Die Hard

”Yippee-ki-yay, motherfucker!” Det finns såklart inte särskilt många actionfilmer, genom filmhistorien, som är mer klassiska och mer älskade än John McTiernans fantastiska adaption av den bästsäljande bokthrillern Nothing Lasts Forever av Roderick Thorp. Alla har vi sett den. Alla älskar vi den, och det finns verkligen inte särskilt många 80-talsrullar som har åldrats lika extremt väl som denna. För Die Hard… Är då, som du, ett odödligt mästerverk.

Men det var en problematisk produktion, minst sagt. Manuset genomgick otaliga skepnader, skrevs om i omgångar och när inspelningen rullade igång fanns det knappt en enda färdig scen att inleda med, vilket gjorde att samtliga inblandade improviserade hej vilt. Både McTiernan och Willis har pratat om hur mycket av den inspelade dialogen i Die Hard som är improvisation, något som naturligtvis skänker filmen en spontan äkthet och en attityd som är enkel att älska. Historien om den luttrade, stenhårde men utseendemässigt anspråkslösa New York-snuten som hamnar mitt i ett terroristgisslandrama på självaste julafton, är klassisk medan Bruce Willis rolltolkning som den attitydsfriska McClane samt teaterapan Alan Rickmans ikoniska terrorist Hans Gruber står sig som två av filmhistoriens starkaste och mest minnesvärda karaktärer.

Min favoritscen i Die Hard har alltid och kommer alltid att vara ”Shoot deh glaaaass”-sekvensen där en skolös barfota-McClane utrustad med nynorpad MP4:a sätter hårt mot hårt mot de skjutglada tyska terroristerna som luskar ut att om de pangar sönder glasväggarna, då tvingar polisen att springa över skärvorna vilket rimligen bör sakta ned hans annars så svårfångande framfart. Det finns så mycket karaktär i den här filmen, nerv, suverän attityd och lysande karaktärer att den utan tvekan går att kika igenom en gång i månaden, året runt – i alla år, utan att tröttna. Jag har sett Die Hard varje jul nu sedan jag var 13 och tröttnar aldrig. McTiernans snillrika regi här slås endast av hans felfria insats med Predator och Willis likt Rickman gör ju sina livs bästa rollinsatser här, båda två.

Hans Gruber: ”This time John Wayne does not walk off into the sunset with Grace Kelly.”
John McClane: ”That was Gary Cooper, asshole.”

Die Hard är ett mästerverk. Mest troligt den bästa actionfilmen som någonsin konstruerats tillsammans med Terminator 2 och själva mallen som allt annat mäts mot, jämförs med. Att se om den idag, ger samma nöje som erbjöds 1988 och det blir så snabbt så tydligt att riktigt bra film aldrig egentligen åldras. Inga datoreffekter, inga reshoots, inga green screens och inga intvingade licenser, namnstarka divor eller fillers. Ren, rå, riktig action när den är som allra, allra bäst.