JBL Quantum 120

JBL går från klarhet till klarhet med den nya Quantum-serien. Det nya flaggskeppet JBL Quantum 850 övertygade så pass att Hegevall delade ut maxbetyg i sin recension, och Quantum 520 som kostar strax norr om tusenlappen imponerade storligen på mig. Mycket tack vare sina 50-millimeters kolfiberelement som levererar en omedelbart inneslutande och explosiv ljudupplevelse, och dessutom är de ju så vansinnigt responsiva och enkla att ta med sig och byta mellan PC, Switch 2, Playstation 5 och Xbox (förutsatt att du köper X-modellen).

Ändå är det kanske här, i JBL Quantum 120 för 500 kronor, som jag blir som allra mest imponerad och lycklig. För ljudet jag får här, det är precis lika bra som till Quantum 520, men till en prislapp som sätter en ny ribba för hela budgetsegmentet. De här kommer nämligen också utrustade med 50-millimeters kolfiberelement, precis som sina storasyskon, och ljudet är så bra att jag måste dubbelkolla, trippelkolla och sen kontrollera en extra gång, för säkerhets skull, att jag inte har blandat ihop modellerna.

Här finns ingen brusreducering alls, men lurarna sitter tätt över öronen (utan att bli för varma) och vid spelande stängs precis allt annat ute. Ljudbilden, som du för övrigt har detaljkontroll över tack vare Quantum Engine-mjukvaran, är omedelbart kraftfull, bombastisk och närvarande, utan att tappa detaljer och rum. Här kan du, om du vill, dra upp basen i EQ:n och få så överdrivet mycket botten att det blir direkt obehagligt, men det är bra. Man vill alltid ha ett överskott och då kunna dra ned, snarare än att sakna trycket i botten.

Här finns också en detaljrikedom som helt enkelt inte borde kunna existera i såhär billiga lurar, och särskilt inte i de lägre frekvenserna. På hög volym kan man liksom känna i kroppen hur en bil drar förbi alldeles intill i Cyberpunk: 2077, eller hur ett vattendrag dånar någonstans under fötterna i källarvåningarna i Castlevania: Belmont’s Curse. När jag engageras i någon form av strid, oavsett om det skjuts med automatkarbin i Call of Duty: Modern Warfare 4 eller hackas zombies i Valor Mortis, är jag så innesluten och upptagen av upplevelsen att jag inte längre är kapabel att analysera vad som som faktiskt händer i ljudbilden. Jag vet bara att jag är där, på plats, och att jag inte saknar någonting. Helhetsintrycket är återigen otroligt imponerande för ett par lurar som kostar 500 kronor.

Här har du huvudsakligen bara en kompromiss, och det är att lurarna är trådbundna. Ingen Bluetooth. Ingen 2.4 GHz-anslutning. Istället har du en (tunn) kabel som slutar i en 3,5 millimeterskontakt som hanterar både ljud och mikrofon via en och samma anslutning. Om du kan leva med det, då är du hemma.

Själv kan jag inte bara leva med kabelanslutningen: jag välkomnar den. Omfamnar den. För även om jag absolut kan föredra trådlösa gaming-lurar i många lägen för friheten de ger, så är ju sanningen den att jag sitter still när jag spelar, och så fort sladden ligger där på ett bra sätt så är det problemet liksom ur världen. Med kabelanslutning slipper jag tänka på fördröjning över huvud taget. Jag vet att synken mellan mina öron och spelet är hundraprocentig. En annan viktig aspekt för mig är att jag, i och med Quantum 120, äntligen har ett par självklara hörlurar till mina emulator-enheter, och då i första hand AYN Thor, vars inbyggda Bluetooth är så kass att fördröjningen blir helt ospelbar med trådlösa lurar.

Jag har njutit i fulla drag av att spela Persona 5: Royal och Final Fantasy VII på språng de senaste dagarna, för att sedan koppla upp till PC:n när jag kommer hem. Jag har till och med spelat in en och annan podcast med Quantum 120 kopplade direkt till min UAD-förstärkare, och har då haft kul med hur väl min egen röst återges i lurarna i realtid. Jag kommer däremot inte att ersätta mina vanliga, öppna Sennheiser HD 600 som vardaglig arbetshäst, för Quantum 120 blir helt enkelt för aggressiva över öronen efter tre-fyra timmar, och dessutom är de inget vidare på att återge musik.

Jo! Här finns också en avtagbar och riktad 6-millimeters kardiodmikrofon, precis som till Quantum 520. Du kanske inte kommer att spela in några prisvinnande ljudböcker på den, men den fyller sitt syfte alldeles utmärkt såtillvida att den är klart mellanregisterbetonad och kommer fram tydligt, både i game chat och i exempelvis Zoom-möten. Quantum Engine-mjukvaran hjälper dessutom till med brusreducering och kan ta bort tangentbordsljud och annat störande bakgrundsljud i realtid. Till skillnad från Quantum 520 finns här inget fysiskt reglage direkt på lurarna för att blenda mellan spelljudet och chatt-ljudet, men det kommer du ju å andra sidan åt via mjukvaran på PC eller via de flesta konsolers diverse menyer.

Här finns också Quantum Engine-mjukvarans funktion för rumsligt ljud som simulerar digitala rum i olika storlekar, vilket gör att lurarna simulerar 7.1-surroundljud och därigenom ger en bättre förståelse för varifrån ljuden kommer. För mig kostar den här funktionen mer ljudkvalitet än vad den smakar, men för dig som jagar den där extra lilla skärpan i tävlingsspel är det förstås toppen att funktionen finns.

Så, var landar vi någonstans? Jo, högst upp på toppen av berget faktiskt, för även om det naturligtvis finns mängder av lurar till dyrare pengar som presterar bättre och har mer avancerade funktioner, så finns det just nu nästan ingenting på spelmarknaden som är så prisvärt som JBL Quantum 120. Bra ljud är superviktigt för inlevelsen, och här får du – för ynka 500 kronor, återigen – kvalitet, botten, detaljrikedom, bekvämlighet och spelglädje så att det räcker och blir över. Ljudbilden är, såvitt jag kan höra, i princip identisk med JBL Quantum 520, med den lilla skillnaden att storasyskonet har lite bättre byggkvalitet och förstås erbjuder trådlös anslutning.