De 10 bästa spelen till Switch 2

Nintendo Switch såldes i över 155 miljoner exemplar, vilket gör den till den näst bäst säljande konsolen genom alla tider strax efter Playstation 2 (som såldes i över 160 miljoner exemplar). ”Varför ändra på ett vinnande koncept?”, tycktes vara Nintendos melodi när man visade upp nästa generations Nintendo-hårdvara, för det visade sig nämligen att alla läckor och rykten hade stämt. Det rörde sig nämligen, även den här gången, om en hybridkonsol som du kan plugga i din TV med hjälp av en dock, eller ta med dig vart du vill för att på så vis spela samma spel oavsett var du befinner dig.

Hoppet från generation till generation är därmed, i sig, kanske inte lika hisnande nytt, häpnadsväckande och intressant som det var när Wii U byttes ut mot Switch, men med en betydligt bättre och större inbyggd skärm på 7,9 tum i upplösningen 1920 x 1080, stöd för HDR och 4K i dockat läge, upp till 120 Hz uppdateringsfrekvens och en färgåtergivning som lätt lurar ögat att tro att det rör sig om OLED (trots att det alltså egentligen är en LCD-skärm), märks det ändå direkt att vi har tagit klivet in i en ny generation.

Handkontrollerna, som tidigare gled in uppifrån i konsolen för att sätta sig på vardera sida, har nu ett nytt, magnetiskt fäste som är betydligt trevligare att använda. Den nya generationens Pro Controller är slående lik den förra, men aningen strävare och utrustad med konsolens nya C-knapp som kan användas för att snabbt komma åt de nya community-funktionerna som bland annat öppnar för video- och röstchatt med kompisar.

Komponenterna är bättre också, och faktiskt betydligt mer konkurrenskraftiga än vad man kanske kan förvänta sig av en konsol som dessutom går att packa med sig i ryggsäcken. Inne i den 27,2 cm breda (inklusive joy-cons), 11,6 cm höga och 1,39 cm tjocka konsolen huserar nämligen en åttakärning ARM-processor med stöd för hårdvaruaccelererad ray tracing och DLSS (Nvidias AI-teknik för uppskalning av grafik), 12 GB arbetsminne, ett litiumjonbatteri på 5220 mAh och en för ändamålet skräddarsydd Nvidia-krets kallad Tegra T239. Att allt detta håller sig svalt och välsmort och ändå bara väger ett halvt kilo (534 gram, med två joy-cons monterade, om man ska vara petig) är minst sagt imponerande.

Försäljningen då? Jodå, det initialt skyhöga lanseringspriset på 6795 kronor i Sverige (eller 7490 kronor med Switch 2 och Mario Kart World) var ändå inte tillräckligt högt för att skrämma iväg de drygt fem miljoner allra mest inbitna som gjorde slag i saken redan första månaden i samband med släppet den 5 Juni 2025. Nu har priset i Sverige sjunkit och du kan, som bäst, få en sprillans ny Nintendo Switch 2 utan spel för 5450 kronor, vilket kanske har bidragit till att konsolen fortsatt sälja stadigt och bra. De senaste siffrorna från den 31 Mars 2026 gör gällande att man sålt 19,86 miljoner enheter globalt.

Efter en nästan obeskrivlig succé med The Legend of Zelda: Breath of the Wild behövde Nintendo egentligen inte göra särskilt mycket mer när det vankades en uppföljare i samma värld. Nya pussel, en ny story och lite nya fiender i samma motor bara. Klart. Slut. 10/10. Att man ändå valde att kasta ut Links permanenta färdigheter genom fönstret och ersätta dem med andra som öppnade för betydligt mycket mer kreativitet, komplett med en betydligt bättre och mer sammanhängande story i en, på alla sätt, mer levande värld, gör att Tears of the Kingdom inte bara är att betrakta som en fullvärdig uppföljare till ett av tidernas bästa spel, utan ett mästerverk som står på helt egna ben. Switch 2-versionen bjuder dessutom på läckrast möjliga grafik i 4K-upplösning.

Death to Chronos! Zagreus bortglömda syster Melinoë är inte glad på Fader Tid, direkt. Tur då att hon har en arsenal av vapen, magi och gudar från grekisk mytologi till sin hjälp, för det är med Hades 2 som det var med dess briljanta föregångare: allt handlar om att att hacka sig fram genom horder och åter horder av fiender för att så småningom dö, komma tillbaka till sin bas, handla lite uppgraderingar, flörta lite med halvgudar och prova en gång till. Bara. En. Gång. Till. Storyn funkar inte riktigt lika bra som den gjorde i Hades, men nästan allt annat är bättre här. Ett otroligt beroendeframkallande spel som bör förbli installerat på din Switch 2, för du lär återkomma (precis som Melinoë!) igen och igen och igen.

Om man kunde paketera ren och skär glädje i en liten, liten kassett så hade resultatet förmodligen sett ut ungefär som Donkey Kong Bananza. Musiken är så glad, så glad. Grafiken är så färgglad, så färgglad. Donkey Kong är glad också. Och Pauline är glad. Och bananerna är så gyllene och goda och säkert lite glada också. Och hela världen går att slå sönder i ett glatt litet raseriutbrott. På många sätt märks det att det är teamet bakom Super Mario Odyssey som har utvecklat Bananza. Den öppna världen, fylld av hemligheter att leta upp och samla på, skvallrar om det. Men på andra sätt är det här, faktiskt, en helt unik plattformsupplevelse där Donkey Kongs karaktärsspecifika färdigheter (slå sönder allt) tvingar hjärnan att tänka om. Ett absolut måste för dig som tycker att glädje är kul.

