Sennheiser HDB 630

Som vi alla vet finns det gott om trådlösa ANC-over ears som parkopplade med våra mobiltelefoner erbjuder fantastiskt ljud. Sennheiser Momentum 4 och JBL Tour One M3 är bara två av alla högkvalitativa modeller som ligger och skvalar ute på butikshyllorna. Det samtliga av dessa. Bowers & Wilkins PX8 S2, Marshall Monitor III samt Bang & Olufsen Beoplay HX är tre andra modeller som presterar ohyggligt väl. Det alla dessa (och Sonys motsvarighet, Technics, Sonos, Dalis, Denon, Yamahas och alla andra) har gemensamt är att de inte har möjlighet att spela upp högupplöst studioljud från din mobiltelefon. Orsaken stavas kodec samt de Bluetooth-begränsningar som råder. Detta har Sennheiser kommit runt med sin senaste värstingmodell.

HBD 630 kan erbjuda dig musik från din smartphone i 24bit/96kHz och detta tack vare en ytterst finurlig liten mottagare som medföljer lurarna och som du stoppar in i USB C-ingången på din telefon. Dongeln heter BTD 700 USB-C och möjliggör studioljud i AptX-kodning vilket gör dessa till något av en revolution för hela produktsegmentet trådlösa, brusreducerande over ear-lurar.

Ljudet från min iPhone 15 Pro Max, i dessa lurar, är utan tvekan mer högupplöst, mer detaljerat och klart än i Sennheisers testvinnare Momentum 4. Det finns en svårslagen naturlighet i musikåtergivningen här, både tonalt och timingmässigt, som lockar till att man som i mitt fall behåller dem på skallen längre än vad som var planerat. Stings ”Seven Days” är knökad av uttrycksfulla smådetaljer och en helhet som dräller av dynamik. Detsamma gäller The 1975 och låten ”If You’re Too Shy” där HBD 630 visar upp ett register som väldigt få av konkurrenterna ens kan drömma om.

För mig saknar lite av det där aningen burdusa, slagkraftigt lekfulla och punchiga från Momentum 4 då jag anser att dessa lurar tenderar att bli lite för mycket ”high-end hifi” vilket för egen del oftast rimmar på torftigt bottentryck. Men det handlar i grunden också mycket om att jag inser att svagheterna i Momentum 4 och dess ljudkaraktär blivit till styrkor hos mig, efter närmare tre års daglig användning.

Designmässigt anser jag inte heller att dessa lurar ser ut att kosta 6000 kronor. De ser mer ut som den 4500 kronor billigare Accentum-luren från Sennheiser än något annat, och det leder mig till en vädjan åt den tyska hörlursgigantens håll om att försöka hitta tillbaka till den ikoniska gamla designen på Momentum II, vilket också skulle innebära att man ersatte touchfunktionaliteten med fysiska hårdnappar, igen. Något jag skulle älska. Jag är efter 1000 timmar tillsammans med mina Momentum 4 och ett halvår med HBD 630 inget större fan av touchfunktionerna här, jag förstår inte riktigt hur någon kan anse det fungerade smidigare än fyra riktiga, fysiska knappar och jag saknar en design som säger något, står för något, kommunicerar något annat än steril nothingness.

Bortsett från detta babbel är det svårt att inte känna sig lyrisk över de tekniska framsteg som Sennheiser här gjort inom just detta produktsegment. Brusreducerande Bluetooth-lurar är helt plötsligt inte längre tvingade till en lägre kodec utan kan nu vara något mer, erbjuda bättre ljud tack vare en snillrik lösning som minus risken för att man slarvar bort dongeln, verkligen fungerar hur bra som helst.