Cowabunga! Precis som genom alla tider, alla olika perioder inom spelhistorien, fanns det under 8- och 16-bitsgenerationerna gott om omtyckta spel som sålde väldigt bra men i grunden aldrig fungerade som det var tänkt. Detta har historien i de flesta fall sen länge suddat ut, men jag har letat fram en hel hög av dem, spelat de på nytt och konstaterat att det initiala känslan från sena 80-talt / tidigare 90-talet i allra högsta grad stämde. Här kommer fem älskade, omtyckta, populära retroklassiker som alla sålde multum men aldrig var något annat än risiga.
05
SONIC THE HEDGEHOG 3
SEGA
1994
Att utvecklingen av Sonics tredje spel var problemkantad är idag ingen konst att se. Direkt jämfört med Sonic the Hedgehog 2 blir det snabbt uppenbart att detta är det klart sämre spelet och att framförallt bandesignen inte stämmer. Det där patenterade, för Sonic så ikoniska flytet finns inte här och det finns delar av grafiken också som skalats märkligt. När man idag väljer att blicka tillbaka och pratar om storheten i Sonics intåg på spelmarknaden pratar man inte sällan om "trilogin" men enligt mig är det de två första som är värda att hyllas, inte detta. Inte alls.
04
SPACE HARRIER II
SEGA
1988
Jag minns att jag spelade ettan i en arkadhall på en risig, stinkande Finlands-färja som ungsnorvalp och jag minns såklart att jag köpte uppföljaren till Mega Drive för mina julklappspengar. Det borde jag aldrig ha gjort, för hur mycket nostalgi vi än dränker detta spel i såhär alla dessa årtionden senare – är det fortfarande en skräpdoftande upplevelse baserat på en korkad spelidé. Att sväva runt i Faluröd joggingdress och skjuta actiongenrens mest generiska fiender var inte roligt 1988 och det är absolut inte roligt 2026.
03
THE LION KING
VIRGIN INTERACTIVE
1994
När det inom spelkretsar pratas om högkvalitativa filmlicensspel nämns såklart alltid Ducktales, Goldeneye 007, The Chronicles of Riddick: Escape From Butcher Bay samt… Lejonkungen till Super Nintendo / Mega Drive. Vilket på flera sätt alltid förbryllat mig, inte minst när andra Disney-titlar som Djungelboken eller varför inte Hercules till Playstation (1) var markant bättre. The Lion King var haussat, men det var tyvärr aldrig särskilt bra då, och är helt ospelbart idag på grund av dess idiotiska svårighetsgrad och vedervärdiga hitboxar som aldrig stämmer.
02
ALTERED BEAST
SEGA
1988
Jag minns snacket inför lanseringen av Sega Mega Drive och medföljande releasetiteln Altered Beast. Brittiska Computer and Video Games beskrev det som tidernas mest avancerade spel rent grafiskt. Ren teknisk ultrabriljans, tydligen, och pratade specifikt om hur den grekiska gladiatorn i huvudrollen förvandlades till en varulv via ett enkelt knapptryck. Det såg så lovande ut på förhand men det var bedrövligt trist och så styltigt att jag minns att jag tröttnade på under 15 minuter.
01
TEENAGE MUTANT ninja TURTLES
konami
1989
1989 spelade alla mina kompisar ett och samma spel till Nintendos ljusgrå 8-bitsburk; Teenage Mutant Ninja Turtles signerat Konami. Alla spelade det och alla pratade på skolgården om hur långt de hade kommit, vilka världar eller snarare "delar" av kartan de nått och vilka attacker de föredrog. Jag spelade det för första gången hemma hos barndomskompisen Lönnå® och slogs redan då av hur ohyggligt bökigt dålig spelkontrollen var. Inte nog med att fienderna var för många, för dödliga och sköldpaddornas förmåga att motstå skada var för klen, de rörde sig så yxigt och utan animationsavbrott att det var som att försöka spela snooker med ett snöre. Detta är enligt mig det allra sämsta "älskade" retrospelet genom alla tider.
