Coyote vs Acme

Filmbolagsvärlden är en märklig sådan. För när Warner beslutade sig för att kasta både denna film samt Batgirl i soptunnan, trots att båda var i stort sett helt färdigställda, var det såklart många av oss som inte begrep ett dyft. Det framkom tidigare att det hela var gjort för att kunna skriva av diverse miljardskatter för den namnstarka filmbolagsgiganten och folket bakom denna familjefilm kunde inget göra. Fansen… Kom till undsättning, dock. Det samlades in tusentals namn och protesterna mot Warners agerande var högljudda och långvariga.

Alla har vi sett Looney Tunes-klassikern om Wile E. Coyote och hans evinnerliga jakt på ärkerivalen Road Runner, som i ett halvt århundrade kommit undan den klantige prärievargens försök till mord. Jag växte upp med den ilsnabba tuppgöken och hans ”Meep” och precis som i fallet med Tom & Jerry samt Hanna-Barberas Dastardly and Muttley in Their Flying Machines (fånga duvan!) så är ju denna historia en av de simplare som gjorts, från en tid där det räckte med två radikalt olika djur som bara ville ha ihjäl varandra. Hela tiden.

I Coyote vs Acme (som skrivits av James Gunn) har Wile E. Coyote helt enkelt fått nog på Acmes skitprodukter som i årtionden gjort att han hela tiden misslyckats med att döda Road Runner, varpå han hyr in en virrig småstadsadvokat för att stämma världens största företag, för deras bristfälliga produktkvalitet. Det handlar om den lilla, betydelselösa konsumenten mot det enorma, övermäktigt korrupta, internationella konglomeratet och i rollen som advokaten ser vi Saturday Night Live / MacGruber-veteranen Will Forte, som gör riktigt bra ifrån sig.

På samma sätt som i Space Jam eller Roger Rabbit består denna film en mix mellan riktiga skådespelare och tecknade figurer. Klassiskt upplägg som passar en klassisk TV-serie, som jag aldrig vill se i 3D-animerad Pixar-skrud. Storyn är flamsigt sketchaktig, humorn består såklart av 100% slapstick och det trillas, sprängs och hamras med slägga-mot-kranium här än i någon film som någonsin har släppts. Temat här är mod, vänskap, civilkurage, korruption, girighet och för det mesta fungerar både berättandet, det rappa tempot och den minst sagt flamsiga humorn riktigt bra. Jag är faktiskt förvånad över vilken stabil komedi detta trots allt är, eller blev, med tanke på att Warner initialt valde att kasta rubbet i soptunnan.

Coyote vs Acme kommer naturligtvis inte att vinna några priser och det är förhållandevis enkelt att avfärda den som en gammaldags flamskomedi med skämt vi redan sett i tecknad form, 122 000 gånger. Jag och mina två barn hade dock roligt hela vägen igenom och känner såhär i efterhand lite synd om Wile E. Coyote och de 70 senaste åren av misslyckanden som han tvingats genomgå, haha.