Replaced

Det är svårt att undkomma AI idag, vare sig man satt sig för eller emot utvecklingen mot en automatiserad vardag. Väntar man in en framtid av assimilation verkliggörs Cyberpunk-genrens bas, och herr Teslas dröm om AI-implantat rakt in i bollen i heta indie-liret Replaced som ges ut av Svenska Thunderful Publishing och dess dotterbolag Coatsink.

Replaced, utvecklat av Belarus-grundade, numera Cypern-baserade indiestudion Sad Cats Studios, utspelar sig likt många andra Cyberpunk-lir i ett retrofuturistiskt USA, komplett med neondränkta bakgator, massövervakade industrilokaler och underjordiska AI-laboratorier. Visserligen gör dess setting och narrativet vi tas igenom mellan de olika områdena att spelvärlden känns dystopisk och tung, men det är svårt att bortse från hur otroligt vacker 2.5D-världen studion skapat faktiskt är.

Den varierade spelvärlden blandar otrolig pixelgrafik som sätter ny ribba för pixel-lir idag med extra krydda av fantastiskt detaljerade karaktärsmodeller och animationer, alla vilka känns naturliga på skärmen när du styr protagonisten från sida till sida genom narrativets förtryckande atmosfär.  

Utvecklarna själva marknadsför Replaced som en cinematisk action-thriller, och det kan kännas enkelt att anta att spelet framför en kommer att vara en kort, cinematic-tung upplevelse, men till vår förvåning klockade vi in på cirka 15 timmar, även om det ska erkännas att några av dessa gick åt till att leta dokument och karaktärsuppgraderingar i diverse hörn. Det filmiska existerar inte i ett mellansekvens-vakuum utan finns snarare i spelets levande värld, dess karaktärer och dess härligt brutala (och emellanåt stressiga) scriptade sekvenser. Sett till att Replaced är en linjär upplevelse så finns här rejält med innehåll uppdelat i olika kapitel som alla har sin egen design och atmosfär att ta del av.

Stor del av upplevelsen tas upp av utforsknings-, pussel- och plattformssekvenser, vilket känns helrätt för spelets tempo och världsuppbyggnad. Det känns aldrig stelt, styltigt eller tråkigt att ta sig igenom de ursnygga omgivningarna, och spelmekaniken sett till plattformssekvenserna är rättfram och enkel att komma in i. Hoppa, sprinta, flytta på diverse föremål, klättra och dubbelhoppa med hjälp av vindströmmar. En härligt simpel men emellanåt utmanande paus mellan spelets intensiva strider (vi kommer dit).

Det vackra yttre åsido, låt oss infiltrera R.E.A.C.H., AI och värdig protagonist. Replaceds handling följer en artificiell intelligens fast i en mänsklig kropp och det är upp till spelaren att pussla ihop fragmenterade bitar information och klura ut hur skapelsen denne styr fastnat mot sin vilja, vem som integrerat en i mänskligt hölje och vad den tydligt genom-onda Phoenix Corporation har för roll i det hela.  

Handlingen i stort är intressant, känns naturlig och är väl berättad. Det ska sägas att den dock känns familjär, och de som spenderat mycket tid i cyberpunk-genren eller läst ett gäng böcker med temat ’transhumanism’ kommer troligtvis känna att de redan upplevt Replaced handlingsmässigt. Med det sagt så är stor del av bakgrunden till det bredare narrativet gömd i diverse loggböcker runtom i spelvärlden. Förbered dig på en hel del läsning om du vill ha full kontext, alltså.