Njae håller inte med om Sonic the hedgehog 3. Det var absolut inget banbrytande spel som tog serien till nya höjder inte.
2an fick till det perfekt här. Jag kan också hålla med om att bandesignen inte är lika snyggt utförd som sin föregångare .
Tycker ändå att det är ett mycket trevligt å skoj plattforms lir om man är sugen på mer av samma. Särskilt med Sonic & Knuckles , å allt extra gott man får till om man pluggar ihop dessa kasseter.
Jag är världens största fan av Turtles, och älskade såklart skiten ur det där spelet när jag var liten. Trots att det var helt omöjligt att klara, och hade rätt lite Turtles känsla (Om du jämför med tvåan) och såklart var rätt dåligt. Det är roligt hur det funkade då. I brist på annat så nöjde man sig rätt bra med det lilla man hade. Var bara att gilla läget. För det var trots allt Turtles, och det var det enda viktiga.
Turtles och Shadow Warrior/Ninja Gaiden är fortfarande nog de svåraste spelen jag spelat. Dark Souls och blahblah har ingenting mot dessa två. Men Ninja Gaiden har man ju klarat av på äldre dagar. Turtles däremot... fy helvete för de otroligt långsamma hoppen och sega animationerna. Leonardo tar väl minst en hel sekund på sig per slag. Älskar dock spelet trots allt!
@Petter Hegevall Lion King ligger nog i lä jämfört med trojan - om vi snackar usla hitboxar i alla fall, hehe. Ninja Gaiden 1 är inte dåligt det heller. När svärdet sticker rakt igenom fladdermössen men inte får någon hit detection.
Jag startar Turtles 1 ibland bara för introlåtens skull. Men spelet är jag klar med i övrigt. Ingen höjdare direkt.
Minns med värme hur många tjugo-drachmer-mynt jag matade Altered Beast-maskinen i arkadhallen i Grekland. Men … det var aldrig ett särskilt bra spel. För att inte tala om hur genomuselt Turtles var🙈 Allting var inte bättre förr …
Dom skulle löst Sonic 3 och Sonic & Knuckles fadäsen på ett snyggare sätt. Tillsammans blir dom ett otroligt bra spel med snygga banor och minnesvärt soundtrack. Masato Nakamura i all ära men Ice Cap, Flying Battery, Sandopolis, Sky Sanctuary, Lava Reef låter så makalöst bra! För att inte tala om bossfight theme’t från Sonic & Knuckles, viken jävla banger 🔥 Om båda liren fanns komplett på ett och samma kassett så hade jag nog korat det till det bästa av dom tre.
Jag måste också hålla med kommentarerna här om Sonic 3. Det ska ju förstås spelas ihop med Sonic and Knuckles. Gör man det så anser jag att det vi får på vissa plan är det mest ambitiösa spelet i serien. Det är en annan inriktning, men det ser jag som possitivt. Mer story och atmosfär, större banor med mer fokus på urforskning, (Sonic behöver inte alltid va snabb för att vara bra) Men så gillar jag också master system-versionen av sonic 1. Mer integrering med omgivningen, så som olika sköldar osv. Vansinnit bras soundtrack. Sedan hade det kanske blivit ä'nnu bättre om man tog kanske de 8 bästa banorna från båda spelen, och släppte som Sonic 3. Då hade man löst utrymmesproblemet och ändå fått detöverlägset strösta spelet i serien hittils.
Turtles står för ett av mina tidigaste "mind-blown" ögonblick. När jag hemma hos en kompis fick se detta i rörelse kunde min hjärna knappt hantera hur omänskligt/omöjligt coolt det var. På flera sätt var det nog fröt ur vilket hela mitt spelintresse växte.
Men det kanske är ett kärt minne som är bäst att låta vara orört!
Turtles fick man ju ångest så fort man kom till vattenbanan med elektriciteten 😬. Sedan har jag för mig att om man klarade banan så kom man ut på kartan. Då vart man förvirrad vart man skulle och sen var det kört på någon av banorna.
