iPhone 17 Pro Max

Jag har ägt och använt (på daglig basis) alla numrerade iPhones som släppts de senaste 16 åren och det är väl också därför som jag vid flertalet kallats för Mac-Taliban, av Android-älskande läsare som vid tidigare tillfällen tröttnat på mitt eviga vurmande för framförallt Mac och MacOS som operativsystem. Jag har dock noll problem att kritisera Apple när de bygger prylar som jag inte gillar (Apple Watch och AirPods Pro är två exempel där jag var sylvass i min kritik, som ledde till att Apple Sverige svartlistade mig) och efter ett halvår med 17 Pro Max, finns det helt klart en hel del saker att kritisera.

I grunden är iPhone 17 en lysande telefon. Designen är fenomenal, kameraklustret erbjuder strålande bilder och strålande filmkvalitet för att inte tala om att skärmen är briljant, processorn blixtsnabb och batteriet bra. Den är i grunden lika bra som iPhone varit hela vägen sedan den bejublade debuten. Apples mobiltelefon är alltid bra, alltid kvalitativ, alltid pålitlig, lättanvänd och därmed prisvärd – trots väldigt höga priser.

Först och främst är jag (som gillar att använda min mobiltelefon utan skal, eller skydd) inte särskilt imponerad sett till långtidsanvändande av aluminiumchassit på denna telefon. Min iPhone 17 Pro Max repades redan under min första vecka av användning och efter att ha tappat den i golvet ett par gånger är aluminiumramen nu bucklig, vilket aldrig hände för egen del med min gamla iPhone 15 Pro Max. Aluminiumets ”coating” på iPhone 17 är dessutom inte tillräckligt slitstark och min lur har blivit glansigt polerad där jag håller mina fingrar, redan efter sex månader, vilket såklart gör att jag ångrar att jag inte kröp till korset och stoppade den i ett plastskal redan från dag ett.

En annan aspekt som inte imponerat på slutet gällande iPhone 17 Pro Max är att batteriet och batterikapaciteten försämrats ganska ordentligt under mina senaste tre månader, detta trots att telefonen fortfarande är ny och inköptes i oktober 2025. Initialt var batteritiden riktigt bra och batteriets kapacitet låg på 100% fram till förra månaden då jag över en natt miste närmare 25% av batteriets kapacitet, något som aldrig hände vare sig min gamla iPhone 14 Pro Max eller 15 Pro Max. Åtminstone inte såhär tidigt/snabbt.

Processorn A19 Pro är lysande, dock, och presterar suveränt under alla de gånger jag nyttjat min iPhone 17 Pro Max för gaming. Detsamma gäller 48 MP-kameran på baksidan samt den nya selfiekameran på framsidan, de presterar väldigt bra. Gränsen och skillnaderna mellan den vanliga modellen av iPhone och Pro-varianten blir mindre och mindre enligt min ringa åsikt för varje generation som släpps men för den som vill ha det största batteriet och den bästa mobilkameran som Apple säljer, är det ju Pro Max-modellen som gäller, fortfarande.

Skärmen här är samma Super Retina XDR-variant som i 16 Pro Max och den körs i upp till 120Hz med upplösningen 2868 × 1320. Väldigt bra skärpa, väldigt responsiv touchfunktion och väldigt fina färger gör detta till en riktig vinnare. Det skulle kanske gå att kritisera det faktum att denna snordyra telefon inte stödjer 144Hz-uppdatering men för egen del har jag idag snudd på noll användning av det. Det är också enkelt att kritisera det faktum att 17 Pro Max är tung och att batteriet inte riktigt håller flåset uppe på det viset som jag hade hoppats och Liquid Glass-grejen i iOS är ju bara för dåligt, men utöver det handlar detta naturligtvis om ännu en riktigt bra flaggskeppslur från Apple.