Everybody’s Golf: Hot Shots

Everybody’s Golf har vilat i åtta år, och det är uppenbart att Hyde och Bandai Namco har velat göra något som både känns välbekant och samtidigt lätt att ta till sig. Snabbt sätter spelet tonen med sin lekfulla stil och färgstarka presentation, och det är tydligt att fokus ligger på att vara underhållande snarare än strikt realistiskt, utan att för den delen tappa bort seriens identitet.

Grunden i spelkänslan är fortfarande den klassiska treknappssvingen. Den är lika enkel att förstå som tidigare, men rymmer samtidigt ett djup som gör att det finns mycket att lära sig för den som vill bli riktigt vass. Det är just den här balansen som länge har varit seriens styrka, att nya spelare snabbt kan komma igång samtidigt som mer erfarna kan finslipa timing, precision och strategi.

Den balansen märks också i hur Everybody’s Golf: Hot Shots är uppbyggt. Standardläget levererar den mer traditionella golfupplevelsen där det handlar om att läsa banan, ta hänsyn till vinden och planera sina slag noggrant. Turneringar och onlinelägen bygger vidare på detta och ger varje runda lite mer nerv, särskilt när man ställs mot andra spelare.

Men spelutvecklaren Hyde nöjer sig inte där. Wacky Golf-läget bryter av rejält och kastar in spelaren i betydligt mer kaotiska banor. Här dyker det upp allt från tornados som slungar iväg bollen till monoliter som blockerar vägen och rutschkanor som skickar slag åt helt fel håll. Mindre hinder som rörliga plattformar, vattenstrålar och loopar kräver dessutom exakt timing. Det gör att varje runda blir oförutsägbar, och strategin handlar lika mycket om att anpassa sig som att planera. Det är ofta frustrerande, men minst lika ofta väldigt roligt, och det blir snabbt ett läge man återvänder till.

En annan styrka är hur mycket det finns att låsa upp. Nya karaktärer med olika egenskaper, tillsammans med mängder av kosmetiska föremål, gör att varje spelsession kan kännas givande. Utmaningar i de olika spellägena, som att klara banor på specifika sätt, bidrar ytterligare till känslan av progression. Det finns hela tiden något att jobba mot, vilket gör att man gärna spelar vidare.

Multiplayerdelen förstärker detta ytterligare. Lokalt fungerar det smidigt att spela flera tillsammans, och online öppnas fler möjligheter med tävlingar och matcher mot andra spelare. Det sociala inslaget gör mycket för helheten och ger spelet en livslängd som sträcker sig bortom de första timmarna.

Banorna i sig är charmiga och varierade i sin stil. Vissa lutar mer åt klassisk golfdesign, medan andra tar ut svängarna rejält. Samtidigt finns det en tydlig begränsning i att antalet banor inte är särskilt stort. Efter ett tag börjar man känna igen miljöerna, och även om variationen i hinder hjälper till, hade fler banor gjort upplevelsen mer långvarig.

Rent visuellt är det däremot svårt att klaga. Everybody’s Golf: Hot Shots är färgglatt och levande, med detaljerade karaktärer och animationer som förstärker den lättsamma tonen. Ljudbilden bidrar också till helheten, och tekniskt sett flyter allt på stabilt utan störande problem.

Alla delar håller dock inte samma nivå. Mellansekvenserna är spelets svagaste punkt. De är ofta utdragna och lyckas inte skapa något större engagemang. Dialogen upprepas, röstskådespelet känns begränsat och helheten blir snabbt monoton. Det märks att berättelsen inte är prioriterad, och i många fall känns scenerna mest som hinder mellan banorna. Möjligheten att hoppa över dem känns därför nästan nödvändig.

En liten men rolig detalj är att Pac-Man dyker upp som spelbar karaktär. Det är inget som förändrar helheten, men det ger spelet extra charm och visar att utvecklarna har velat bjuda på små överraskningar. Det känns dessutom som ett inslag som faktiskt passar in, snarare än något som bara lagts in för syns skull.

Sammanfattningsvis är Everybody’s Golf: Hot Shots en lyckad återkomst för serien. Det är gulligt, varierat och lätt att ta till sig, samtidigt som det finns tillräckligt med djup för att hålla spelaren kvar. Wacky Golf, multiplayern och alla upplåsbara delar bidrar till helheten, medan små inslag som Pac-Man ger extra personlighet. Bristerna finns där, men de tar aldrig över. I slutändan är det här ett spel som levererar många timmar av både skratt och utmaning.