Angående Lejonkungen håller jag inte med. Visst var det svårt men har för mig det blev enklare efter ca första halvan, möjligen efter " de kastande aporna" banan. Klarade nog ut det.
Turtles1: Ja förvirringen var total efter vattenbanan. Dels, hur fan klarade jag detta? Och sen vart fan ska jag nu? 😅
Lion King: Det finns definitivt några trösklar efter aporna. Aporna är mest pusselsvårt, det är strutsfärden som har väldigt konstiga hitboxar (för att undvika grenarna i träden). Sen pricka flodhästsvansarna med tassen är ganska knepigt också.
Bana 3 med alla hyenor är absolut svårast stället i spelet på hard mode. I vattenfall/hakuna matata-banan måste man ha plattformsskills för vattenfallet och sen har bossen där (stora apan) ett väldigt konstigt mönster och kanske mest ologiska stället i hela spelet.
Sen kommer lava banan med långsamma lilla plattformen på lavan när de där fladdermössen kommer.
Näst sista banan är labyrinten som också kan vara en killer. Värre än aporna ändå?
Sen ska man lista ut Scar som är lite lurigt, särskilt på Mega Drive med tre knappar vill jag minnas man behöver ett specialkommando för att greppa honom. Jag hade i alla fall problem med det som ungdom.
Förvånadsvärt varierat gameplay ändå.
Jag håller med om att Lion king inte är så svårt när man listat ut saker, det är egentligen inte jättetight i alla fall, om du frågar mig.
Lejonkungen tycker jag är bra, och det håller fortfarande. Och såå svårt är det inte.
Turtles älskade jag på något märkligt sätt på min C64. Kartongen var så sjukt snygg och det räckte på något sätt. Jag kom ingenstans i spelet... Kom en gång ut på kartan, därefter minns jag att det sket sig direkt. Men var något magiskt skimmer över allt som hade med Turtles att göra när man var liten.
Fanns förövrigt otroligt många obskyra skräpspel till C64. Särskilt om man köpte kopierade multikassetter i Polen. Jag hade nog ett gäng favoritspel som ingen annan i Sverige ens visste om fanns :)
Sen kan du tycka det är ospelbart. Håller med dig om många väldigt otydliga hitboxar, vilket ger en tröskel på många ställen. Men får man lite grepp om dom så är inte spelet så jättetight jämfört med många andra spel från NES/SNES eran faktiskt. Personligen tycker jag det är ett underbart plattformsspel.
Vi använder cookies för att sajten ska fungera och – med ditt samtycke – för
statistik och marknadsföring. Du väljer själv vad du godkänner.
Läs mer i vår cookiepolicy.
Krävs för att sajten ska fungera – inloggning, säkerhet och dina cookie-val. Kan inte stängas av.
Kommer ihåg dina val, t.ex. vilka artiklar du redan sett.
Hjälper oss förstå hur sajten används, anonymiserat.
Används för att visa relevant annonsering.
Cookies vi använder
Cookie
Kategori
Syfte
Lagring
wordpress_logged_in_*
Nödvändig
Håller dig inloggad. Sparas bara mellan besök om du kryssar i ”Håll mig inloggad” när du loggar in.
Sessionen – 90 dagar med ”Håll mig inloggad”
wordpress_sec_*
Nödvändig
Skyddar din inloggning i adminläget.
Sessionen – 90 dagar med ”Håll mig inloggad”
missil_cookie_consent
Nödvändig
Sparar dina cookie-inställningar.
6 månader
missil_theme
Nödvändig
Kommer ihåg om du valt ljust eller mörkt tema.
6 månader
missil_poll_voter
Nödvändig
Håller reda på att du redan röstat i sidokolumnens omröstning.
1 år
missil_reco_seen
Inställningar
Kommer ihåg vilka artiklar du sett så att rekommendationer inte upprepas.
7 dagar
Välkommen till
Logga in
Välkommen tillbaka, fortsätt där du slutade
Eller logga in med
Har du inget konto?
