The Hidden

Du kanske tror att du minsann redan har sett alla maffiga, underhållande och allmänt kungliga actionrullar från åttiotalet. I så fall har jag väldigt glada nyheter till dig. Det finns nämligen en rätt så stor och god chans att du aldrig har sett Jack Sholders mästerverk The Hidden från 1987. 

Vi snackar en fartfylld, blodig och kopiöst underhållande action/skräck/sci-fi-hybrid med hög budget och Twin Peaks-stjärnan Kyle MacLachlan (eller Fallout-serien på Amazon Prime kanske är en bättre referens för yngre läsare) i en av huvudrollerna. Han spelar en mycket säregen FBI-agent som tvingas samarbeta med en Los Angeles-polis (Michael Nouri) efter en rad märkliga fall där till synes vanliga människor plötsligt förvandlats till mordiska galningar med en förkärlek till snabba sportbilar och hårdrock.

Det skulle förvåna mig väldigt mycket om inte Rockstar sneglade på denna innan de kokade ihop GTA-spelen. Stora delar av The Hidden känns nämligen som att se någon röja järnet i GTA. Sno snabba bilar, brassa ihjäl människor och vräka på med tuff musik. Det är 97 minuter fullt ös. Här finns knappt en lugn stund, utan det är i princip härligt slafsiga skottlossningar, grymma biljakter, stora explosioner och coola one-liners som slängs rätt i nyllet på en från det att den börjar tills det att eftertexterna rullar. Allt paketerat i den där snygga och påkostade skruden som Hollywoodfilmer i stort sett fick per automatik på den här tiden. Sholder, som tidigare regisserat underskattade slashern Alone in the Dark och mindre lyckade Terror på Elm Street 2 – Freddys hämnd, visar prov på stor hantverksskicklighet och balanserar hela tiden snyggt mellan ösig action och underhållande replikskiften huvudkaraktärerna sinsemellan. 

Det fina samspelet mellan MacLachlan och Nouri är definitivt en av de största anledningarna till varför The Hidden underhåller så ofantligt mycket som den gör. Tänk klassiska personlighetskrockar enligt buddyfilmsmallen och du får snabbt en bra bild av vad du har att vänta dig. MacLachlans excentriska FBI-agent känns för övrigt lite som ett genrep inför hans ikoniska tolkning av det som är en av tidernas bästa TV-seriekaraktärer: Dale Cooper i Twin Peaks.

Visst, den tappar lite mot slutet när saker och ting ska förklaras och avslutningen blir därför något framstressad, men det är liksom petitesser i sammanhanget och The Hidden är utan tvekan en av åttiotalets mest förbisedda actionpärlor. En film jag älskar lika mycket idag som jag gjorde när jag såg den för första gången på inspelad VHS för trettio år sedan.