Sonic Racing: Crossworlds

Det har hunnit gå många år sedan Sega senast försökte utmana kartgenren på allvar med sin blå igelkott i huvudrollen. Serien har visserligen fått flera försök genom åren, men det är först nu som Sonic återvänder till startlinjen i ett spel som verkligen försöker göra något eget med konceptet. Den här gången är det dessutom Sonic Team själva som står bakom ratten. Resultatet är ett fartfyllt racingspel som i många avseenden känns som det mest ambitiösa Sonic-racingspelet hittills.

När Sonic Racing: CrossWorlds först presenterades var det framför allt en idé som stod i centrum, och det är också den som gett spelet sitt namn. Under loppen kan man nämligen färdas mellan olika världar och banor på ett sätt som gör att varje race förändras längs vägen. Istället för att bara köra tre varv på samma bana öppnas portaler som slungar spelarna vidare till nya miljöer. Det är ett upplägg som skapar variation och överraskningar, men som också ibland gör att banorna saknar en tydlig identitet.

Miljöerna hämtas från flera olika delar av Sonics historia. Här dyker bland annat platser upp från spel som Sonic Adventure 2, Sonic Frontiers och Sonic Unleashed. Tanken är förstås att väcka nostalgi hos fansen, och till viss del fungerar det också. Samtidigt märks det att vissa klassiska platser saknas. Jag hade gärna sett mer ikoniska banor, eftersom flera av de som finns i spelet ibland känns lite anonyma när man väl susar igenom dem i full fart.

Det här är egentligen också titelns största svaghet. Trots att tempot är högt och racingen ofta intensiv saknar vissa delar den där tydliga personligheten som man ofta förknippar med Sonic. Banorna kan kännas visuellt snygga men samtidigt lite generiska, och ibland sitter jag efter ett lopp och har svårt att minnas exakt vad som gjorde just den banan speciell.

Karaktärerna är också ett område där jag hade hoppats på lite mer liv. Spelet innehåller visserligen ett stort antal figurer från Sonics universum och de är indelade i olika lag som Team Sonic, Team Dark, Team Rose och Team Chaotix. Det är roligt att se dem alla samlade på startlinjen, men under själva racen märks de inte riktigt så mycket som jag hade önskat. Visst förekommer det vissa reaktioner när rivaler möts, men jag saknar mer dialog och små kommentarer under loppen. Resultatet blir att valet av förare inte känns lika betydelsefullt som det borde göra.

Det finns dock flera saker som fungerar riktigt bra. Spelupplägget är snabbt, kaotiskt och ofta väldigt underhållande. Lopptempot är högt och racen blir ofta oförutsägbara tack vare alla föremål och genvägar som finns längs banorna. Sonic Racing: Crossworlds lyckas dessutom kombinera arkadracing med en känsla av kontroll som gör att det faktiskt kräver lite skicklighet att vinna konsekvent.

För den som föredrar att spela ensam finns dessutom ett hyggligt utbud av spellägen. Traditionella Grand Prix-turneringar samsas med Time Trials där man kan försöka slå sina bästa tider. Dessutom finns Race Park som fungerar som ett trevligt komplement och erbjuder fler sätt att testa sina färdigheter bakom ratten. Spelet erbjuder också en rad olika karaktärer från Sonics universum, vilket gör att startfältet känns både varierat och nostalgiskt. Här finns allt från självklara namn till lite mer oväntade figurer som kanske inte alltid brukar få lika mycket uppmärksamhet. För fans av serien är det svårt att inte uppskatta bredden i startfältet.

Trots vissa brister är helhetsintrycket ändå positivt. Sonic Racing: CrossWorlds är ett spel som bjuder på snabb och lättillgänglig racing, men som samtidigt har tillräckligt med variation för att hålla intresset uppe. Det är kanske inte ett spel som kommer att förändra genren eller få konkurrenterna att darra av skräck, men det gör mycket rätt och visar att Sega fortfarande kan leverera underhållande kartspel.

Dessutom verkar Sega ha stora planer för spelets framtid. Flera nya karaktärer och samarbeten är redan på väg, där figurer från helt andra serier ska dyka upp och bränna gummi. Redan nu går det nämligen att spela som bland annat Steve från Minecraft, Joker från Persona 5, Ichiban Kasuga från Yakuza: Like a Dragon och AiAi från Super Monkey Ball. Det innebär att universumet lär fortsätta växa och att nya överraskningar kan vänta runt nästa kurva.

Efter många timmar på de färgstarka banorna känner jag i alla fall att jag inte riktigt är färdig än. Sonic Racing: CrossWorlds är kanske inte perfekt, men det är ett underhållande racingspel som gör mycket rätt och som lyckas fånga den där fartfyllda känslan som alltid varit Sonics signum. Och med tanke på hur snabbt allt går ute på banorna är det svårt att inte vilja köra ett lopp till.