Invincible VS

Robert Kirkmans utsökta serietidning Invincible fick snabbt ett uppsving när det släpptes en TV-serie baserad på den på Amazon Prime. Trots urgammal och stel animering har den vuxit i popularitet och skänkt mången tittare fina stunder. Mig inklusive. Invincible har blivit något heligt för mig och därför kom det som en enorm glädje när den nyetablerade studion Quarter Up utannonserade ett fightingspel som såg grundmaterialet extremt troget ut.

Invincible VS är ett brutalt 3v3 tag fightingspel som snabbt kommer att kännas igen av de som lirat spel såsom Marvel vs. Capcom eller Dragon Ball FighterZ. Fokus ligger på att snabbt utföra långa, fatala combos i kombination med att växla mellan ens valda kämpar för att slå in kranierna på ens motståndare. Personligen är jag inte den mest bevandrade vad det gäller denna subgenre inom fightingspel och känner mig mer familjär med Street Fighter, Mortal Kombat eller Injustice. För nybörjare skulle jag därför vilja kalla inlärningskurvan för Invincible VS som väldigt hög med ett väldigt fattigt stöd att lära sig svettiga combos då menyn bara instruerar enskilda slag. Det här kan man naturligtvis tycka vad man vill om och det är alltså helt subjektivt om detta är något negativt eller inte, men för egen del har det hämmat min utveckling som ofta har stagnerat vid menlöst hamrande av knappar. Med det sagt är det imponerande att se (eller i värsta fall vara den som råkar ut för) brutala, långa combos och när man väl knäckt koden känns det ruskigt belönande. De som har ork att stanna kvar kommer alltså kunna förvänta sig många spännande (och svettiga!) timmar framför sig med dessa superhjältar och superskurkar.

Invincible har ofta hyllats för att berätta starka berättelser med relaterbara karaktärer där manusförfattarna sällan dragit sig för att snåla på våld eller lidande. De mänskliga teman som berättas i Invincible har också uppskattats mycket och har beskrivits som en frisk fläkt i en värld av superhjältefilmer och TV-serier från Marvel och DC som sällan kommer i närheten av denna nerv. På pappret lät det därför mycket lovande att Helen Leigh (exekutiv producent för TV-serien) och Michael C. Rogers (som jobbat med Telltale’s The Walking Dead) skrev en helt ny berättelse till spelet. En berättelse som pågår ungefär lika länge som ett avsnitt ur serien (cirka en timme) och sorgligt nog är slutresultatet löjeväckande uselt. Merparten av scenerna är inget annat än illusioner och fungerar mest som en ursäkt för att placera spelaren i situationer som möjliggör en fight mot alla möjliga karaktärer ur universumet. Mycket lämnas därför att önska med spelets berättelse men som tur är finns arkadläget att ta del av som ger lite, lite mer kött på benen för respektive karaktär när man besegrat den sista fienden. Tyvärr är även dessa tunna scener underutvecklade och otillfredsställande.

På tal om lägen och innehåll så är Invincible VS ganska fattigt på innehåll. Som tidigare nämndes kan berättelsen nästan klaras av på en kafferast och utöver arkadläget finns det mer eller mindre bara spelets lokal- eller onlineläge att ägna sig åt. I sistnämnda kan man välja mellan vänskapsmatcher eller rankade matcher där ens färdigheter verkligen sätts på prov och det är väl här som majoriteten av spelarna kommer att tillbringa mest tid. Rankingsystemet fungerar tämligen väl där du placeras i en liga baserad på hur väl du presterat i dina första matcher som gör det lättare att utvecklas då motståndet ofta står i paritet med ens egen nivå.

Urvalet av kämpar är det verkligen inget fel på och består utan DLC av 18 stycken karaktärer, där en klar majoritet är välkända ansikten. Inför Invincible VS skapade Robert Kirkman den helt nya karaktären Ella Mental som behärskar olika element och som inte är rädd för att märka sina fiender med hjälp av dem. Annars är de flesta som man kan förvänta sig med i Invincible VS såsom Omni-Man, Rex Splode, Atom Eve, Battle Beast och Conquest. Dessutom repriserar flera skådespelare från TV-serien sina roller som respektive karaktär men tyvärr saknas Steven Yeun (Invincible), Walton Goggins (Cecil) och Aaron Paul (Powerplex). Lyckligtvis gör deras ersättare för det mesta ett bra jobb och alla karaktärers personligheter fångas väl och gör detta till ett riktigt underhållande kapitel i Invincible-universumet. På sikt kommer galleriet av kämpar att expanderas och redan nu är Universa och Immortal bekräftade att göra den nuvarande ensemblen sällskap så småningom.

När det kommer till spelkänslan i Invincible VS är det tydligt att Quarter Up vill belöna aggressivitet och snabbhet snarare än eftertanke och försiktighet. Det märks redan från första matchen att tempot är högt och att systemet är byggt runt att spelaren ska pressa fram situationer där combos kan ta över helt. När det fungerar känns det riktigt tillfredsställande, särskilt när man lyckas få igång ett flöde där man växlar mellan sina karaktärer och låter attackerna rulla utan avbrott. Samtidigt kan det kännas lite rått i kanterna för den som inte riktigt har hittat in i rytmen än, där matcher ibland förvandlas till ett slags kaotiskt knapptryckande snarare än kontrollerad kamp. Det finns en tydlig känsla av att spelet vill mycket, men att det ibland kräver mer av spelaren än vad det ger tillbaka i tydlig vägledning under själva matcherna.

Grafiken är en av titelns starkare sidor och det märks att det finns en ambition att efterlikna känslan från både serietidningen och TV-serien. Karaktärsmodellerna är detaljrika och animationerna har ofta en tyngd som passar det brutala våldet i universumet. När slag träffar hårt och miljöerna reagerar på striderna så finns det stunder där spelet verkligen glänser visuellt. Det som däremot drar ner helhetsintrycket lite är att det ibland kan bli rörigt i de mest intensiva sekvenserna, där effekter och snabba rörelser gör det svårt att riktigt läsa vad som händer på skärmen. Det är imponerande att titta på, men inte alltid lika tydligt att spela i.

När det gäller nätkoden är det en blandad upplevelse beroende på hur stabila matcherna är. I de bästa fallen flyter onlinematcherna på utan märkbara problem och detta känns då precis så responsivt som man kan hoppas på i den här typen av fightingspel. Det är i de stunderna som systemet verkligen kommer till sin rätt och där varje beslut känns direkt och konsekvent. Samtidigt finns det matcher där små fördröjningar och ojämn respons stör rytmen, vilket blir extra märkbart i ett spel där tajming och snabb input är helt avgörande. Det gör att upplevelsen online kan variera mer än man hade önskat, från riktigt stabila fighter till matcher där känslan av kontroll inte riktigt sitter där den ska.

Sammanfattningsvis lever inte Invincible VS upp till de höga förväntningar jag hade inför premiären. Med det sagt råder det inga som helst tvivel om att det här är ett bra och roligt fightingspel som fans av serietidningen eller TV-serien inte bör vända ryggen till. Man behöver däremot inte känna någon brådska utan kan med gott samvete vänta till priset sjunkit och att spelet har vuxit i termer av innehåll.