Sony WH-1000XM6

Det går för egen del inte riktigt att begripa varför man döper en bästsäljande livsstilsprodukt som ska rullas ut över en hel värld och säljas till människor med nära-nog noll tekniskt kunnande, eller teknikanalytiskt grundintresse – till WH-1000XM6. Jag förstår att WH står för Wireless Headband medan 1000 tydligen inte betyder nånting. X står för lyx/premium och M6 kännetecknar att detta är den sjätte generationen av dessa lurar. Mark 6. Innebörden är därmed klargjord, men ändå. Om Sony nu hade sån massiv idétorka att de inte kunde komma på ett namn som går att begripa utan efterforskning, varför då inte bara nöja sig med Mark 6? Eller Sony M6?

Det snurriga namnet till trots är ju såklart Sonys XM6:or en kvalitetshörlur som logiskt sett tagit allt det som var så omtyckt med generation fem och slipat på de förtjänsterna ytterligare. Rent designmässigt har väldigt lite förändrats utöver det faktum att dessa går att fälla ihop vilket inte gick med föregångarna. Detta har inneburit att det medföljande etuiet har krympt med cirka 35% och utöver det har Sony flyttat placeringen av högtalarelementen något för att kunna göra själva kåporna lite tunnare.

Den enskilt bästa egenskapen som XM6 erbjuder är den aktiva brusreduceringen som är tillsammans med Apple AirPods Max 2 bäst i hela segmentet. Sony har ett fantastiskt chip här som via finurlig DSP trimmar bort allt ljud som du inte vill höra och även om jag anser att full max-ANC här blir lite oangenämt (då det känns som om jag är döv, på nåt knepigt vis) och därmed helst ställer ned till cirka 75% verkningsgrad, råder det ingen tvekan om att Sony dominerar i ANC-kriget. Utöver det är transparensläget också väldigt, väldigt bra. Apple är strået vassare men utöver AirPods Max 2 finns det mig veterligen ingenting i denna produktkategori som slår XM6 på fingrarna gällande transparent och samtalskvalitet.

Elementen i XM6 mäter endast 30 millimeter vilket känns fjuttigt på pappret, men när de väl sitter på kraniet har Sony via snillrik DSP lyckats förmedla ett djup, en högst naturlig luftighet och bas som skvallrar om klart större doningar. Detta är givetvis imponerande. XM6 målar upp en bred ljudbild med snudd på perfekt timing. Det låter högst kontrollerat, klart och med väldigt bra separation. Jag har framförallt njutit av skivan Big Talk från funk/soul-sextetten Couch med dessa lurar på skallen och under låten ”Slow Burn” blir det extra talande hur basen och baskaggen får utrymme, känns luftigt djupa och varma utan att detaljrikedomen i sången blir lidande. Mellanregistret är fantastiskt, här.

Jag saknar lite av den punchighet som Sennheiser Momentum 5 Wireless erbjuder men XM6 låter bättre än föregångarna och de låter absolut bättre än Apple AirPods Max 2. De är dessutom väldigt enkla att ratta in själv via Sonys smidiga EQ och svarar bra på om man nu vill trycka på med lite extra bas. Mindre bra är ergonomin för egen del. Initialt kändes dessa sköna att bära men efter två timmar började jag bli lite öm både under huvudbandet samt under nedsidan av kåpornas skumkuddar. Om jag jämför med Momentum 5 eller med Bose Quiet Comfort Ultra ligger Sony efter gällande ergonomi, men det är ju såklart samtidigt något extremt subjektivt och beror helt på huvudform samt huvudsize.

Batteritiden ligger på 30 timmar med ANC aktiverat och även om det är mer än tio timmar längre per laddning än Apple AirPods Max 2 och sju timmar mer än Boses motsvarighet, är det trots allt närmare 30 timmar mindre (!) än vad du får i klassledande Sennheiser Momentum 5 Wireless, som också är mer bekväma och låter lite, lite bättre. Med det sagt har Sony ännu en gång snickrat ihop en riktigt fin over-ear-lur med XM6 som sitt hemska namn till trots är bra på det mesta.