Kan någon film bli sämre än The Bride i år?

Jag har ännu inte haft det tvivelaktiga nöjet att titta på Martin Campbells nya film, Just Play Dead, som Petter totalsågade i hans väldigt roliga recension här på sajten. Känner väl inte heller vare sig någon brådska eller större lust att faktiskt kolla på filmen. 

Men jag har faktiskt väldigt, väldigt svårt att se hur den ska kunna vara sämre än Maggie Gyllenhaals praktfiasko The Bride. Ändå sedan jag genomled den tidigare i år kan jag komma på mig själv att med jämna mellanrum plötsligt bara bli förbannad. Närsomhelst under dagen. Vi snackar såpass rosenrasande att man helst av allt hade velat karatesparka sönder en medelstor porslinsfigursamling i en medelstor svensk stad till tonerna av Rage Against the Machine. Varför? Jo, för när jag inser att den där skiten (The Bride) är en film som kostat hundratals miljoner och ändå inte har minsta lilla spår av någon som helst kvalitet inbakad under den evighetslånga speltiden kokar det verkligen inom mig. 

Hur i hela friden är det ens möjligt att röra ihop nåt så ofantligt och vidunderligt vedervärdigt i filmväg? Det var evigheter sedan jag reagerade lika starkt över en dålig film. Men The Bride är något utöver det vanliga. Det är till dags dato den enda filmen som jag sett i hela mitt liv som fått mig att sitta i soffan och samtala högt med mig själv under titten. ”Nä, men inte tänker väl filmen göra så?”, ”Nä….näääää” och ”Nä men vad faaaaaaan säger människan egentligen?” (när Bales karaktär Frankie på fullaste allvar slänger ur sig ”jag vill ha ett samlag” var det ytterst, ytterst nära att jag självdog på stört i TV-soffan).  Recensionen hittar du här nedan.