Hur mycket är en digital tatuering värd?

Jag behöver bara GTA VI. Ändå sitter jag här och överväger Ultimate Edition. För tänk om jag missar en fräsig tatuering?

Måns Lindman
Skjortlös man med tatuering av två bevingade skelett på ryggen står i ett tatueringsstudio-liknande rum med neonljus och graffitiklädda väggar i Grand Theft Auto VI.

Bara ett par dagar kvar nu och beslutångesten kryper på. Lite smått. Och det är ju så, att vissa beslut här i livet är svårare än andra. Ska man byta jobb? Flytta ihop? Skilja sig? Ska man verkligen äta den där kebabrullen som har legat längst in i kylen sedan i fredags? Och så har vi förstås den stora existentiella frågan inför den 19 november. Ska man köpa Grand Theft Auto VI: Standard Edition eller Ultimate Edition?

Jag har stirrat på den där jämförelsebilden alldeles för länge nu. Med vad som ingår och inte ingår i respektive utgåva. Försökt resonera som en vuxen, ansvarstagande människa med någorlunda fungerande privatekonomi. Det går väl sådär. Får man säga. För på ena sidan har vi Standard Edition. Ett komplett spel. Hela GTA VI. Allt det där vi har gått och väntat på i en halv evighet. Vice City, Jason, Lucia, palmerna, bilarna, våldet och förhoppningsvis världens största och mest ambitiösa sandlåda. Det räcker väl alldeles utmärkt? Kan man tycka. Vad skulle man egentligen behöva mer? Jo, tydligen en frisörsalong.

Jämförelse av Grand Theft Auto VI Ultimate Edition och Standard Edition i två kolumner, där Ultimate innehåller många extra bilar, butiker och vapen som Standard saknar.
Rockstar presenterar två alternativ. Det ena är fullständigt tillräckligt. Det andra innehåller en frisörsalong.

För tittar man på Ultimate Edition börjar Rockstar rada upp exklusiva godsaker. En Grotti Cheetah från 1995. Specialdesignade revolvrar. En motorbåt. En tatueringsstudio. Ett gäng exklusiva kläder. Ytterligare några bilar. Och så den där förbannade frisörsalongen. Och jag sitter ju här nu och tänker att nej, det behöver jag verkligen inte. Sedan tänker jag att det vore ganska trevligt ändå.

Sedan börjar jag fundera på om den där Grotti Cheetah faktiskt är något alldeles extra. Och hur många olika frisyrer det kan finnas i Saras salong. Kanske finns det något helt fantastiskt där inne? En klassisk hockeyfrilla? Broccolin? En Bro Flow? Något jag kommer att ångra att jag missade? Herregud. Det är ju precis så här de får oss. Företagen. Konglomeraten. Djupa staten.

För det är naturligtvis inte de där extra hundralapparna som är det stora problemet. Inte när man redan har accepterat att pröjsa en icke oansenlig summa för att få återvända till Vice City. Problemet är snarare den där lilla djävulen som sitter på axeln och viskar att man kanske inte får hela upplevelsen om man väljer den billigare utgåvan. Vilket förstås är fullständigt absurt. Eller?

Rockstar har dessutom varit tillräckligt finurliga, eller lömska, om man så vill för att sprida ut Ultimate-innehållet över Jason och Lucias berättelse. Det handlar alltså inte bara om att få några digitala leksaker kastade i ansiktet så fort man startar spelet. Nej, här ska det tydligen upptäckas godsaker under resans gång. Vilket naturligtvis gör det ännu lite svårare att avfärda alltihop som kosmetiskt trams.

Och jag vet ju hur det här brukar sluta. Jag köper den dyrare utgåvan, kör runt i min exklusiva sportbil i ungefär fyrtio minuter, hittar något annat som är betydligt roligare och glömmer sedan fullständigt bort att den där bilen existerar. Frisörsalongen besöker jag kanske en gång. Revolvrarna byts mot något som smäller betydligt högre. Och plötsligt har jag betalat extra för ett gäng digitala prylar som samlar damm i ett garage som inte ens finns på riktigt.

Kvinna med kortklippt blont hår sitter bakåtlutad i en tatueringsstol och tittar på sin mobil, medan en person i vit balaklava tatuerar hennes ben i en neonbelyst studio i Grand Theft Auto VI.
En maskerad tatuerare, en doomscrollande kund och en svindyr lotusblomma på ankeln. Är det här verkligen vad jag är beredd att betala extra för? Tydligen.

Å andra sidan… Tänk om…. Tänk den där bilen är alldeles underbar? Och tänk om man faktiskt vill ha den där tatueringsstudion? Där man kanske kan glida in och tatuera ett Carpe Diem i pannan och en lotusblomma på ankeln. En Koi-firre i svanken och hela låttexten till Gangsta’s Paradise på högra stjärthalvan. Tänk om jag, sedan, om tre veckor sitter och tittar på någon förbannad Youtube-video där en överentusiastisk energidryckssponsrad amerikan visar upp allt exklusivt innehåll och skriker INSANE! i kameran var sjunde sekund? Då kommer det förstås att börja klia i fingrarna igen. Då kommer FOMO-spöket och hemsöker mig om nätterna.

Det mest komiska i det hela är förstås att Rockstar faktiskt erbjuder möjligheten att uppgradera Standard Edition till Ultimate i efterhand. Jag behöver alltså inte ens bestämma sig nu. Det finns en alldeles utmärkt, rationell lösning på hela problemet. Köp Standard. Spela spelet. Se om extramaterialet verkar intressant. Uppgradera i så fall senare. Enkelt. Logiskt. Vuxet. Och ändå sitter jag här och funderar.