Vår AI-styrda protagonist har ett helt gäng ess i rockärmen sett till stridskapabilitet, och glider genom spelvärlden som en brutal ballerina med ninja-reflexer. Detta är otroligt tacksamt då striderna gradvis blir rejält mycket tuffare under spelets gång. I de första kapitlen förlitar spelaren sig på tajt timing-baserad närstrids-combat som påminner om Batman: Arkham-titlarnas, komplett med blixt-effekter som förbereder och ger en tid att kontra eller ta sig undan en attack. Det är inte mycket att ha koll på egentligen, och introduktionen till de olika mekanikerna känns rättvisa inför vad som komma skall. Du rör dig kring en stram arena under var strid där du möter en satt mängd fiender i olika skrud, kontrar med Y, fixar en dodge med A och attackerar med X. Striderna känns riktigt tillfredsställande, än mer när man lyckas ta sig igenom en sekvens med perfekt timing.

Ett par kapitel in blir striderna rejält mycket svårare. Inte orättvist tuffa, men klart mer stressiga. Fiende-typerna expanderar från närstrids-specifika och enkel-kontrade sådana till en skara som kräver strategi och prioritering för att ta död på. En måste kontras för att ta skada alls, några klär sig i massiv rustning som automatiskt parerar vanliga attacker, några håller sig långt bak i ledet och skjuter hejvilt. Som tur är utvecklas även R.E.A.C.H., med ny arsenal á ny pistol som laddas med var kontring och attack spelaren lyckas med, en hacka att krossa rustningar med, en chockvågsattack som skadar, knuffar bort och bränner bort rustning från ett gäng fiender samtidigt samt en special-attack som gör ens pistol till en fullautomatisk puffra under en tid.

Tacksamt nog behålls de visuella förvarningseffekterna spelet igenom, men ju fler fiender som dyker upp på skärmen, desto svårare blir det att hålla koll på dessa, vilket gör att det kan kännas något kaotiskt. Det största problemet med striderna är att det i de senare kapitlen blir otroligt svårt att särskilja aktiva fiender och bänkade sådana som tar över i strids-stafetten när en aktiv fiende dödats. Både aktiva och bänkade fiender rör sig nämligen mot och omkring spelaren och det finns väldigt få ledtrådar till vilken som är vilken. Detta betyder att man ibland attackerar en fiende som inte är i arenan, vilket i sin tur öppnar upp för en attack från en fiende som faktiskt är på plats. Än tuffare blir det av att R.E.A.C.H. bara kan utföra en handling åt gången. Rusar spelaren bort från en attack kan denne sen inte kontra en annan förens animationen är över.

Utöver basstriderna man matas med under spelets gång slänger spelet även ett fåtal bosstrider i ens väg. Dessa kräver full kontroll över alla färdigheter man hunnit lära sig till bosstridens punkt och samtliga känns så in i bomben köttiga. Visserligen är de emellanåt rejält tuffa att ta sig igenom, och de olika faserna kan kännas frustrerande när man använt upp sina medkits i tredje fasen för att sedan behöva börja om, men de känns aldrig orättvisa i stridens hetta.

För att hjälpa spelaren inför dessa finns ett gäng hälso- och energi-uppgraderingar runt om i spelvärlden. Hälso-uppgraderingarna uppdelas i två sub-kategorier; medkit-antal och liv-antal som helt enkelt gör att R.E.A.C.H. kan ta mer stryk innan han tas ihjäl och striden startas om. Energi-uppgraderingarna delas även de upp i sub-kategorier; en gör att laddningen av ens pistol går snabbare och specialattacker laddas upp och en uppgraderar ens vapen.

Vissa av dessa uppgraderingar finns även gömda inom sidouppdrag tillgängliga i spelets bas, där du mellanlandar för en paus, kontext-tunga uppdragsmoment och karaktärsumgänge mellan uppdrag. Här kan du även spela arkadspel i en retrohörna om du mot förmodan skulle bli mer sugen på Space Invaders eller Frogger-kloner än att ta dig vidare.

Replaced är en riktigt stark indie-pärla med ofantligt mycket innehåll, otrolig världs- och karaktärs-design, ursnygg grafik och köttig combat. Visserligen finns aspekter som kan förbättras, men det är svårt att inte starkt rekommendera en såhär genomhärlig upplevelse, speciellt inte till den billiga prislappen.