10 serietidningar att hålla utkik efter 2026

Det är lätt att drunkna bland alla serietidningar som släpps varje månad. Nya nummer, nya serier, nya event och nya varianter av gamla hjältar avlöser varandra i en takt som gör det svårt att veta vad som faktiskt är värt att hålla koll på. Hösten 2026 har däremot några tydliga guldkorn, inte minst eftersom Marvel laddar upp inför Avengers: Doomsday samtidigt som DC fortsätter experimentera med sitt nya universum. Här är fem serietidningar från vardera förlag som jag tycker förtjänar lite extra uppmärksamhet från slutet av september och framåt.

Det finns jubileumsnummer och så finns det jubileumsnummer. Amazing Spider-Man når nummer 1000 och Marvel tänker uppenbarligen inte låta det passera obemärkt. Numret blir hela 104 sidor långt och innehåller berättelser från en lång rad kreatörer, samtidigt som Spider Man ställs mot den nya skurken Ravage. Det är framför allt själva tidningshistorien som gör den här intressant. Amazing Spider Man har publicerats sedan 1963 och att nu kunna bläddra igenom nummer 1000 känns som en ganska unik möjlighet. Om Marvel lyckas få innehållet att leva upp till omslaget återstår att se, men det här är ett nummer som kommer att vara roligt att plocka fram om tio eller tjugo år och säga att man faktiskt köpte när serien nådde fyrsiffrigt.

Vad händer om man tar X-Men och stoppar in dem i en vampyrskräckhistoria? Det är ungefär den fråga Marvel verkar vilja besvara med Midnight X-Men. Mutanter och vampyrer lever under en skör fred, men när situationen börjar falla samman hamnar X-Men mitt i en konflikt där det inte längre är självklart vem som är jägare och vem som är byte. Här är det framför allt genrekrocken som lockar. X-Men har alltid fungerat bra när serien vågat använda sina mutanter för att utforska rädsla och utanförskap, och vampyrer ger Marvel ett ganska tacksamt sätt att dra den idén ännu längre. Jonathan Hickman, som redan har gjort väldigt mycket för att förändra hur moderna X-Men berättas, står dessutom bakom serien. Det kan bli väldigt bra eller väldigt konstigt. Förhoppningsvis lite av båda.

Fantastic Four brukar förknippas med upptäcktsresor, familjedrama och kosmiska äventyr. Midnight Fantastic Four tar däremot den klassiska upptäckarlusten och vrider den åt ett betydligt obehagligare håll. När Reed Richards och de andra börjar undersöka nya dimensioner upptäcker de något som kanske inte borde ha upptäckts överhuvudtaget. Det är en intressant idé eftersom Fantastic Four är en grupp som nästan alltid är som bäst när Marvel låter dem vara forskare och upptäckare snarare än bara ännu ett superhjälteteam. Här finns dessutom möjligheten att verkligen leka med kroppsskräck och dimensioner som inte följer våra vanliga regler. Att Benjamin Percy och Kev Walker får göra sin egen mörka version gör att det här känns som något mer än en vanlig alternativ Fantastic Four berättelse.

Avengers: Doomsday är på väg och Marvel tänker förstås inte låta det faktumet gå obemärkt förbi i serietidningarna. Den 4 november får Avengers en helt ny serie, skriven av Chip Zdarsky och tecknad av Marco Checchetto. Laguppställningen är dessutom en ganska rolig blandning med bland andra Spider Man, Wolverine, Captain Marvel, Daredevil och Luke Cage. Det intressanta här är inte bara vilka som är med, utan att gruppen kommer direkt efter Avengers: Armageddon. Marvel befinner sig alltså i ett läge där det faktiskt finns anledning att undra vilken roll Avengers ska spela framöver. Och med Doomsday bara några veckor bort blir det nästan omöjligt att läsa serien utan att leta efter ledtrådar till vart Marvel är på väg. För den som vill nörda ner sig lite extra inför filmen är det här den självklara höstläsningen.

Doctor Doom behöver egentligen inte fler anledningar att vara intressant, men Marvel ger honom ändå en ganska rejäl sådan. Emperor Doom är ett 64 sidor långt nummer där Doom ställs mot Mephisto och i praktiken hela Marveluniversumet. Det är stort, bombastiskt och väldigt mycket Doctor Doom. Det är också en bra påminnelse om varför Doom är en så användbar skurk. Han är inte bara intresserad av att förstöra världen. Han vill kontrollera den, förbättra den och bevisa att han själv är den enda som är kapabel att göra det. I november, bara veckor innan Avengers: Doomsday, känns det därför ganska lämpligt att Marvel ger honom huvudrollen i en berättelse där han får vara precis så överdriven som han bör vara.