Oj, oj, oj. Det är nu snart tio(!) år sedan The Legend of Zelda: Breath of the Wild fick varje Switch-ägare att klia sig djupt i hårbotten och utbrista ”Usch!” inför vad som bara kan beskrivas som ett enormt kliv framåt för open world-äventyrande i allmänhet och The Legend of Zelda i synnerhet. Breath of the Wild är inte bara ett mästerverk. Det är, förmodligen, the mästerverk. Ta dig an världen och allt det underbara, livsfarliga, hemlighetsfulla, vackra och fula den har att erbjuda i vilken ordning du vill, hur du vill, och dessutom när du vill (tack vare Switchens bärbara och stationära format). I Switch 2-versionen får du dessutom, precis som i fallet med uppföljaren Tears of the Kingdom, förbättrad grafik och 4K-format på TV, och det vill man ju gärna ha.

Trots en minst sagt tuff start har Cyberpunk 2077 långsamt, patch efter patch efter patch, förbättrats, vuxit och blommat ut till en helt unik och säregen spelupplevelse som bjuder på en djupt dyster och pessimistisk bild av framtiden. I Night City är det våld, sex och droger som gäller. Vem du än är så är du bara en spelare på ett schackbräde, en peng i någon annans Jack Vegas-maskin, en springare i någon annans ärende. Ändå är det underbart att existera här. Att uppleva den här världen. Att sno en motorcykel och cruisa fram över gatorna med gasen i botten. Att hacka sig längst in på en strippklubb för att byta några ord med bossen. Att klara sig mot alla odds. Ultimate Edition innehåller både grundspelet och den suveräna expansionen Phantom Liberty, och flyter finfint på Nintendo Switch 2.

Det finns goda skäl till att sagan om Geralt of Rivia är så omhuldad och älskad som den är. Den är skitig, lång och brokig, och den tredje och avslutande delen är den överlägset bästa. Här kan du bosätta dig i hundratals timmar, ge dig ut på jakt efter polska mytologiska väsen och monster, och upptäcka en värld som bara växer och växer, såväl på bredden och höjden som på djupet. Det släpptes förvisso redan 2015 men är fortfarande så snyggt att ögonen blöder, och att CD Projekt Red än idag fortsätter att släppa uppdateringar och nytt innehåll visar att det fortfarande finns en aktiv spelarbas, något som är väldigt (väldigt) ovanligt när det kommer till singleplayer-spel i rollspelsgenren. Roach är och förblir dessutom spelvärldens bästa häst.

När Final Fantasy VII släpptes 1997 till Playstation så var det dåtidens kanske snyggaste och mest imponerande spel, alla kategorier. Det hade cinematiska och berättarmässiga ambitioner som stod över allt annat och förtjänar till fullo den kultstatus som det besitter än idag. När Square Enix nu släpper nyversioner i hela tre(!) fullskaliga delar har man valt att utvinna så mycket som möjligt ur varje enskild beståndsdel, på gott och ont. En NPC som tidigare hade en dialogruta att bjuda på har nu en helt egen kedja av sidequests. En plats på kartan som tidigare bestod av ett hotell och en liten affär har nu blivit ett levande samhälle. Final Fantasy VII: Rebirth går ofta alldeles för långt, men det går samtidigt inte att värja sig från karaktärerna, musiken, röstskådespeleriet och charmen.

Metroidvania-genren har verkligen varit stekhet de senaste åren, men att det skulle vara, typ, tre killar från Australien som skulle komma att regerera som herrar på täppan – över Metroid, över Castlevania, över Ori and the Blind Forest, över Prince of Persia: The Lost Crown, över Nine Sols, över Blasphemous, över Axiom Verge och över Dead Cells – ja, det var det nog ingen som kunde tro på förhand. Hollow Knight: Silksong expanderar originalet på alla sätt och vis, lämnar över tyglarna till den nya huvudkaraktären Hornet och bjuder in till ett litet epos i två dimensioner som förvisso är svårt som djävulen, men som också så ljuvligt vackert, polerat och välspelande att vi redan längtar efter mer.

Ta en skopa Minecraft, addera lite Animal Crossing, tillsätt teamet bakom Dragon Quest: Builders och lägg på en av vår tids mest älskade franchises så har du Pokémon Pokopia. Oavsett om du är sju eller sjuttio år så vågar vi garantera att du inte kommer att kunna värja dig för 2026 års kanske allra mest beroendeframkallande lifesim. Även om det tar någon timme eller fem att komma förbi det inledande, extremt barnvänliga, tutorial-området så kommer du snart ha fullt upp med att bygga, hugga, hacka, planera, inreda och kultivera ditt alldeles egna paradis. Alltsammans till tonerna av avslappnade wurlitzer-ackord och en enslig bris som drar över träden. Det här är en solklar rekommendation för alla som äger en Nintendo Switch 2, och en fullgod anledning att skaffa konsolen om du inte redan har den.

Mario Kart är en av Nintendos bäst säljande franchises av en anledning, och alla som någonsin ägt en Nintendo-konsol vet att Mario Kart liksom hör till. Det ska bara finnas där, redo när du får oväntat besök. I det urmysiga Mario Kart World kan 24 förare göra upp i det klassiska Grand Prix-läget, men varför inte ge sig på det nya battle royal-liknande Knockout-läget istället? Racingen är densamma, men de pulshöjande insatserna är högre än någonsin. Något annat som är nytt den här gången är den öppna världen som innebär att du kör från ett race till nästa och upplever hur banorna liksom sys ihop. Detta är både till spelets för- och nackdel då vi kan sakna lite, lite av den briljans som fanns i banorna i föregångaren Mario Kart 8 Deluxe, men det öppnar å andra sidan för ett free roam-läge där du kan utforska och lösa utmaningar i världen på ett sätt som vi aldrig sett tidigare i ett Mario Kart-spel.