Hell Let Loose: Vietnam

Indiespelmakaren Maximilian Rea var finurlig där i slutet av 2017 när han bad om utvecklingsbudget via Kickstarter och utlovade ett storskaligt multiplayerkrig under andra världskrigets grisigaste slag, byggt på samma grundidéer som Battlefield en gång baserades på. Med tanke på att Dice älskade actionföljetong sen länge övergett alla former av taktiskt tänkande, strategisk planering och eventuell mikro-resurshantering och i och med Battlefield blev mer Call of Duty än Call of Duty själv, fanns det enligt Rea ett tomrum i genren som han ville fylla. Han hade rätt. 2,2 miljoner kronor drogs in via Kickstarter, Hell Let Loose släpptes tre år senare och blev en riktig sleeper hit. Sex miljoner spelare. Mängder av intäkter via ett spel som aldrig hymlade med att det var köttigt, långsamt, skoningslöst och krävande. Mer Arma än Call of Duty, helt enkelt.

Sen dess har brittiska Team 17 (skaparna av Worms) lagt beslag på Hell Let Loose. De köpte rubbet av Rea i slutet av 2022 och idag är originalskaparen helt bortkopplad från all utveckling, som nu sköts av Expression Games. Hell Let Loose: Vietnam är en fullfjädrad uppföljare till originalspelet, det baseras på Unreal Engine 5 istället för 4 och utspelar sig naturligtvis på 70-talet, i Vietnam, snarare än i Nazityskland på 50-talet. Det handlar dock fortfarande om samma storskaliga 50vs50-multiplayermatcher med samma 14 karaktärsklasser och fokus på taktik och överlevnad.

Det första som slår mig när jag startar Vietnam är att Expression Games inte riktigt flyttat spelmässigt fokus, men samtidigt tillåtit sig själva att göra det här spelet en smula mer lättillgängligt än originalet, och det tror jag är fel väg att gå. Det är fortfarande viktigt att kommunicera med sina 49 lagkamrater här för att vinna slagen. Det är viktigt att fylla lagets olika roller och att sköta sitt arbete i den armé man ingår i, men det märks samtidigt att det funnits ett litet fokus på att förenkla kriget i sig, och att det nu är aningen mer spawn-kill-spawn-kill än tidigare. Det känns för egen del som att Hell Let Loose fått ”konsolbehandlingen” vilket i det här fallet inte är särskilt positivt.

Gunplay-aspekten är för det mesta intakt dock, och det är bra. Hell Let Loose är i det avseendet (som sagt) mer Arma än Call of Duty och så även här. Du rör dig långsamt, ditt vapen ger ifrån sig ett helvetes oljud när det avfyras och rekylen är grisig. Du kan inte sprinta och sen rycka upp vapnet under full springhastighet för att sen skjuta likt en dåre utan att du vare sig är särskilt andfådd eller saknar precision med tanke på hur din kropp rör sig under löpning. Tvärtom handlar det här, precis som i originalet, om att springa endast när det verkligen krävs för att sen lugna ned sig själv, plocka upp vapnet i god tid och stå stilla bakom skydd när du väl avfyrar.

En av nyheterna här är att de olika sidorna i kriget kräver olika spelstilar vilket linjerar perfekt med den historiska träffsäkerheten här. Det finns helikoptrar i Hell Let Loose: Vietnam men endast på den amerikanska sidan vilket skulle kunna leda till en känsla av konstant obalans. Den historiskt svintuffa nordvietnamesiska armén har dock möjligheten att jobba i tunnlar, vilket de såklart använde för att slå tillbaka mot de rent storleksmässigt överlägsna styrkorna under det verkliga Vietnam-kriget. Att röra sig under mark för att likt sluga mullvadar nypa till mot fienden. Detta ger såklart taktiskt djup och jag anser att utvecklarna fått till en bra balans här.

Precis som i originalspelet är det som sagt viktigt med bra spridning inom de olika karaktärsklasserna och minst lika viktigt att alla kommunicerar väl, och sköter sina uppgifter. Jag kan dock inte riktigt komma från här att det känns lite som om Expression Games bantat ned möjligheterna att skräddarsy sina taktiker efter eget huvud och att det på kuppen saknas en del valmöjligheter som fanns i originalspelet. Jag är inte heller sådär överdrivet förtjust i djungeln som ny skådeplats för matcherna i sig. Visst, det finns ett par kartor här med mindre tät vegetation än bulken av dem, men på det stora hela upplever jag kartorna i originalet som betydligt mer anpassande för varierat och öppet storkrig, medan de i Vietnam blir mer täta och optimerade för krypskyttar.

Nu tillför det ju säkert till realismen här, eftersom det lär ha varit ett ordentligt bekymmer för den amerikanska armén även under det riktiga kriget (och den huvudsakliga orsaken till varför de sprejade halva landet med Agent Orange) men det går heller inte att blunda för att spelbarheten tagit stryk av detta. Jag vet inte hur många gånger jag gjort allting rätt, kommunicerat väl, gjort mitt jobb, tagit det väldigt försiktigt bara för att sekunden senare pangats ned av en osynlig prickskytt gömd i ett buskage, för att sen hamna i exakt samma sits 30+ gånger efter varandra. Originalspelets kartor är helt enkelt bättre, överlag.

Mitt huvudsakliga problem med Hell Let Loose: Vietnam är dock vare sig kartorna eller att jag anser att det saknas spelmässiga funktioner. Mitt största klagomål här är hur ofärdigt det här spelet känns. Jag vet ju att det försenades och jag vet att teamet verkligen stressade för att få det färdigt, som de flesta utvecklarna gör – men jag skulle nog ändå säga att det kanske borde ha släppts i november istället, eller i början av nästa år, med tanke på hur klent det flyter och fungerar under längre perioder.

Jag har spelat PC-versionen på en HP Omen 45L Max (RTX 5090) och trots spelvärldens vassaste komponenter hamnat i en situation där clipping förekommer alldeles för ofta, där objekt går in i andra objekt medan bildskärmsuppdateringen sjunker under godtagbara nivåer, ofta. Jag tycker också att det känns som om flera goda idéer aldrig riktigt slutförts, här. Att kunna spela i tunnlar är fränt men att det inte finns strider i dessa tunnlar, känns märkligt. Det känns också knepigt att US-sidan inte har Hueys eller att det går att nyttja Punji-fällor när man spelar på den vietnamesiska sidan. På det stora hela finns det en del saker att kritisera i Hell Let Loose: Vietnam och grafiken, med tanke på att det är byggt med hjälp av Unreal Engine 5, är inte särskilt läcker. Tyvärr.