#Drive Rally

Om jag bara får välja ett enda retrodoftande Sega-spel att bevara, skulle valet falla på antingen Nights: Into Dreams eller Sega Rally Championship. Jag har genom åren tillbringat mer tid tillsammans med Tetsuya Mizuguchis ultraikoniska arkadtitel än vad som torde anses som rationellt, och varje gång det spelet hyllas i form av retroinspirerade rallyupplevelser, sitter jag som klistrad. Art of Rally, Parking Garage Rally, Old School Rally… Jag spelade dem alla, njöt av alla charmiga referenser och den där okonstlade, simpla men utmanande 32-bits-spelkänslan och har sedan early access-lanseringen av #Drive Rally sett fram emot den färdiga produkten.

#Drive Rally är något så simpelt som ett retrodoftande rallyspel med cel shading-grafik där du som aspirerande rallyproffs väljer en av sex karaktärer och därmed slungas in i rallytävlingar med lite olika teman. En av karaktärerna börjar sin bana i snötäckta skogar medan en annan startar (och håller för det mesta till i) en ljusbrun öken,. och var och en av dem har sin egen kartläsare med en distinkt, stereotyp och ofta ganska humoristisk personlighet. Detta innebär i sig att det finns gott om variation här och en hel del återspelningsvärde eftersom det i princip finns sex olika typer av karriärläge här, med olika miljöer och olika utmaningar.

Det spelmekaniska är lika simpelt som det låter. Gas, broms, handbroms på rallyvägar som aldrig är särskilt utmanande och som alla mest påminner om Neo Geo-spelet Trash Rally. Bilarna är alla mer eller mindre baserade på verkliga förlagor som Toyota Celica GT-Four och MG Metro 6R4 men ändå aldrig licensierade och därmed en smula annorlunda sett till styling och framförallt namnen. Förarna och deras kartläsarpartners är bevisligen inspirerade av Sega Saturn-klassikern Athlete Kings med en Arnold-vrålig tysk och en Cowboy-aktig vapenälskare från Wyoming som den amerikanska figuren i spelet.

Grafiken är som du naturligtvis redan räknat ut cel shading-baserad och enkel, men snygg. Bilarna ser bra ut, vägarna ser bra ut, det finns gott om variation och post processing-filtren som nyttjas flitigt är tjusigt utformade och ger en distinkt känsla av en liten kärngrupp indiegrafiker som verkligen velat ge #Drive Rally en stiliserad, personlig look. Det finns dock en del mindre smickrande problem med det grafiska då mängden pop-ups och pop-ins snabbt blir irriterande. För att vara ett så pass simpelt spel rent grafiskt till en så pass kapabel maskin som Playstation 5 Pro har jag vid många tillfällen förvånats över hur klent detta verkligen flyter, något som givetvis drar ned betyget.

Det andra, och klart större, problemet här är att #Drive Rally, trots snygg estetik och massor av vägar att tävla på, är alldeles för lätt och alldeles för odramatiskt sett till själva körningen. Bilarna går alldeles, alldeles, alldeles för sakta och det känns som om jag kryper fram på ettans växel, med handbromsen aktiverad – under hela sträckorna. Kurvorna är för breda, för enkla och bilfysiken för statisk vilket innebär att grussladdar på värsta tänkbara vis saktar ned bilens framfart (som redan är hysteriskt långsam) ytterligare, för mycket. Det känns verkligen som sirap, detta. Om jag jämför med exempelvis Sega Rally Championship som redan på bana tre blev utmanande, snabbt och dramatiskt är #Drive Rally rena rama uppvisningen i förutsägbar racingtristess, tråkigt nog.

Det fanns gott om potential här och jag gillar verkligen hur det ser ut, men racingen är bara inte tillräckligt underhållande för att detta ska nå över gränsen för vad jag kan tänka mig kalla för ”okej”. Om du vill ha något mer dramatiskt, skojfriskt och körmässigt underhållande föreslår jag istället Art of Rally som trots en del egna problem enkelt trumfar detta.