Skapa konto
Bli en del av sveriges nygamla spelcommunity
Eller registrera med
Har du redan ett konto?
Återställ lösenord
Ange din e-postadress så skickar vi en återställningslänk
RETROARTIKEL
RETROARTIKEL
RETROARTIKEL
Kommentarer (21)
Logga in för att kommentera.
Space Harrier 1 var dock rätt kul i arkadsammanhang vill jag minnas. Ett gäng
5-kronor, kronisk svettlukt och en konstant rädsla att dom lite äldre folkölskillarna som rörde sig i lokalen.
🤣 jag ser att arkad hallarna satte sina spår i dig.
Njae håller inte med om Sonic the hedgehog 3. Det var absolut inget banbrytande spel som tog serien till nya höjder inte.
2an fick till det perfekt här. Jag kan också hålla med om att bandesignen inte är lika snyggt utförd som sin föregångare .
Tycker ändå att det är ett mycket trevligt å skoj plattforms lir om man är sugen på mer av samma. Särskilt med Sonic & Knuckles , å allt extra gott man får till om man pluggar ihop dessa kasseter.
Och flerspelarläget var roligt :)
Jag är världens största fan av Turtles, och älskade såklart skiten ur det där spelet när jag var liten. Trots att det var helt omöjligt att klara, och hade rätt lite Turtles känsla (Om du jämför med tvåan) och såklart var rätt dåligt. Det är roligt hur det funkade då. I brist på annat så nöjde man sig rätt bra med det lilla man hade. Var bara att gilla läget. För det var trots allt Turtles, och det var det enda viktiga.
Turtles och Shadow Warrior/Ninja Gaiden är fortfarande nog de svåraste spelen jag spelat. Dark Souls och blahblah har ingenting mot dessa två. Men Ninja Gaiden har man ju klarat av på äldre dagar. Turtles däremot... fy helvete för de otroligt långsamma hoppen och sega animationerna. Leonardo tar väl minst en hel sekund på sig per slag. Älskar dock spelet trots allt!
Sant, men jag tror tametusan att Trojan (NES) var värst. Det var så svårt att Double Dragon vs Battletoads framstår som enkelt i jämförelse.
@Petter Hegevall Lion King ligger nog i lä jämfört med trojan - om vi snackar usla hitboxar i alla fall, hehe. Ninja Gaiden 1 är inte dåligt det heller. När svärdet sticker rakt igenom fladdermössen men inte får någon hit detection.
Jag startar Turtles 1 ibland bara för introlåtens skull. Men spelet är jag klar med i övrigt. Ingen höjdare direkt.
Så blir det någon Zelda-recension?
Jajjemen, Kimbo® jobbar med den för fulla schpätt.
Minns med värme hur många tjugo-drachmer-mynt jag matade Altered Beast-maskinen i arkadhallen i Grekland. Men … det var aldrig ett särskilt bra spel. För att inte tala om hur genomuselt Turtles var🙈 Allting var inte bättre förr …
Dom skulle löst Sonic 3 och Sonic & Knuckles fadäsen på ett snyggare sätt. Tillsammans blir dom ett otroligt bra spel med snygga banor och minnesvärt soundtrack. Masato Nakamura i all ära men Ice Cap, Flying Battery, Sandopolis, Sky Sanctuary, Lava Reef låter så makalöst bra! För att inte tala om bossfight theme’t från Sonic & Knuckles, viken jävla banger 🔥 Om båda liren fanns komplett på ett och samma kassett så hade jag nog korat det till det bästa av dom tre.
Håller med. Inte mycket nytt som tillförs från sin föregångare spelmässigt , men ändå en trevlig och maffig uppföljare . Fina banor å grym musik.
