Dragon Quest XI: Echoes of an Elusive Age S – Definitive Edition och The Legend of Zelda: Breath of the Wild. Med en Nintendo Switch Online-prenumeration får du dessutom tillgång till en enorm back-katalog av spel från Nintendo Gamecube, NES, SNES, Nintendo 64, Game Boy Advance, Gameboy Color och Virtual Boy.

Gamechat-funktionen, som är tänkt att fungera som Nintendos egensnickrade version av Discord med tillhörande kamera, används aldrig hemma hos mig. Vi provade på en firmafest och fick då se våra egna live-ansikten ovanför våra bilar i Mario Kart World, vilket varken tillförde eller tog något från spelupplevelsen i sig. Men, den finns där om du vill ha den.

Priset på enheten i sig sjönk inledningsvis och låg under sommaren 2026 nere på 5450kr som lägst, men har nu gått upp igen. Några enstaka butiker listar en Nintendo Switch 2, utan spel, för under 6000, medan de större kedjorna är uppe och nosar på 6500kr för själva enheten och ytterligare 1100kr för en Switch 2 Pro Controller. Det är mycket pengar och Nintendo har därmed den här generationen tagit ett tydligt kliv uppåt och positionerat sig i ett premiumsegment, men där det tidigare kanske var så att man skaffade Nintendos konsol och en PC (eller en Playstation eller en Xbox), har samarbetet mellan Nintendo och tredjepartsutgivare nu blivit så pass bra att det finns goda argument för att *bara* äga en Nintendo Switch 2 och inget annat. På den senaste Nintendo Direct-presentationen hamrades just det här argumentet in ytterligare när man visade upp Switch 2-versioner av 007: First Light, Resident Evil-nyversionerna av 2, 3 och 4, Kingdom Come Deliverance 2, The Witcher 3: Wild Hunt Remake och även passade på att berätta att Persona-serien fortsatt har ett hem hos Nintendo med kommande Persona 6 och Persona 4 Revival.

Den 5 november släpps The Legend of Zelda: Ocarina of Time, en (till) nyversion, den här gången i supertjusig Unreal Engine-grafik med fullt orkestrerat soundtrack, röstskådespeleri och andra moderna funktioner. Det är 2026 års hetaste dragplåster för den breda massan, och om det är tillräckligt lockande för att dra till sig miljontals nya Switch 2-köpare återstår att se. På den Nintendo-exklusiva horisonten väntar i övrigt framförallt Pokémon Winds & Waves, Metroid Ravenous och Kirby and the World Beyond. Vi har hittills inte sett röken av något nytt Mario eller något (helt) nytt Zelda, men skulle satsa våra liv på att dessa visar sig vad det lider.

Så, var landar vi någonstans? För mig, och för oss på Missil i allmänhet, finns det ingen tvekan om att Nintendo Switch 2 är en nödvändighet. Man missar helt enkelt för mycket exklusiva storspel om man hoppar den här generationen, men är det en absolut nödvändighet att köpa Nintendo Switch 2 redan nu, eller ska du vänta lite? Det kan bara du avgöra förstås. Att priset skulle gå ned i närtid känns tveksamt med tanke på att det snarare har höjts lite under de senaste månaderna, och att vänta på en eventuell OLED-version känns inte fullt lika lockande den här generationen med tanke på att skärmen redan är så bra som den är. Att däremot hoppas och vänta på en lite mindre version, typ Switch Lite 2, skulle däremot vara något som lockar mig personligen, men det finns å andra sidan inga tydliga indikationer på att det ens är möjligt för Nintendo att få in de nödvändiga komponenterna i ett mindre format. Åtminstone inte i närtid.

Med det sagt: slå till. Slit, släpa, lev efter devisen ordning och reda, pengar på fredag, spara, dräm upp kreditkortet på disken och vänd dig aldrig om igen. Titta istället framåt, rakt in i Donkey Kong Bananza, Mario Kart World, Fire Emblem: Fortune’s Weave, Pokémon Pokopia och så småningom Link(s Unreal Engine-ansikte) i The Legend of Zelda: Ocarina of Time. När någon frågar ”Vad är skillnaden?”, ja då konstaterar du helt enkelt att ”Det är bättre”. Det är inte nytt, men det är bättre. Ganska mycket bättre dessutom.