Absolute Batman är inte längre bara ett experiment som DC provar för att se vad som händer. Serien har etablerat sig som en av förlagets stora satsningar och nummer 25 blir ett 40 sidor långt jubileumsnummer. Det gör det till ett naturligt tillfälle att återvända till Bruce Waynes alternativa värld och se vad Scott Snyder och Nick Dragotta har byggt upp. Det som framför allt gör Absolute Batman värd att följa är att serien faktiskt vågar kasta bort delar av den klassiska Batmanformeln. Det här är inte bara Bruce Wayne med en annan dräkt. Gotham fungerar annorlunda, relationerna ser annorlunda ut och flera av skurkarna har fått helt nya roller. Efter 25 nummer börjar vi dessutom få ett svar på den viktigaste frågan: var det här bara en rolig alternativ version eller har DC faktiskt lyckats skapa en Batman som kan stå på egna ben?

Absolute Wonder Woman har tagit en annan väg än Absolute Batman. Här är det inte bara Dianas omgivning som förändrats, utan själva känslan kring karaktären. Kelly Thompson och Hayden Sherman har gjort serien betydligt mer fantasybetonad och låtit Wonder Woman kännas som en figur som hör hemma i en mörk saga snarare än i den traditionella superhjältevärlden. Nummer 25 är därför intressant av en annan anledning än Batmans jubileumsnummer. Här får vi bland annat se Absolute-universumets version av Cheetah. När en nytolkning börjar introducera sina egna versioner av klassiska fiender är det ett tecken på att universumet håller på att bli något mer än en samling alternativa ursprungshistorier.

Det är något ganska fascinerande med en serietidning som utspelar sig tusen år efter Superman. DC behöver inte längre fundera på hur Gotham ser ut eller vilken skurk som nästa gång ska försöka ta över Metropolis. I stället får vi ett helt annat problem: hur ser en värld där superhjältar har funnits i tusen år egentligen ut? Joshua Williamson och Hayden Sherman tar sig an Legion of Super Heroes med en framtid där hjältar har förbjudits och galaxen befinner sig i ett betydligt mer komplicerat läge än man kanske kunde hoppas efter tusen år av superhjältar. Det här är en serie jag är nyfiken på just eftersom den kan göra något som många moderna superhjälteserier har svårt för: bygga en helt ny värld i stället för att bara bygga vidare på den gamla.

Darkseid har varit en av DC:s största skurkar i över femtio år, men det finns fortfarande något väldigt lockande i att gå tillbaka och gräva i vem han egentligen är. I Darkseid vs. The World gör Scott Snyder och Joshua Williamson just det och berättar en ny historia om Uxus väg till att bli den gudaliknande tyrann vi känner. Här är det inte själva premissen som får mig mest intresserad, utan möjligheten att få en berättelse som faktiskt låter Darkseid vara huvudpersonen. Han fungerar som bäst när han känns större än ännu en superskurk som ska besegras i sista numret. Om serien lyckas göra honom mer till en figur med en tydlig ideologi och mindre till en väldigt stor kille som säger hotfulla saker kan det bli riktigt intressant.

The Demon är knappast en av DC mest välkända figurer, men det är faktiskt en del av tjusningen här. James Harren får både skriva och teckna den nya serien och verkar använda den friheten till att göra något betydligt mörkare än vad man vanligtvis förknippar med DC superhjälteserier. En osynlig kraft sprider sig genom världen och Etrigan hamnar mitt i något som ser ut att vara mer skräckberättelse än traditionellt superhjälteäventyr.Det är framför allt kombinationen av karaktär och kreatör som gör mig nyfiken. Etrigan är en figur med en ganska speciell plats i DC universum, där demoner, magi och mörk fantasy alltid har varit viktigare än superhjältar i trikåer. Att låta Harren, som både kan stå för berättelsen och det visuella uttrycket, göra en helt egen version av honom ger serien möjlighet att hitta en ton som skiljer sig från mycket annat DC ger ut. Av höstens alla nya serier är det här därför en av dem jag är mest nyfiken på att se vad den faktiskt blir.