Det säger kanske något om hur skickligt spelindustrin har förvandlat våra fritidsintressen till en sorts digital konsumtionspsykologi. Vi vill inte bara ha spelet längre. Vi vill ha den kompletta upplevelsen. Helst innan vi ens vet vad den innebär. Och ordet Ultimate är förstås genialiskt. Vem vill frivilligt köpa något som är mindre än ultimat? Standard låter ju nästan som ett misslyckande. Som att beställa en Ferrari med tygsäten och manuell fönstervev. Eller beställa in den lilla avsmakningsmenyn när det finns en stor. Som att åka till Oxelösund på solsemester när man kan åka till Bali.

Samtidigt misstänker jag att när den 19 november väl kommer, när Vice City äntligen breder ut sig framför oss och jag för första gången tar kontroll över Jason och Lucia, så kommer det att vara fullständigt skitsamma vilken utgåva jag köpte. Jag kommer att vara alldeles för upptagen med att tappa hakan. Åtminstone tills någon kapitalstark sprätt med Carpe Diem i pannan kör förbi mig i en Grotti Cheetah från 1995. Då lär jag väl kasta in de där extra slantarna direkt.

Blåser du på med Ultimate eller nöjer du dig med Standard?

Kommentarer (79)

Logga in för att kommentera.

De senaste gångerna jag köpt den dyrare utgåvan med extra-lull har det ändå slutat med att jag låst upp någonting ännu coolare längre fram i spelet.. Så det blev standard denna gången!

Upplåsningar baserade på utförda handlingar i spelet är mina favoriter.. Vidmaster och recon, någon? Katanan i halo 3?

Poäng: 1

Lullull är värt exakt 0kr

Poäng: 3

Standard som gäller, är småbarnsförälder, så kommer ändå inte hinna med att uppelva något fjösigt extrainnehåll.

Poäng: 2

Beror på. Gör digitala tatueringar ont?

Poäng: 1

Skitsamma tänkte jag, lika bra att smeta på med ultimate. Vet inte ens vad som ingår.

Poäng: 2

Förstår mig inte på hur man ens kan överväga betala extra för absolut inget... Jag kan förstå riktiga dlc men resten är bara dumt.

Tycker inte man har rätt att klaga på t ex mikrotransaktioner om man köper sånt där.

Poäng: 1

Jag och många med mig trodde att spelet skulle bli dyrare än vad det blev. Så ultimate är verkligen en självklarhet, skiljer en pizza och bärs i pris mot den billigare begränsade "standard".

Poäng: -1

Standard var enda alternativet när man beställde via Webhallen. Vill ha ett fodral att ställa i hyllan med de andra trots att spelet bara är digitalt.

Poäng: 1

Denna kommentar har blivit borttagen.

Det långa och det korta svaret för mig är: Nej, 0 kr.

Poäng: -1

Jag tänker att spelvärlden och atmosfären är viktig i detta spel. Precis som i Red Dead 2. Så visst kan man argumentera för att Ultimate inte tillför något spelmekanisk. Men det bidrar med extra atmosfär och innehåll, vilket jag ändå kände var värt det lilla extra.

Kommer med största sannolikhet spendera väldigt många timmar i den här världen, så då vill jag den ska innehålla allt. Det är inte som att vi pratar om lite skins i Call of Duty här. Det är ju GTA VI vi pratar om!

Poäng: 1

Är ju inga pengar att snacka om. Ultimate Edition är givet med tanke på hur många timmar man kommer spendera i spelet. Slår du ut det per timme blir det inte många kronor per timmes underhållning.

Poäng: -1

Tror att spelet går alldeles utmärkt att spela med standard edition, men om jag känner mig själv rätt skulle jag sakna lull-lullet om jag hoppade över det. Därför tänker jag inte göra det, för jag kommer bara ångra mig senare. Och så är det med det!

Poäng: 1

Standard såklart, behöver inte massa onödigt trams. Sen såg jag någon säga ja men det är lika billigt som en pizza och en bärs för ultimate, ja vad bra då tar jag hellre en pizza och en bärs för dom pengarna.

Poäng: 2
Redigerad

Köper aldrig Ultimate annars så en gång på 40 år av gaming är ingen big deal för mig. Och jag menar det är ju GTA hur ofta får vi ett spel som höjer ribban för hela spel industrin.

Poäng: 0

Nu känner man verkligen att det är nära på allvar nu när spelet är nedladdat.

Poäng: 0

Och här sitter jag, fullständigt ointresserad av att spela GTA VI överhuvudtaget. Försökte återigen traska mig igenom GTA V, för sjätte gången i ordningen, men jag står helt enkelt inte ut med hur fullständigt ointressant jag tycker att spelet är. Jag gillar varken karaktärerna, berättelsen eller spelmekaniken.

Poäng: 0

Jag valde ultimate edition. Har väntat i 13 år, så 200:- extra fick det vara värt.

Poäng: 0

Fick hem förbokade Gta6 igår på posten, satte direkt igång med nedladdningen och det tog cirka 15sek och plötsligt hade jag uppgraderat till Deluxe edition 🤣 jag skulle ju inte det va tanken... vara 15 sek..

Poäng: 0
Poäng: 0

Köp standard edition. Ultimate-tillägget kommer säkert reas ut billigt om något år, när de ska skumma av nästa kundsegment på lite pengar.

Poäng: -2