Ice Hockey

Den gamla goda tiden, när utvecklare kunde komma undan med att döpa sina spel till Ice Hockey, Tennis, Golf, och Soccer. Folk skulle gå i taket nu för tiden över hur dålig fantasi det är, men du visste åtminstone vad du fick för spel. Det förstnämnda var ett av de allra första spelen jag spelade och släpptes dessutom mitt födelseår. Jag spelade det så klart inte förrän några år senare, men minnet av de där pixellirarna, i ett utseende som är tidlöst, finns djupt därinne i skallen.

Den lite roliga informationen är att Sverige inte fanns med bland de spelbara lagen på Famicon-versionen, utan var istället ersatta av Japan. Polen fick däremot vara med. När spelet släpptes i väst, ett par månader senare, fanns dock Tre Kronor med bland de sex spelbara lagen som också, förutom Polen, inkluderade Tjeckoslovakien, Sovjetunionen, Kanada, och USA. Det gick att spela mot en kompis eller mot datorstyrda lag. Det fanns också en del finurliga inställningar, som hur snabbt spelet var (vilket känns mer hemma i nåt som Mario Kart än ett sportspel) samt hur långa matcherna skulle vara.

Min absoluta favoritdel av spelet var att det gick att välja mellan tre olika kroppstyper på spelarna i laget. Där fanns den lille, men ytterst snabbe spelaren, den stora biffen som inte var så snabb, men som skickade de mindre spelarna all världens väg vid tacklingar, och slutligen den storlek som hamnade däremellan. Jag valde aldrig mellansnubbarna. En blandning av snabbskrinnare och råskinn var det roligaste.

Spelmekaniken var simpel, men beroendeframkallande. Det var ett spel där matcher spelades om och om och om igen antingen mot syskon eller vänner. Eller helt enkelt mot datorn när inga fanns tillgängliga. Det är i princip åka, passa, skjuta. Det var i och för sig också en av spelets största styrkor, att det var så lätt att komma in i. Du behövde inte vara en hockeyfantast, du behövde bara vilja ha kul. En av de roligare sakerna var att isen spolades i periodpausen och att de som körde ismaskinerna av nån anledning hade målvaktsmasker på sig. För att inte tala om slagsmålen där förloraren tvingas sätta sig i utvisningsbåset. Vilken upplevelse. En som kommer leva vidare för evigt.