Jag måste också hålla med kommentarerna här om Sonic 3. Det ska ju förstås spelas ihop med Sonic and Knuckles. Gör man det så anser jag att det vi får på vissa plan är det mest ambitiösa spelet i serien. Det är en annan inriktning, men det ser jag som possitivt. Mer story och atmosfär, större banor med mer fokus på urforskning, (Sonic behöver inte alltid va snabb för att vara bra) Men så gillar jag också master system-versionen av sonic 1. Mer integrering med omgivningen, så som olika sköldar osv. Vansinnit bras soundtrack. Sedan hade det kanske blivit ä'nnu bättre om man tog kanske de 8 bästa banorna från båda spelen, och släppte som Sonic 3. Då hade man löst utrymmesproblemet och ändå fått detöverlägset strösta spelet i serien hittils.
Turtles står för ett av mina tidigaste "mind-blown" ögonblick. När jag hemma hos en kompis fick se detta i rörelse kunde min hjärna knappt hantera hur omänskligt/omöjligt coolt det var. På flera sätt var det nog fröt ur vilket hela mitt spelintresse växte.
Men det kanske är ett kärt minne som är bäst att låta vara orört!
Turtles fick man ju ångest så fort man kom till vattenbanan med elektriciteten 😬. Sedan har jag för mig att om man klarade banan så kom man ut på kartan. Då vart man förvirrad vart man skulle och sen var det kört på någon av banorna.
Angående Lejonkungen håller jag inte med. Visst var det svårt men har för mig det blev enklare efter ca första halvan, möjligen efter " de kastande aporna" banan. Klarade nog ut det.
Turtles1: Ja förvirringen var total efter vattenbanan. Dels, hur fan klarade jag detta? Och sen vart fan ska jag nu? 😅
Lion King: Det finns definitivt några trösklar efter aporna. Aporna är mest pusselsvårt, det är strutsfärden som har väldigt konstiga hitboxar (för att undvika grenarna i träden). Sen pricka flodhästsvansarna med tassen är ganska knepigt också.
Bana 3 med alla hyenor är absolut svårast stället i spelet på hard mode. I vattenfall/hakuna matata-banan måste man ha plattformsskills för vattenfallet och sen har bossen där (stora apan) ett väldigt konstigt mönster och kanske mest ologiska stället i hela spelet.
Sen kommer lava banan med långsamma lilla plattformen på lavan när de där fladdermössen kommer.
Näst sista banan är labyrinten som också kan vara en killer. Värre än aporna ändå?
Sen ska man lista ut Scar som är lite lurigt, särskilt på Mega Drive med tre knappar vill jag minnas man behöver ett specialkommando för att greppa honom. Jag hade i alla fall problem med det som ungdom.
Förvånadsvärt varierat gameplay ändå.
Jag håller med om att Lion king inte är så svårt när man listat ut saker, det är egentligen inte jättetight i alla fall, om du frågar mig.
THE LION KING är ju svinbra. Ett av mina favoritspel på megadrive.
Lejonkungen tycker jag är bra, och det håller fortfarande. Och såå svårt är det inte.
Turtles älskade jag på något märkligt sätt på min C64. Kartongen var så sjukt snygg och det räckte på något sätt. Jag kom ingenstans i spelet... Kom en gång ut på kartan, därefter minns jag att det sket sig direkt. Men var något magiskt skimmer över allt som hade med Turtles att göra när man var liten.
Fanns förövrigt otroligt många obskyra skräpspel till C64. Särskilt om man köpte kopierade multikassetter i Polen. Jag hade nog ett gäng favoritspel som ingen annan i Sverige ens visste om fanns :)
Hmm.. Lejonkungen har väl 144 krediterade personer (länk) Dave Perry nämns inte ens? Så skulle gärna vilja höra mer :)
https://www.mobygames.com/game/2077/the-lion-king/credits/snes/?utm_source=chatgpt.com (öppnas i ny flik) (www.mobygames.com)
Sen kan du tycka det är ospelbart. Håller med dig om många väldigt otydliga hitboxar, vilket ger en tröskel på många ställen. Men får man lite grepp om dom så är inte spelet så jättetight jämfört med många andra spel från NES/SNES eran faktiskt. Personligen tycker jag det är ett underbart plattformsspel.
Jag blandar ihop det (just den biten) med Aladdin, ändrar. 😇