Denshattack

Var det en blå igelkott som svishade förbi? Kanske Stålmannen? Fantomen eller en ninja? Nej, det var ett tåg – men inte vilket X2000-skräp som helst! Medan Sverige kämpar med att få ett enda av våra urusla tåg att komma i tid har den spanska indiestudion Undercoders istället vänt blicken mot Japan och deras legendomspunna Shinkansen-järnväg med så kallade ”bullet trains”. Resultatet är en hejdlöst snabb arkadupplevelse som konstant spränger såväl ljudvallen som ens förväntningar. Denshattack liknar inte något annat.

Framtidsvisionen som presenteras är en lekfullt och färgstarkt tecknad Mad Max-variant i animeskrud. Den japanska infrastrukturen regeras av diverse välmanikyrerade gäng som sprider barnprogramskodad skräck och gör rälsarna osäkra, och för att ta dig fram i den undre världen och vinna respekten hos respektive kingpin behöver du besegra dem i den livsfarliga sporten kallad Denshattack (en ordlek på elektriskt tåg – densha – och attack) där du knuffar ut rivaliserande lokförare från rälsen.

Men det börjar betydligt enklare. Från starten i lokstallarna finns det enkom din vagn och möjligheten att gasa dig ur kurvor för en extra boost. Nog för att bara ett snabbt tåg låter osannolikt för gemene svensk tågresenär, men vad som adderas därefter är science fiction på riktigt. Jag lär mig successivt förmågan att hoppa över hinder, byta spår, göra tricks med högerspaken à la EA:s Skate-titlar, åka upp och ner i tunnlar och längs med vertikala väggar, att hänga från Monorail-kablar och mycket, mycket mer.

Trots att designen uppenbarligen hämtat inspiration från tongivande cel shade-spel som Jet Set Radio, Bomb Rush Cyberfunk och Hi-Fi Rush, är det främst Sonic the Hedgehogs fartblinda rusningar genom labyrinterna på Green Hill Zone och Chemical Plant som jag vill likna Denshattack med. Mellanrummet från tanke till blixtsnabb handling blir så litet att hjärnan liksom flyttar ut i fingerspetsarna och efteråt, när banan är över och deluppdragen bockas av och poängen för ens tricks räknas ihop, är det svårt att formulera med ord vad man nyss så graciöst och fingerfärdigt sysslade med.

När jag efter en sådan hejdlös bana ser mina poäng nå upp till en knappt godkänd nivå lägger det dock ett lock på glädjen. Som om något sagt åt mig att sluta skrika och ha kul efter en bergochdalbanetur. Poängräkningen känns nämligen fullständigt obetydlig i jämförelse med att kvickt lyckas ta sig oskadd i mål; ungefär lika intressant och givande som den gjorde i just Sonic the Hedgehog. Främst beror det på den obefintliga feedback man får av sina tricks. Medan man i exempelvis Tony Hawk-spelen alltid kan se om man lyckas med en 900, en Christ Air eller bara enklare trick, så ser tågvagnen mest ut att snurra runt bara. Jag vickar på spaken bäst jag kan och tåget vrider och vänder på sig i olika vinklar, men förutom siffrornas allt högre valörer ger tricken mig ingen tillfredsställelse eller idé om vad jag sysslar med – och i slutändan inte resultatet av dem heller.

De omväxlande banorna, som tar en från raserade ökenstäder till stadsmetropoler och soliga trädgårdar, under vattnet och upp i rymden, är ett par minuter långa och tål att återbesökas om och om igen man vill jaga sekunder (eller trickpoäng). Och det vill man. För trots min kritik mot poängsystemet är kontrollen tightare än benutrymmet på ett snälltåg och det är svårt att inte dra på munnen av de oupphörligt varierade galenskaperna och svettas ymnigt av fartkänslan. Känslan av när regnbågsrälsen dyker upp i precis rätt stund och möjliggör att glida förbi gängrivalerna innan man knuffar ut dem en och en, har jag inte känt sedan mätaren nådde toppen och Run DMC började vråla om Tricky i snowboardsspelet med samma namn.

I likhet med vårt svenska tågnäts strama indiebudget går Denshattack lös på blygsamma 170 kronor, men i skarp motsats till vår nationella besvikelse till transportmedel blir jag konstant överraskad av Undercoders förmåga att trots detta leverera högbudgetkvalitet. Genomarbetade och varierade miljöer, animationer, tempo och storslaget och varierat omfång – SJ har en hel del att lära av hur man omvandlar små pengar till stora upplevelser. Hade det inte varit för trick/poängsystemet och den i ärlighetens namn kvalmigt ointressant skrivna berättelsen, hade Denshattack rullat in på nian. Nu bromsar det istället in hårt på spår åtta.