Samsung S99H

Quantum Dot-OLED (Samsung) eller White-OLED (LG Display)… Vilken är egentligen den bästa panelteknologin? Vad skiljer dem åt? I grunden nyttjar Samsungs QD-variant ett lager blå pixlar tillsammans med kvantprickar, som lyser i exakta färger när det blåa ljuset från det extra pixellagret träffar dem. LG:s patenterat suveräna W-OLED arbetar annorlunda. Detta bygger alltså på WRGB där varje enskild pixel skapas av vitt ljus från dioder som passerar genom färgfilter (rött, grönt, blått och en vit subpixel). På pappret presterar de en snarlik bild via två olika synsätt på samma grundteknologi men i praktiken har LG varit bättre på rörelsehantering medan Samsung erbjudit något starkare ljus och en större färgrymd.

S99H är det nya flaggskeppet som naturligtvis baseras på QD-OLED och den senaste AI-teknologin för att via interpolering och smarta brusreduceringsfilter styra undan komprimeringsartefakter och blödande färger. En 55-tummare kostar hiskeliga 31 000 kronor medan 65:an går lös på saftiga 43 000 kronor. Med tanke på att du just nu kan köpa en LG C6 65″ för 30 990 kronor är det såklart så att Samsung här har massor att leva upp till. Går det verkligen att kräva 12 000 spänn mer för en Samsung OLED än LG:s senaste modell? Naturligtvis inte och här betalar du precis som i fallet med Sony OLED massor för ett namn, en logo på sidan av chassit samt för design.

För S99H sticker verkligen ut rent designmässigt. Istället för en svart, tunn TV på svarta tunna, minimalistiska fötter har Samsung monterat panelen och dess plasthölje på en silverfärgad platta tillverkad av borstat aluminium, som jag måste säga ser väldigt märklig ut. Samsung The Frame har ju visat sig vara en otrolig supersuccé då den enkelt går att maskera som en stilfull tavla, och en trevlig del av heminredningen (även om bildkvaliteten där aldrig motsvarade priserna) men detta ser för det mesta bara märkligt ut, och detta trots att Samsung bevisligen lagt krut på proportionerna samt materialkvaliteten. Det känns välbyggt detta men det är för egen del en av de fulaste OLED-skärmarna jag sett. Tyvärr.

Bildkvaliteten är desto bättre, lyckligtvis. Samsungs nya panel klarar upp till 165Hz och den klarar av 500 ihållande nits i ljusstyrka på helskärm. När vi på redaktionen spelat i 4K/120Hz via Playstation 5 Pro har vi mätt upp denna TV till imponerande 4,9ms i inputlag vilket naturligtvis är rasande bra. Den känns såklart därmed supersnabb, den hanterar snabba rörelser i exempelvis Fortnite eller Splitgate: Arena Reloaded väldigt bra och bilden är kristallklart superskarp och färgmässigt punchig på ett vis som är enkelt att tycka om.

Det finns tonvis med väl inrättad färgmättnad här och HDR-gaming är en renodlad, rekorderlig fröjd tillsammans med S99H. Svärtan är som med alla dagens OLED-skärmar superb och kontrasten likaså. Tyvärr vägrar Samsung fortfarande att inkludera stöd för Dolby Vision (surt, sa räven) men HDR10 är inkluderat. Operativsystemet Tizen är väl bättre än vad det någonsin varit, men fortfarande en bit efter WebOS om du frågar mig och även sämre än Google TV samt Vidaa (Hisense).

I slutändan är det för egen del ingen större konst att rekommendera S99H. Bilden är superb, byggkvaliteten klart bättre än den senaste OLED-skärmen från Sony som jag testade (som var knakigt, knarrigt plastig – trots sitt skyhöga pris) och ljudet via Samsungs nya 4.2.2-system är bättre än vad det borde vara. Detta är en väldigt bra TV, och inget annat. Jag kan dock inte riktigt komma från att den är dubbelt så dyr som den rimligen borde vara och att den nya designen är riktigt ful.